”Skämtar om att dra ihop fem-tio pers och lägga ner föreningen”

Foto: DANIEL NILSSON
Tony Ernst, ordförande i Suuporterunionen, tror att tekniska lösningar kan få fler att engagera sig i föreningsdemokratin.
FOTBOLL

Han var nyligen med och vann striden för 51-procentsregeln, för en levande föreningsdemokrati.

SFSU-ordföranden Tony Ernst önskar bara att den levde mer.

– Hela jävla världen är digitaliserad, så varför skulle inte föreningsdemokratin kunna bli det?

Tony Ernst är ordförande i Supporterunionen, de organiserade fansens officiella röst. Han är dessutom fanatisk demokrati- och folkrörelseivrare, försvarare av medlemsmakten i svensk idrott – och Malmö FF-supporter.

Och han är lite orolig.

– Du hittar nästan aldrig ett årsmöte med mer än tio procent av medlemmarna. Om det är ett problem? Ja, det är det ju. Det är ett problem, säger han.

– Fast den frågan kräver alltid ett ”men”: Men lösningen är inte att slopa föreningsdemokratin och låta marknaden ta över. Lösningen är att jobba ännu hårdare för att se till att föreningsdemokratin testas i skarpt läge så ofta som möjligt.

Tungrodda processer

Ernst pekar på de tungrodda, gammalmodiga processerna som gör att många känner sig utestängda från föreningsarbetet.

– Inom fotbollen är demokratin så väldigt avhängig av årsmötet, det är på årsmötet allt bestäms och sedan behöver man inte bekymra sig under årets övriga 364 dagar. Så ska det inte vara. Man borde kunna ha medlemsmöten varannan månad, som uppför sig som ett årsmöte men utan den beslutanderätten. Det görs sällan. Vi har det i Malmö, men på många andra ställen finns det inte.

Det gäller att hålla frågorna varma?

– Exakt. Man får lära folk att det här är en förening, här träffas man och pratar om saker.

– Och sedan… detta att man sitter i plenum, med ordförande och styrelse längst fram. Ska du få något genomfört måste du ha lämnat in en motion sex veckor före och dessutom måste du försvara din motion, och det kan vara rätt obehagligt: att ta en mikrofon inför 4-500 personer och debattera med erfarna, vana talare. Där finns en rent teknisk sida man skulle kunna slipa på.

När mästarklubben Malmö FF håll årsmöte fanns sju procent av medlemmarna representerade (312 av runt 4 400). I andra klubbar är siffrorna ännu lägre.

Tekniska lösningar

Blir inte demokratin sårbar när så få dyker upp?

– Ja, jag håller med om det. I Göteborg brukar IFK:arna skämta om att man borde dra ihop femtio personer, bli medlemmar i Gais och besluta om att lägga ner föreningen. Det skulle nog fungera. Men i de allra flesta föreningar så står stadgarna över årsmötet. Det krävs ofta två följande årsmöten med två tredjedelars majoritet. Det förhindrar många av de mest revolutionerande besluten.

Det har pratats om digital demokrati, nätröstande och så, skulle det kunna vara en väg att gå?

– Det tror jag. Hela jävla världen är digitaliserad, så varför skulle inte föreningsdemokratin kunna bli det? Det krävs förstås säkra tekniska lösningar, men jag är inte principiell motståndare till att man till exempel kan se mötet på webb-tv och rösta.

Är det här en formfråga, eller något genuint viktigt för klubbarna?

– Jag tycker att det är en otroligt viktig fråga, kanske den viktigaste. Det är inte bara föreningarna, inte bara styrelserna, utan även vi supportrar. I Sverige har vi faktiskt praktisk möjlighet att påverka.

Tony Ernst lyfter fram motsatsen som ett incitament:

– Tittar man på Chelsea–PSG så ser man den ljusskygge Abramovitj sitta högst däruppe på läktaren, i skuggorna, och fansen kan inte göra ett jävla skit åt det. Vi kan göra hur mycket som helst, men tar så sällan chansen att göra det. Vi måste använda oss av vår föreningsdemokrati, det är inte bara föreningarnas ansvar, utan lika mycket supportrarnas.

ARTIKELN HANDLAR OM