Blir vi ovänner om vi vågar vara politiska?

1 av 2
Frank Ågren.
FOTBOLL

Politik är ett jävligt känsligt ämne.

Men vad är egentligen fotbollspolitik?

Plötsligt pratar man om homofobin inom fotbollen. Det blev ett jävla hallå förra veckan, på gott och ont. Låt oss förutsätta att den absoluta majoriteten av supportrarna trots allt inte är homofober. Bögar är okej, liksom.

Dock anser många supportrar att det är politik att stötta hbt-rörelsen och därför inget som fotbollsklubbar eller supportrar ska beblanda sig med.

På till exempel Hammarbys läktare är det väldigt viktigt att vara opolitisk, det ska bara handla om fotboll och kärleken till klubben och den gemensamma festen. Vit eller svart, höger eller vänster, fattig eller rik, alla är välkomna. Ingen politik, basta!

Jag kan förstå den tanken, en massa olika människor som står enade bredvid varandra på läktarna, med totalt fokus på det egna laget och med motståndarna som gemensam fiende.

Busenkelt.

Koppla bort hjärnan och på med ryggraden bara. Rensa skallen på all annan skit i 90+ minuter.

Befriande.

Var kommer politiken in?

Glöm spa, yoga, retreat... Den bästa primalterapin och avslappningsövningen hittar du på läktarna. Efter att ha fått slänga ur sig skit såsom ”domarjävel”, ”hora”, ”bögjävel” eller ”Sitt ner din jävla pajas” till motståndartränaren och ”Ställ dig upp din jävla fitta” till ... tja, Pontus Wernbloom: ja, då har man tömt kroppen på alla aggressioner. Man blir som en ny människa.

Så var kommer politiken in? Vid ”bögjävel”? Eller ”fitta”? Kränkning av två grupper som varit mer eller mindre förtryckta i alla tider. Är det politik? Ja säger en del, nej säger andra.

Utomlands är fotboll politik på liv och död på många håll. Sydamerika, Italien, Spanien, listan kan göras lång.

Men fotboll är alltid en spegling av det egna samhället. Fotbollen färgas främst av dess supportrar och de åsikter som de bär på, och som självklart följer med in på arenan.

Jag skulle vara stolt

Att partipolitiken ska hållas borta från fotbollen, det tror jag alla är överens om, men att spelare och supportrar tillsammans står upp för allas lika värde, det är väl en självklarhet.

Homosexuella, svarta eller kvinnor: gör klubbarna och supportrarna en politisk handling om man stödjer deras självkänsla och kamp? I så fall blir jag gärna politiker.

Jag skulle vara förbannat stolt om just min klubb och våra supportrar gjorde gemensam sak och blev först i världen med att öppet stödja homosexuella, även inom fotbollen, och arbeta för en hundraprocentig tolerans av dessa personer.

För deras skull, och minst lika mycket för vår egen, för att vi alltid ska sträva efter att bli bättre människor. Jag tror knappast vår supportergemenskap spricker för att vi vågar vara lite ”politiska”?

Blir vi ovänner då, du och jag?

Frank Ågren

Ordförande i Supporterunionen SFSU och Hammarbyare

ARTIKELN HANDLAR OM