Jag skiter i allt - jag undrar bara: Varför?

Sportbladets Patrik Sjögren: Hur fan tänkte du?

1 av 12 | Foto: C MORE
Flera ölflaskor kastades in - och ytterligare något typ av föremål som träffade Mjällbys spelare Gbenga Arokoyo efter målet. Domaren tog då beslutet att avbryta matchen och spelarna lämnade planen.
FOTBOLL

Ett föremål träffar en spelare och en allsvensk match får avbrytas.

Vem är ansvarig? Vem ska straffas? Överdrev spelaren? Kunde Djurgården gjort mer?

Jag skiter i det. I kväll har jag bara en fråga: Varför?

Sportbladets Patrik Sjögren.

Djurgårdens sista hemmapremiär på Stockholms Stadion någonsin blev sannerligen historisk. Det såg en människa i publiken till genom att kasta in ett föremål mot en Mjällby-spelare och i förlängningen få matchen avbruten.

Det här scenariot är vid det här laget allt för bekant för oss som älskar allsvenskan. Nu följer någon veckas debatt om vems fel det var, hur de ska straffas, om matchen ska spelas om eller bortalaget tilldömas seger och så vidare. Men i kväll skiter jag i allt det.

I kväll har jag bara en fråga i mitt huvud. En fråga jag inte på något sätt kan lyckas klura ut själv. Den frågan är: Hur fan tänkte du?

”Vad tjänar du på det här?”

Ja, du som kastade alltså. I kväll struntar jag i om du ska portas från alla arenor för all framtid och hur vi i så fall ska stoppa dig. Jag står över att kalla dig för idiot, jag är inte intresserad av vem du är eller var du kommer ifrån eller vilket lag du eventuellt håller på. Jag undrar bara varför?

Vad tjänar du som ensam individ på att den 8 april 2013 ha avbrutit en fotbollsmatch? Vad tjänar du på att en Mjällby-spelare eventuellt fick ett blåmärke? Och vad vill du egentligen med ditt liv?

Vi människor har uppskattningsvis 80 år att spendera på den här jorden. Jag kan gissa att du ville använda en dag av dina drygt 29 000 på att gå på fotboll med dina polare. Jag kan anta att du lämnade jobbet eller skolan lite tidigare i dag för att träffa dina likasinnade för en öl innan match. Jag hoppas att ni hade trevligt.

Det brukar ju vara det, att träffa sina kompisar, snacka om laget, spekulera i startelvan och sedan vandra bort till arenan för att skrika sig hes till stöd för sin favoritklubb. Jag älskade när jag själv stod där i unga dagar (innan objektivitetens krav kom med yrket). Så det där förstår jag verkligen.

”Vad fick du ut av kastet?”

Jag kan också till viss del, om inte förstå så ändå inse, att adrenalin-ruschen man får vid ett huliganslagsmål för vissa kan vara tilltalande (även om det enligt min mening finns betydligt bättre platser, sammanhang och sätt att framkalla den på). Det finns trots allt något mänskligt i att tycka om en viss portion av fara.

Men att från en skyddad, anonym plats på en läktare slunga ett föremål mot en intet ont anande och försvarslös människa på en fotbollsplan – det kan jag inte förstå tjusningen i. Det kan jag inte förstå överhuvudtaget.

När jag i kväll går och lägger mig gör jag det med frågan ”varför” fortfarande gnagandes i mitt huvud. Men vad tänker du på när du går och lägger dig i kväll? Vad fick du ut av det där kastet på Stadion?

Och vad hoppas du få ut av dina 29 000 dagar på jorden?

ARTIKELN HANDLAR OM