”Jag är här för att göra mål”

Kjartansson om islossningen i helgen, drömmen om EM, udda livet i Kina och varför han alltid spelar tejpad

FOTBOLL

Medaljen från cupguldet från i fjol är det värdefullaste han har i sitt hem.

I dag ska han fixa en ny.

 – Jag är här för att göra mål.

Möt Vidar Örn Kjartansson i en intervju om uppväxten med Arsenal, EM-chanserna, ­varför han har tejp runt handleden och mycket mer.

Han var den dyra prestigevärvningen som gick mållös från match efter match i allsvenskan och kritiserades hårt.

Men så kom islossningen för islänningen Vidar Örn Kjartansson mot Häcken i söndags lagom till MFF:s viktigaste match på säsongen – dagens cupfinal mot samma Häcken hemma på Swedbank Stadion. Seger och ett första cupguld för Malmö sedan 1989 är enda vägen ut i Europa för MFF i år.

– Man behöver inte ens förklara hur mycket matchen betyder. Den är stor, riktigt stor, säger Kjartansson.

Vad har du mött för reaktioner sedan hattricket mot Häcken?

– Många har kommit fram och gratulerat. Jag är här för att göra mål och hjälpa Malmö vinna matcher så det är roligt att höra att folk är nöjda.

Hans stora styrka som fotbollsspelare, enligt honom själv, är att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt.

Men fram till i söndags kunde nog de flesta mest känna igen Kjartansson på det som han beskriver som sin svaghet:

”Borde skjuta oftare”

– Det finns perioder när jag inte är involverad i matcherna och försvinner. Ibland kanske jag inte rör bollen på 20 minuter.

Men att han är sylvass inne i straffområdet finns det svart på vitt på. Av 25 ligamål för Vålerenga i Norge 2014 kom 24 innanför straffområdet.

– Jag tycker att jag har en bra högerfot som borde funka på distansskott. Men jag skjuter aldrig utifrån. Det borde jag göra oftare.

”Träningsläger året om”

25 mål på en säsong i Norge gjorde honom het på marknaden och plötsligt, i januari i fjol, satt han på ett plan till Kina.

– Intresset var stort och det kom några erbjudande. Men Vålerenga satte en hög prislapp på mig. Högre än vad klubbar i till exempel Holland var beredda att betala. Då kom det ett erbjudande från Jiangsu (från staden Nanjing i östra Kina) som de sa ja till. Sedan gick allting snabbt.

Kineserna betalade drygt 30 miljoner kronor för Kjartansson. Det blev nio mål och fem assist på 28 matcher för 26-åringen och en niondeplats i ligan för Jiangsu.

Och ett cupguld.

Det är en titel som Kjartansson håller högt för på frågan vad som är hans värdefullaste ägodel, den första grejen han skulle rädda om det började brinna i lägenheten i centrala Malmö, svarar han:

– Min guldmedalj från kinesiska cupen. Jag har inte så mycket värdefulla grejer hemma.

Livet vid sidan om fotbollen i Kina lämnade en del övrigt att önska.

– Det var som att vara på träningsläger tio månader om året. Hade vi två bortamatcher kunde man vara hemifrån i tio dagar. Det var inte så roligt för min flickvän. Det var inget liv för oss att bo i Kina för länge.

”Hade gjort stora saker”

Han skulle ändå rekommendera andra spelare att ta något år i Kina.

– Fotbollen blir större och större där borta. Det är svårt att säga nej till pengarna som erbjuds. Och man lär sig mycket, inte minst som människa. Det fungerar ett eller två år om du bor i en bra stad.

– Det var ett konstigt men ändå ett bra år.

26-åringen hade två år kvar på kontraktet när han meddelade att han ville bryta det och flytta tillbaka till Europa.

Varför blev det MFF?

– De hade gjort stora saker i Europa de senaste åren. Enligt mig är Malmö den största klubben i Skandinavien för tillfället. Man har en mycket bra stadion, fina fans och jag hade hört mycket gott om klubben.

Det sägs att Kjartansson fick en sign on-bonus på hela åtta miljoner kronor. Men förmodligen hade han kunnat få ännu bättre betalt i andra klubbar ute i Europa.

– Jag tänker mer på att ta rätt steg i min karriär. Jag är fortfarande ung. Jag kan tjäna mer pengar senare.

Hade flytten tillbaka till Europa med att ta en plats i EM-truppen också att göra?

– Ja, det är klart. Det är bättre att spela här än i Kina. Man försvinner lite om man spelar i den kinesiska ligan, framför allt om man är där för länge. Men jag blev överraskad över hur bra den kinesiska ligan är.

Åkte mycket till Highbury

Det var i sista sekunden som det lossnade för Kjartansson. Om 1,5 vecka tar Islands förbundskapten Lars Lagerbäck ut sin EM-trupp.

– Jag har varit med i truppen i två år nu och vill verkligen komma med till EM. Allt handlar om att prestera i sin klubb. Gör jag det är jag optimistisk.

Om någon undrar varför Kjartansson alltid är hårt tejpad runt sin vänstra handled i matcherna beror det inte på någon skada utan ren skrock.

– Jag började med det för några år sedan och det är något jag bara måste göra när det är match. Det känns bra när det sitter riktigt tajt.

Favoritlaget är Arsenal, vilket inte är så konstigt då det var hans far Kjartan som grundade Arsenals isländska supporterklubb en gång i tiden.

– Det var 1982. Han var ordförande i 20 år.

Arsenal var en stor del av Kjartanssons liv när han växte upp.

– Vi åkte på mycket matcher när jag var yngre, först till Highbury och sedan till Emirates. Nu är det svårt att komma iväg men jag ser förstås deras matcher på tv.

Drömmen måste ha varit att spela i Arsenal en dag?

– Det är fortfarande en dröm. Den känns kanske inte så troligt nu, men man vet aldrig...

”Ska försöka få in det”

Kjartansson kommer från Selfoss (6 300 invånare) på södra Island. Hans far är byns barberare – och sonens största supporter.

Enligt en isländsk kollega till mig sägs det att du lyckas skriva in gratis flygresor åt din far i dina kontrakt?

– Haha! Nej, men man kanske kan tro det. Jag ska nog försöka få in det i mitt nästa kontrakt.

Matchen mot Häcken i söndags var för övrigt första gången som Kjartanssons far (och mor) var på plats på Swedbank Stadion.

– De stöttar mig mycket, säger han.

SVT1 15.00: Svenska cupen-final, Malmö-Häcken

Ett par korta frågor

Om du fick vara en annan person för en dag, vem skulle du vilja ­vara då?

– Jag är en usel skådespelare så det skulle vara kul att kunna det. Denzel Washington säger jag.

Vad ger dig gåshud?

– När jag gör mål och när jag lyssnar på bra musik.

Vilken är din största framgång i livet?

– Säsongen 2014. Jag hade ett bra år i fjol också men det var inte lika bra som året före.

...och motgång?

– Jag var korsbandsskadad i ett år när jag var 19. Det var en tuff tid.

Vad är det mest värdefulla du äger? Den första grejen du skulle rädda om det började brinna?

– Min guldmedalj från kinesiska cupen. Jag har inte så mycket värdefulla grejer hemma.

Vilken historisk tid skulle du vilja uppleva?

– Jag skulle åka 1 000 år bakåt i tiden på Island. För att se hur det var där då, under vikingatiden. Det bodde väl typ 1 000 personer på Island då.

Vilken känd person skulle du vilja käka middag med?

– Rihanna. För att få en inblick i popvärlden.

Om du inte hade blivit fotbollsspelare, vad hade du gjort då?

– Jag hade nog studerat, kanske något inom business.

Vad är det absolut dummaste du gjort?

– När jag och en kompis var tolv var den isländska flaggan hissad på skolan för att presidenten fyllde år. Men det visste inte vi. Vi halade ner den på halv stång. Vi tyckte det var roligt men alla blev galna. Det stod till och med i tidningen om det.

När grät du senast?

– Vet inte... Det var några år sedan.

Tror du på Gud?

– Ja, självklart. Jag går till kyrkan någon gång om året och ber också ibland.

Vem tycker du är roligast i världen?

– Will Ferrell.