Kaptenen stod upp in i det sista

”Vissa gråter, andra inte”

FOTBOLL

ULM. Sveriges lagkapten fick fem plus - men det räckte bara till ett EM-silver.

Igen.

- Man kommer att bli stolt sedan, säger Malin Andersson.

Foto: calle törnström
Tio svenska spelare låg på planen efter matchen - bara en stod upp. Lagkaptenen Malin Andersson. "Vissa gråter, andra inte", sa hon.

När allt var slut spelade högtalarna Gloria Gaynors "I will survive" - men på Donaustadions gräs låg tio svenska fotbolsspelare som tvivlade på det.

Bara en stod upp.

Lagkaptenen.

Tredje tunga förlusten mot tyskorna

- Det var fruktansvärt tungt. Jag har ju upplevt det här en gång tidigare, men det var inte samma sak, säger Malin Andersson.

Hon var med 1995, när Sverige förlorade EM-finalen mot Tyskland.

Och hon var med 1997, när Sverige förlorade semifinalen mot Tyskland.

I går var hon med och förlorade en ny EM-final.

Mot Tyskland.

- Två silver, och båda förlusterna mot dem. Men i dag var vi mycket närmare, säger Malin Andersson.

Ingen var lika nära tyskorna som hon själv.

Malin låg så rätt i positionsspelet, träffade så rätt i närkamperna, valde så rätt i passningsspelet.

Ingen var bättre.

Det går knappt att vara bättre.

- Jag fick bra koll på mitten, det blir mycket lättare för oss längre bak när presspelet fungerar längre upp i planen, säger hon.

Allt det där fungerade i går. Sverige stressade tyskorna, gav dem ingen tid att få igång sitt passningsspel. Sverige spelade bättre fotboll, men Tyskland var vassare och tyngre.

Lagkaptenen är stolt över laget

- Vi gör en bra match och har några hyfsade lägen. Om vi hade gjort ett mål tror jag att vi hade haft en väldigt bra chans att vinna, säger Malin, och fortsätter:

- Det kändes tryggt hela matchen, tryggt och stabilt. I andra matcher har vi haft svackor och blivit tillbakapressade, men det blev vi inte i dag. Vi var ett lag.

Malin Andersson är stolt över sitt lag.

Och hon kommer att vara stolt över sin silvermedalj.

Om ett tag.

- Vi har både Norge och Danmark efter oss, när man inser det kommer man nog att bli stolt, säger hon.

Kapten Andersson fick inte lyfta den tre kilo tunga, 33 centimeter höga EM-pokalen.

Hon fick stå och se hur hennes lagkamrater grät och deppade runt omkring henne istället.

- Så är det. Vissa gråter, andra inte. Vi var ju så nära, säger hon.

När ska du få ditt guld, då?

- Vi får se. Det är länge till nästa EM, nästa mästerskap är ju VM.

Det låter okej det också.

Simon Bank