Leifby: Titta, Bajen – ni lever

Ångestmåstematchen slutade med en fantastisk kväll

FOTBOLL

Det finns kvällar då allt går åt helvete och ingenting löser sig.

Det finns kvällar då allt löser sig och ingenting går åt helvete.

Och så finns det kvällar som den på Söderstadion i går.

Herrejesus, hur många fler än Simon Helg blev religiösa?

Foto: BILDBYRÅN
Hammarby vände underläge till seger och kan avgöra striden om att undvika kval i den sista omgången på lördag.

Det är efter kvällar och matcher som den i går på Söderstadion man inte vet hur eller var man ska inleda den här sortens texter.

Det enda man vet är att det skulle gå att fylla en huvudtidning, en sportdel, ett par bilagor, Jan Helins blogg och Lasse Sandlins bokhylla med känslor, sekvenser, ögonblick, analyser och metaforer.

För jävlar vilken match det var.

När Hammarby och Jönköping Södra sparkade igång ångestmåstematchen var kvällen lika råkall som tabelläget lagen befann sig i. Det tog två minuter innan hemmapubliken skrek att hela Söderstadion skulle stå upp, det tog ytterligare fyra innan de satte sig ner igen. Tommy Thelin kom från ingenstans, gjorde ett halsbrytande dyk, språngnickade in 0–1 framför ögonen på 8 768 personer som alla knöt båda sina nävar och tänkte ”fan, nu är det kört”.

Med tanke på hur den här säsongen har sett ut, hur motgångarna kommit och gått, självförtroendet dragit sin kos och hoppet nästan försvunnit hade det varit logiskt om elva Bajen-spelare gjort samma sak. I stället bestämde de sig för att skriva om manus på ett sätt som hade fått David Lynch att köpa aktier i AEG. De vände upp och ner på alla superettanlagar vi lärt känna under 28 omgångar, förvandlade 0–1 till 3–1 på en kvart och spelade den mest skruvade match jag sett i år.

* Christer Gustafsson styrde in 1–1 i stället för att springa i vägen.

* Björn Runström befann sig på platser både han och vi glömt bort att de fanns och måltjuvsnickade in 2–1 på en målvaktsretur.

* David Johansson (!) Batistuta-sköt in 3–1 på volley.

Ni hör ju själva.

Slet som ett djur

Söderstadion vibrerade så att Nynäsvägen sprack, Tomten gjorde rondater däruppe och därborta började Alexander Skarsgård måla Hollywood-skylten grön och vit.

Men 20 minuter in i andra halvlek tog de en paus.

Simon Helg försökte Cruijff-finta sig ur eget straffområde men tappade i stället boll där man absolut inte får tappa boll och var tvungen att slita sig till en gul J Södra-tröja innan han lämnade planen, utvisad och med syndabock-rubriker i hasorna. Men trots att smålänningarna straffreducerade och fick avsluta matchen i numerärt överläge var det Hammarby som avgjorde matchen.

Vi skulle förstås kunna ifrågasätta Jönköpings offensiva satsning och sättet de gick bort sig på men efter onödiga poängtapp, sju sorger, åtta bedrövelser, tolv förluster och lika mycket gnäll känns det mer rättvist att lyfta fram de som faktiskt förtjänar det.

Björn Runström slet som ett djur (fan vet om han inte slet sig till ett nytt kontrakt, om än med lite lägre lön), Hammarbys backlinje fick undan allt, sköt rakt upp i luften och spelade desperado-fotboll, Paulinho gjorde årets bästa inhopp och Andreas Dahl hade jagat livet ur en Gennaro Gattuso eller Håkan Mi... nej, nu lugnar vi ner oss, men ni förstår vad jag menar.

Hammarby backade hem och fick, för en gång skull, spela kontringsspel.

I stället för att bara slå ifrån sig och hämta 3–3 i eget nät kunde de skicka iväg små giftpilar med Paulinho och avgöra matchen från elva meter.’

Har ödet i egna händer

Om den första straffen var solklar så var den andra det rakt motsatta men vem På Söderstadion brydde sig om det i går, när domaren blåste av matchen och alla dansade Maic Sema-dansen.

Med en omgång kvar har Hammarby sitt öde i egna händer, de behöver bara ta lika många eller lika få poäng som Jönköping Södra för att undvika det där ångestkvalet som hängt över dem hela hösten.

De hade dessutom tur med resultatet uppe i Sundsvall, Åtvidabergs seger och avancemang innebär att Giffarna nu åker till Jönköping för att spela om en allsvensk direktplats.

Hammarby åker till Ängelholm, med lite mer självförtroende men utan Simon Helg som är

avstängd.

Hade jag varit Helg hade jag hoppat på bortalagets spelarbuss och åkt med laget ner till Jönköping.

För fanns det någon kväll som skulle kunna göra en bajare religiös och troende så var det nog den här.

Hur vrickat det nu än var.

ARTIKELN HANDLAR OM