Förföljs av okänd sexgalning

”Obehagligt – han ringer på natten”

Foto: BILDBYRÅN
EM-DEBUT I kvällens EM-premiär får Caroline Seger med all sannolikhet spela på mitten tillsammans med Malin Moström – sin förebild.
FOTBOLL

ACCRINGTON

Hon är yngst i landslaget – och kaxigast.

Caroline Seger vill bli bäst av alla och känd i hela världen.

Men hon har redan sett kändisskapets baksida – en okänd man ringer hem till henne på nätterna.

– Det är obehagligt, säger Caroline Seger.

Hon har i rekordfart erövrat en plats i landslaget och förbokat platsen som svensk damfotbolls nästa stora affischnamn. Men Caroline Seger har också redan hunnit uppleva berömmelsens nackdelar.

–Jag har fått några idolbrev, det är från småflickor och från en jättetrevlig lite äldre man som skrev och berömde mig. Men sen är det tyvärr också en jobbig kille som ringer till mig, säger Caroline.

Den okände mannen, som kommer från Mellansverige, ringer till Carolines hemtelefon på nätterna.

– Han har tydligen sett mig spela och fått någon fixering. Det är obehagligt eftersom han ringer på hemtelefonen och vid 04-tiden på natten.

Vill han prata fotboll eller är det sexsamtal?

– Han vill prata om helt andra saker än fotboll...Det är tråkigt att det finns såna människor.

Står i centrum

Caroline har inte polisanmält mannen.

– Nej, jag tänker börja med att byta till skyddat nummer, jag hoppas det räcker.

Under EM slipper Caroline Seger telefontrakasserierna. Att hon i övrigt älskar att stå i centrum är tydligt.

”Titta hit då! Le!”.

Caroline har fått tag på en av pressfotografernas kameror och roar sig med att fotografera journalisterna. Lagkamraterna tittar storögt på när Seger fotar den svenska presskåren.

”Hur känns det?” frågar Caroline och lägger av ett asgarv, i medveten drift med sportjournalisternas vanligaste fråga inför och efter matcher.

”Måste ta för sig”

Att hon är yngst i landslaget, ny i gänget och bara har fyra a-landskamper med i bagaget till England märks inte.

– Ah, man måste ta för sig. Som ny är det extra viktigt. Jag måste visa att jag är bra och att jag vågar kliva fram. Då tror jag att de lättare tar in en i gänget.

Vågar du säga emot de största stjärnorna i laget?

– Ja, jag ger svar på tal, fast kanske mer skämtsamt. Om till exempel Vickan (Victoria Svensson) ger mig kritik för något på träningen kan jag säga ”le istället Vickan!”.

Caroline ler själv, ofta och brett. Skånskan är ännu bredare och självdistansen och ironin finns i varje svar. 20 år ung är Caroline redan väl medveten om hur media arbetar – och hur man får uppmärksamhet.

– Jag vill bli känd i hela världen. Folk ska veta vem jag är, i Tyskland, Kina, överallt vart jag kommer. Då måste man våga bjuda på sig själv och ha något att säga.

Men du vet att risken finns att det stormar kring dina uttalanden?

– Ja, men det får man ta. Om man bara ger tråkiga, inrepeterade, typiska fotbollsspelarsvar och aldrig vågar öppna sig är det inte konstigt om ingen intresserar sig för en.

Tidigt fick Caroline lära sig att ta för sig, hon började spela som fyraåring och likt många andra stora kvinnliga spelare fick hon sin fotbollsfostran bland pojkar.

– Pappa tog med mig och sen spelade jag med killaget ända tills jag var 13 år.

Vad har det betytt för dig att spela med killar?

– Om jag inte gjort det hade jag inte varit så bra. Tekniken, fysiken, speluppfattningen, allt har blivit bättre av att jag spelat i pojklag.

Men du måste också ha stött på motstånd?

– Ja, gud, ofta. ”Kolla, de har en tjej med i laget, tjejer kan inte spela” sa motståndarna. Då försvarade killarna i mitt lag mig. Och sen var jag ändå alltid bäst på plan. Det var bästa sättet att visa dem. Men det är klart att det gjort mig tuff.

Hur kan du ha slagit dig in i a-landslagets startelva så snabbt?

– Klubbytet är en förklaring. När jag bytte från Stattena till Linköping utvecklades jag väldigt mycket. Linköping satsar mycket hårdare. Jag har också mer tid att träna nu.

Du saknar rutin från stora mästerskap, hur stor nackdel är det?

– Jag vet inte, men Thomas (Dennerby, assisterande förbundskapten) har sagt att jag spelar som om jag hade mycket rutin.

Vad är din främsta styrka som spelare?

– Jag har så många! Nej, vad ska jag säga, det är nog mitt djupledsspel.

Hur mycket press känner du på dig?

– Ingen alls. Jag är kaxig och då får jag också räkna med en känga i huvudet om jag gör plattmatcher, men det ingår.

Retar sig folk på dig?

– Nej, de som känner mig vet att jag är kaxig men också ödmjuk.

Störs du av utseendefixeringen kring idrottare, särskilt de kvinnliga?

– Nej. Vi tjejer är lite fåfänga. Jag gillar att se snygg ut, det är roligt med kläder och smink och nu när det är nytt att vara med i tv och tidningar vill man se bra ut.

Bra förebild

Caroline är både lagkamrat och vän med Josefine Öqvist och förstår inte debatten kring dennas utvik.

– Jossan är ju ändå en bra förebild för unga tjejer. Jag förstår att det är roligt att bli utsedd till den sexigaste och bli sminkad och stylad.

Så du kan också tänka dig att vika ut dig?

– Jag tror inte att de kommer att fråga mig!

Nytt stort skratt – och en skicklig undanmanöver från sakfrågan.

Avgör du EM?

– Om inte nu så definitivt nästa gång.

Vad är ditt mål som fotbollsspelare?

– Jag ska bli bäst i världen.

Säger Caroline – alltid lika segerviss.

Jennifer Wegerup