Straffrysaren

Umeå till final - efter 18 straffar: Obeskrivlig känsla

FOTBOLL

FRANKFURT

Idrotten blir aldrig mer spännande.

Hjältarna sällan större.

När Sofia Lundgren räddade den 17:e straffen och Hanna Marklund slog in den 18:e skrev Umeå IK ett nytt stycke svensk idrottshistoria.

Foto: AP
jaaa, vi är i final Umeås damer har gjort det igen - tagit sig till final i Champions League. I går slog de ut Frankfurt, som de fick stryk mot i finalen i fjol. Nu väntar Fortuna Hjörring i finalen. Danskorna slåg ut Arsenal med sammanlagt 8-2 i semin.

Dramat innehöll så mycket att det var svårt att komma ihåg alla toppar och dalar när röken skingrats.

Umeås tränare Richard Holmlund kallade Europacupsemifinalen mot Frankfurt för "den bästa match två klubblag någonsin spelat".

120 minuter och 18 straffar, vinnare och förlorare. Blod, svett och en hel del tårar. Egentligen bestod Umeå av ett helt lag med hjältar - men två sken klarare än alla andra.

Målvakten Sofia Lundgren och backklippan Hanna Marklund.

Sen kvittering

Lundgren spelade med en stukad fot och en stukad tumme. Hon höll ändå nollan i 90 minuter, bara för att bli överlistad på övertid.

- Jag är inte typen som gräver ner mig för att de kvitterade sent. Går inte runt och tänker fan, nu kan det gå åt helvete. I stället tänker jag att nu får jag väl lov att ta de här straffarna.

Hon parerade en - och undsatte Hanna Ljungberg som precis missat.

Hon slog in en i mål - och höll Umeå kvar i matchen.

Och hon räddade en till - och gav Hanna Marklund chansen att avgöra.

Marklund var bäst på plan. Hon var som en mur som stoppade våg efter våg av tyska anfall.

Men någon straff hade hon inte skjutit sen flickfotbollen.

- Jag brukar inte bli så nervös, så jag sa bara "vilken chans, nu går jag in och avgör". Straffen blev lite lös, så jag ville nästan blåsa på för att hjälpa den in i mål. Men när den väl gick in var känslan obeskrivlig. Jag visste ju att hela laget skulle komma farande och hoppa på mig. Jag blir ju inte hjälte så ofta så nu får jag passa på och njuta, säger Marklund.

I nio straffomgångar hade alltså lagen följts åt. Hanna Marklund var den enda som lyckades skilja dem.

Skön revansch

Hon var med och förlorade finalen mot Frankfurt i fjol, och hon var med i det svenska landslag som föll i EM-finalen mot ett Tyskland med stommen från just gårdagens motståndare.

- De har haft ett litet psykiskt övertag på oss, men vi har ändå känt oss som ett bättre fotbollslag. I dag visar vi att vi är starkast när det verkligen gäller.

Umeå IK är ett lag som består av vinnare.

I går såg de ut som förlorare och segrare och förlorare igen i så många växlingar att de till slut glömde bort att känna efter.

De bara vann.

- Det fanns ingen som trodde att vi skulle klara det här nere i lejonets egen håla, utom vi själva. Här har du den norrländska envisheten blandad med finsk sisu, och det kan försätta berg, sa Richard Holmlund.

Den otroliga upplösning i Womens Cup-semin - rond för rond

Erik Niva