En lättnadens suck

- och insikten att det kan bli en härlig blågul fest i USA

FOTBOLL

WASHINGTON

Jag vet inte om det var orkanen Isabel, eller bara en gigantisk lättnadens suck.

Men den kändes.

Efter 90 minuter mot Kina skrattade svettiga svenskor, sedan gick de hem och skrev i versaler på hotellväggarna:

Vi kan vinna VM.

Snart ska jag dra i nödbromsen och sätta ett smutsigt finger i svenska sår, men först ska här sägas att Sverige imponerade mot Kina i går.

Luften var våtvarm och solen stekte som en KFC-kock, men Sverige gjorde vad de skulle och lite till.

Inför matchen efterlyste jag svar på tre punkter, och eftersom två av tre är ett godkänt resultat är det svårt att vara missnöjd.

Först handlade det om tempot.

Det fanns där.

En världsback

Sverige pressade väldigt högt i första halvlek, så högt att de var tvungna att sjunka ner tio-femton meter efter paus för att orka vara lika aggressiva. Hon är inte den typ av spelare som man skriver långa dikter om, men jag gillar verkligen Karolina Westberg. Hon är inte hälften så elegant som Jane Törnqvist, men när hon kommer så rätt som hon gjorde i går är hon verkligen en världsback.

Karolina ställde sig i ryggen på världens genom tiderna kanske bäste spelare, Sun Wen, och hängde kvar där tills Sun Wen fick nog och gick av planen. Det var försvarsspel när det är som bäst.

Längre upp i planen var Malin Moström alldeles" ja, hon var alldeles Malin Moström.

Så länge som hon är så intensiv och distinkt i sitt spel har Sverige råd att spela med den smarta men lite trögare Malin Andersson - och det ska Sverige ha råd med.

Malin Andersson är ju svaret på en annan punkt.

Den om fasta situationer.

Mot Kina slog hon en lysande frispark som Hanna Ljungberg nickade in, och det fanns fler sådana frisparkar. Malin Anderssons högerfot är ett vapen som Sverige behöver.

Så långt de glada beskeden.

Sverige har en centrallinje som matchar vilket lag som helst i världen.

Mittbackarna är suveräna, mittfältet välbalanserat och anfallsparet Svensson/Ljungberg var matchens stora behållning i går. Vad Hanna Ljungberg kan vet ni, men mot Kina var det Victoria Svensson som glänste mest. Hon är så mycket bredare i sitt spel nu, så mycket vassare och klokare än hon var för bara ett år sedan.

Så, till 10 000-kronorsfrågan:

Kan Sverige verkligen vinna VM?

Ja, självklart.

Måste hitta kantspelet

Men innan hausse-tåget drar iväg rakt in i kaklet ska vi alltså dra i nödbromsen.

För Sverige har problem med sitt kantspel.

Jag skrev om det i går, och det finns alla skäl i världen att skriva om det igen. Mot Kina inledde Marika Domanski Lyfors med Linda Fagerström och Therese Sjögran på kanterna. De hade en tuff match mot ett lag som ofta spelade 4-2-4, men ingen av dem bidrog med något i offensiven. Det måste de göra om Sverige ska kunna ha tillräckligt med anfallsalternativ för att hävda sig under en lång turnering. Efter paus kom Frida Nordin och Anna Sjöström in och gjorde bra ifrån sig, men då mötte de trötta kinesiskor och fick en mer tacksam match.

Om fem dagar börjar VM.

Sverige har sina problem, Sverige har sina kvalitéer.

Men Sverige har chansen.

Det var ett besked värt att sucka högt åt.

Simon Bank

ARTIKELN HANDLAR OM