Var spelidén som gav Hammarby ledningen

Vem bryr sig om fotbollen är cynisk eller futuristisk?

Foto: TT
FOTBOLL

Sportbladets Per Bohman har listat fem reflektioner från stormötet.

Sportbladets Per Bohman.

1. Romulo och Alex dominerade, men...

Minns ni Romulos första inhopp för Hammarby? Bajen blev utspelade av Örebro i genrepet inför allsvenskan. Brassen kom in i den andra halvleken och utmärkte sig direkt genom att, med en flyfotad flink liten chipp, assistera Fredrik Torsteinbö till ett mål.

En aktion som lovade gott, men som vi inte sett skymten av från 24-åringens sida sedan dess. Han har inte kunnat utnyttja sin styrka eller längd, inte briljerat på små ytor med sin teknik – utan mest sett storögt ledsen ut på bänken.

Mot IFK Göteborg fick vi återigen stifta bekantskap med den avige, starke och initiativrike Romulo. Samspelet med (en stundtals övertänd) Alex var behagligt sömlöst och Romulo övertygade med nätta, välavvägda instick samt en fysisk närvaro i andrabollsspelet. Tillsammans kunde de ha stått för tre fullträffar redan första tjugo.

Problemet?

Att Alex, som i spelet var mycket duktig, verkar ha tappat den där instinktivt funktionella avslutsfoten han visade upp under våren.

2.... men det var inte så "Bajen" tog ledningen

Vem bryr sig om fotbollen är cynisk eller futuristisk? Det viktiga för Bajen är att plocka poäng. Och även om firma Romulo/Alex lirade läckert, så var det en mer grundläggande spelidé som gav Hammarby ledningen i matchen. Med Erik Israelsson och Philip Haglund som oortodoxa, centrerande yttrar packade Nanne Bergstrand laget fullt med kraftfulla pjäser som älskar att rusa in i straffområdet.

Thomas Rogne och Mattias Bjärsmyr hade det besvärligt: skulle de plocka upp ständigt droppande Alex – eller sjunka djupt och invänta blytunga attacker in i boxen från Romulo, Philip Haglund och Erik Israelsson?

Det blev... rörigt, och Haglunds andrabollsjagande till 1–0 var logiskt.

3. Helt rätt, Jörgen!

Man kan inte gå så långt som att kalla det ett reservbetonat "Blåvitt" – laget mot Hammarby bestod inte av duvungar – men visst blir det kännbart när Sören Rieks, Mads Albaek och Tobias Hysén lämnas på bänken.

Dagens förlust innebär sannolikt att IFK Göteborg redan i augusti har tappat för många poäng för att på riktigt hota i guldstriden.

Så... gjorde Jörgen Lennartsson fel i att vila (i princip) all sin kvalitativa kreativitet inför Europa-returen borta mot Qarabag? Jag tycker ändå inte det. De eventuella Europa League-miljonerna är så feta att de kan säkra ett blödande IFK Göteborgs framtid som allsvenskt topplag.

Förlusten mot Hammarby var en kalkylerad risk från Jörgen Lennartsson. En helt nödvändig sådan.

4. Sebastian Eriksson överkompenserade

De fick inte svinmycket att jobba med, Mikael Boman och startdebutanten Elias Mar Omarsson. När Mads Albaek och Sören Rieks saknas så flyger det inte fram vettiga bollar från mittfältet.

I stället fick vi se en hyperambitiös Sebastian Eriksson överkompensera sitt för dagen svaga fotbollsspelande med att springa runt på planen och hamna i märkligt och onödigt dramatiska situationer. Det kändes som att man oftare såg Eriksson sparka på en motståndare, och därefter krama om honom framför domaren, än att slå öppnande passningar.

Ändå såg Boman och Omarsson inte hela oävna ut som anfallspar. Islänningen är valpigt trubbig, men hela tiden aktiv och löpvillig. Egenskaper som förstås parar sig fint med Bomans traditionellt effektiva targetspel.

5. Jospeh Aidoo höll sitt ord

– Defensiven är mitt hus. Jag måste skydda mitt hus. Om någon kommer hit så säger jag: "Det här är mitt hus". Jag är kungen och ingen ska komma förbi mig. Jag ska vinna varje duell.

De där citaten bjöd Joseph Aidoo generöst på när jag intervjuade honom inför matchen. Ord som kanske ser tjatigt kaxiga ut i text, men det fanns ingen fåfäng arrogans i mittbackens röst när vi pratade.

Språkbruket är medvetet yvigt. Aidoo menar att han behöver peppa sig själv – få rätt bilder i skallen – inför en match för att hamna på rätt mental anspänningsnivå.

En metod som uppenbarligen fungerar. Sedan Joseph Aidoo blev ordinarie har "Bajen" bara släppt in ett enda mål på de fyra senaste matcherna.

Ej att förglömma i sammanhanget: David Boo Wiklander. Fysfenomenet Joseph Aidoo kallar mittbackskollegan för "hjärnan" och nödlösningen har onekligen styrt upp Hammarbys tidigare så slappa defensiv. Frågan måste ställas till sportchefen Mats Jingblad: Visst har väl Boo Wiklander spelat till sig ett nytt kontrakt?