Svensk seger vore en bragd med stort B

- stor som en amerikansk basebollmage

FOTBOLL

WASHINGTON

Det är som David mot Goliat. Det är som David mot Goliat, när Goliat har snott stenslungan.

Men i går sken solen, och David log och pratade om en underbar utmaning.

I kväll, 18.30: USA-Sverige.

Det är vi som är David.

Den senaste veckan har Sveriges landslag förberett sig för VM. De har gjort det på en åker, i ösregn, i tropisk fukt, i en bassäng fylld av bernaise, i sommarvärme och mitt i en orkan (eller ja, en av de där sakerna hittade jag på. Gissa vilken och skicka ditt svar till [email protected], så kan du vinna en plats i nästa organisationskommité).

Nu är det äntligen dags.

I går tränade Sverige på en riktig fotbollsplan.

Robert F Kennedy Memorial Stadium är en gammal baseballarena som blivit en underbar fotbollsarena. Gräset är perfekt, vädret också.

USA tränade före Sverige, en så kallad "stängd" träning. Det betyder att ingen får se på, men det var inte mer stängt än att en vältränad kvällstidningsjournalist hade kunnat smita in. Apropå det så ställde USA upp med det här anfallet på träningen: Cindy Parlow, Abby Wambach, Mia Hamm. De såg grymma ut.

Hanna Ljungberg är en bättre anfallare, men Wambach både skjuter och nickar som en ren sparkar.

Det kändes som att USA kommer att försöka köra över Sverige, med sitt tyngsta artilleri. De ställde upp med ett slags 4-2-1-3, med Aly Wagner som playmaker strax bakom de tre anfallarna. Anfallsvägarna är antingen hennes fördelningsspel, eller inlägg mot Wambach från kanterna.

Om Sverige vill vinna - och de vill verkligen det - så måste de pressa sönder USA. De kommer att försöka.

Sverige kommer att ställa upp med ett högt presspel, Malin Moström kommer att springa i åttor runt Wagner för att stjäla boll och hitta snabba omställningar på superparet Victoria Svensson-Hanna Ljungberg.

Alla säger samma sak

I en veckas tid har jag pratat med svenska fotbollstjejer utan att hitta tillstymmelse till tvekan eller spricka. Alla säger samma sak, på samma sätt, med samma övertygelse:

- Vi kan vinna, och vi tänker göra det.

De menar det.

Låt mig då bara klargöra en sak:

Om Sverige vinner på RFK Memorial Stadium i kväll så är det en bragd. En Bragd med ett B som är stort som en amerikansk baseballmage.

Här är lite hårdfakta ni kan ta med er till tv:n i kväll:

USA:s spelare är utan undantag proffs, Sveriges spelare är med ett enda undantag (Hanna Ljungberg) amatörer.

USA:s spelare tjänar mellan en halv och en hel miljon per säsong, Sveriges spelare får gratis skor och ett par tusenlappar i månaden.

USA har vunnit ett OS och två VM sedan 1991, Sverige har inte vunnit något.

USA har 53 000 åskådare i ryggen, Sverige ett tiotal.

Så är det, men i kväll klockan halvsju möts USA-Sverige i en match som kan sluta precis som helst.

Bara det är stort.

Det är så stort att man börjar längta efter att Tommy Söderberg skulle dyka upp vid hörnflaggan och hålla ett föredrag.

Jag tror han hade sagt något bra om den svenska idrottsrörelsen.

I kväll är det den, den svenska idrottsrörelsen med all sin professionella amatörism, som springer in på RFK Memorial Stadium för svensk damfotbolls tuffaste utmaning någonsin. Goliat har storleken och slungan. David har Hanna Ljungberg, Victoria Svensson, Jane Törnqvist och Malin Moström. Jag frågade Moström vad hon tänkte om matchen.

- Jag längtar, svarade Malin Moström.

Simon Bank

ARTIKELN HANDLAR OM