1392 besökare – så död är damfotbollen i Stockholm

Lasse Sandlin: Unmöglicher Auftrag

FOTBOLL

Ingen Victoria Svensson, sträckning.

Inte heller någon Sara Johansson, bristning.

Åtminstone den ena av dessa behövs i returen i Potsdam på lördag om Djurgården/Älvsjö ska ha någon chans att vända 0–2 i Uefa Women´s cup-finalen.

Tyvärr låter det som ett omöjligt uppdrag.

För att tala tyska: Unmöglicher Auftrag.

Lite synd måste man allt få tycka om Djurgården/Älvsjö som tvingades spela europafinalen utan två av sina bästa spelare.

Framförallt tror jag att Sara Johanssons snabbhet skulle ha passat bra mot Potsdams tröga trebackslinje.

Sara ska magnetröntgas i början på veckan men är ett frågetecken inför returen. Troligare då att ”Vickan” kommer tillbaka, hon har redan genomfört ett och ett halvt träningspass.

Turbine Potsdam var en trevlig bekantskap med sitt varierade spel. Ibland flygande anfall med direktpass, ibland ett återhållet lugnt bollande, inte lätta att komma åt.

Dessutom hade man i Nadine Angerer en målvakt med både spelsinne och greppsäkerhet.

Maja Åström var chanslös på målen, försvarsstyrkan fanns i mitten i Malin Nykvist – Jane Törnqvist medan båda ytterbackarna hade problem.

Nödlösningen

På mitten kämpade framförallt Linda Fagerström storstilat i 90 minuter, och även Elin Ekblom hade sina ljusa stunder.

Kristin Bengtsson, den 35-åriga nödlösningen längst fram, hade fyra klara målchanser utan att det egentligen hände någonting: först utanför i 11:e minuten genialt frispelad av Elin Ekblom, därefter rakt på målvakten i 35:e efter ett kraftfullt genombrott, minuten senare ett hårt skott – med högern ! – som Angerer boxar bort, och till sist i 60:e en alldeles för lös direktskarvning på Venus James inspel.

Men nu är ju heller inte Kicki Bengtsson någon utpräglad målskytt. I varje fall inte på såna här chanser.

Som back tia i fjolårets skytteliga på 11 mål, vilket egentligen avslöjar hur Kicki normalt gör sina mål: med hårda, välriktade distansskott.

Skamsiffror

Publiksiffran på Stadion – 1 392 – är skrämmande.

Visserligen den högsta Dif/Älvsjö haft på sina sex hemmamatcher i turneringen, men ändå en skam för huvudstadens fotboll.

För tredje året i rad spelades det nu Uefa Women´s Cup-final i Sverige:

? i juni 2003 drog Umeå och danska Fortuna Hjørring 7 648 åskådare till finalen på Gammliavallen;

? 8 maj ifjol drog samma Umeå 5 409 åskådare till Råsunda på sin från plastgräset 67 mil söderut tvångsförflyttade hemmamatch;

? i år bara 1 392, ett bevis på hur totaldöd damfotbollen är som attraktion i Stockholm.

Djurgårdarna har aldrig brytt sig, Älvsjö-folket bryr sig inte heller längre, och man lyckas inte ens konstruera ett arrangemang som lockar alla de tusentals tjejerna i S:t Eriks-cupen – trots att dom går in gratis.

Returen, på lördag klockan 13, spelas på Karl Liebknecht-Stadion i Potsdam, några mil sydväst Berlin, vilket till sist ger mej en möjlighet att berätta vem denne Kalle var.

Född 1871 i Leipzig, advokat som tog sig an de egendomslösas sak, 1912 invald i riksdagen som socialdemokrat, 1914 motståndare till partiets uppslutning bakom kriget, därför 1916 utesluten och börjar då det samarbete med Rosa Luxemburg som leder till att tyska kommunistpartiet bildas och att båda blir skjutna i januari 1919.

Så illa går det i alla fall inte för Djurgården/Älvsjö på lördag.

Lasse Sandlin