Aftonbladet
Dagens namn: Agnes, Agneta
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

”Hon kan ha lekstuga med hela allsvenskan”

Tabitha Chawinga, 19, i stor intervju om vägen från Malawi till Borlänge

1924 blev Svarte-Filip Johansson allsvensk rekordman med sina 39 mål.

2002 sköt Hanna Ljungberg 39 mål i damallsvenskan.

En osannolik kedja av händelser har fått en tonåring från världens fattigaste område att spela svensk toppfotboll i år.

Hon håller på att bräcka dem båda.

I fjol hände något speciellt med mediebevakningen av division 1 Norra Svealand. Länstidningen och Östersundsposten fortsatte med sina notiser om Gustafs GoIF och Tierps IF, men tvärs över jorden fick de konkurrens av The Nation och Nyasa Times. De bredde på om mittenlaget Krokom Dvärsätts framfart och efter säsongen toppade Nyasa Times med en pampig rubrik:

Malawi striker Chawinga wins golden boot in Sweden women football.

Kanske delas inte guldskor ut i svenska tredjedivisioner, men i sak var uppgifterna korrekta. En malawisk damfotbollsspelare hade vunnit skytteligan. Den som inte tycker att det är anmärkningsvärt kan inte tillräckligt mycket om malawisk damfotboll.

Som fjortonåring lämnade Tabitha Chawinga sina föräldrar och fyra systrar på landsbygden för att flytta in till huvudstaden Lilongwe. En klubb som kallade sig Sunshine – Solskenet – erbjöd hjälp till nödställda familjer, och sådana fanns det gott om i världens tredje fattigaste land, där medianinkomsten är 500 kronor i månaden.

Tabitha hade kickat boll med granngrabbarna som barn utan att ana sin potential. Nu flyttade hon in i ett kollektiv med andra talangfulla tjejer och märkte sin fysiska överlägsenhet. Ingen var starkare, ingen ryckte kvickare, ingen hade ett liknande tillslag.

2012 blev kvinnorättsaktivisten Joyce Banda president i Malawi. Hon var en obekväm ledare som försökte legalisera homosexualitet och avskeda mutade ministrar.

Damidrott var ett av många områden som hon värnade om.

Samma år fyllde Tabitha sexton och blev lagkapten i Sunshine. Anfallaren togs ut i landslaget och sköt nio mål på sina fem första landskamper. Ingen damspelare i landets 50-åriga historia hade nått Europa, men i Tabitha Chawinga fanns kanske en kandidat – om hon på något vis kunde bli upptäckt av klubbarna tusen mil norrut.

Föga visste hon att det redan hade hänt.

Inför säsongen 2014 saknades en högkalibrig anfallare i den jämtska byn Krokoms division 1-lag. Försvararen Melisa Krnjaic tipsade om en tjej hon hade sett under ett biståndsarbete mot aids i Lilongwe. Hon kanske kunde vara något?

Krokom Dvärsätts IF kontaktade DD Sunshine och fick ett filmklipp till svar. På bränt gräs som räckte spelarna till vaderna dribblade den kraft-fulla anfallaren mot mål. Hon vann en närkamp mot två jämn-åriga killar och placerade en straff i krysset.

Amatörklubben K/D kunde inte erbjuda något proffskontrakt, men en lägenhet stod tom i byn och en lunchrestaurang bistod gärna med mat. Det var nog för att världens tredje fattigaste land skulle få sin första europeiska fotbollsexport.

Svultsiga rubriker i hemlandet

Flytten var en riksnyhet i Malawi. I svulstiga rubriker stod att läsa om sjuttonåringens fyra mål i första träningskampen och sedermera om skytteligasegern i division 1.

– Hon hade gjort åttio mål om hon förvaltat alla femstjärniga chanser som hon skapade på egen hand. Men hon ville alltid promenera in med bollen i mål, säger Tommy Martinsson som tränade K/D i fjol.

Hur bra är hon?

– Hon kan ha lekstuga med alla i allsvenskan. Jag har sett många matcher där men ingen är i närheten av hennes snabbhet. Hon ska spela ute i Europa.

Det är sant som Martinsson säger, till hösten 2014 var Tabitha redo för nästa steg, men det saknades anbud från storklubbar. Hem till Malawi var det lönlöst att flytta, för Joyce Banda var avsatt som president och skulle snart komma att anklagas

för att ha mördat sin föregångare med giftsprutor. Jämställdhetsarbetet gick bakåt i landet, landslaget löstes upp och damligan stannade av när den största äggproducenten, Donna’s eggs, drog tillbaka sponsringen.

Tabitha gick igenom sina alternativ.

Sedan flyttade hon till Borlänge.

I Sveaborgsgatan i norra Borlänge hänger Kvarnsvedens IF utländska kvartett utanför lägenheten de delar. Det är indiansommar, enstaka bilar såsar förbi, en dam promenerar sin hund med slakt koppel. Det är tyst.

Amerikanskorna Adelaide Gay, Sarah Elnicky och Meghan Toohey är alla kuggar, men det är lägenhetskompisen som har lyft laget till en ny nivå. I fjol låg Kvarnsveden i mitten och petade in strax under två mål per match. I år håller Tabitha Chawinga uppe den produktionen på egen hand och Kvarnsveden toppar elitettan, tio poäng före tvåan Djurgården.

– Har du gjort 35 mål? Så många får jag inte ihop på hela min karriär, säger Sarah, tvåa i interna skytteligan på fem mål.

– Alla mina målgivande passningar har varit till dig, säger Meghan.

– Hur har de målen sett ut? frågar jag.

– Jag passar henne på mittplan.

Hon springer förbi fem motståndare och sätter den.

– Jag försöker, säger Tabitha. Jag försöker.

Vad är det för vidunder som går bredvid oss mot Ljungbergsplanen för dagens träning? Hur kan en tonåring flyga till en ny kontinent, ett nytt underlag, ett nytt klimat, en ny spelstil, och inte behöva ens en veckas acklimatisering?

Tabitha är kanske 160 centimeter, jackan bylsig, håret flätat, blicken ner i asfalten. Hon försöker spela bra, säger hon, och det är sannerligen inga överord.

Är ändå inte rekord

Målskörden tål att ställas mot ett par historiska noteringar. Om Tabitha når 40 fullträffar är hon den spelare oavsett kön som har gjort flest mål någonsin i allsvenskan, superettan och elit-ettan. Men bara för att hon bräcker noteringarna för kanonjären Svarte-Filip Johansson (39 mål 1924) och spjutspetsen Hanna Ljungberg (39 mål 2002) innebär det inte rekord.

Tommy Wahlsten, ordförande för Sveriges Fotbollshistoriker och -statistiker, slår i sina listor för att reda ut begreppen.

– Elitettan har bara några år på nacken och ingen har kommit upp i de siffrorna. Nivå två är att se på Norrland på 70- och 80-talet då det var stor skillnad mellan lagen på damsidan. Vänta... ja. År 1982 gjorde Birgitta Söderström 57 mål för Sunnanå i division 1 Norra. Därmed får vi konstatera att hon gör en bra insats, men något rekord är det inte, säger Wahlsten.

Vapnet: förstatouch och snabbhet

Kvarnsvedens IF är en välmående förening. Sedan grundandet 1997 har damlaget klättrat uppåt från division fem och aldrig gjort en sämre säsong än den föregående. På Ljungbergsplanen står en innehall som de själva bekostat för 30 miljoner kronor och i dagarna ska konstgräset bytas ut mot ett toppmodernt.

Medan tjejerna byter om bjuder ordföranden Olle Davidsson och tränaren Jonas Björkgren på kaffe. De framhåller att lagarbetet har tagit dem till tabelltoppen. En tjej gör målen, men resten backar upp i försvaret.

Jag frågar varför inte motståndarna läser sönder Tabitha. Ett drillat försvar borde kunna kartlägga serieledarnas givna referenspunkt. En punktmarkering, kanske? En elak stämpling? Ändå visar matchprotokollen att 19-åringen gör fler mål ju längre säsongen lider, och ju bättre motståndet är. Mot tvåan Djurgården och trean Limhamn Bunkeflo har hon petat in tio bollar.

– Förstatouchen och snabbheten. Där ligger det, säger Jonas.

– Men på träning märks det inte av. Visste du inte hade du aldrig trott att hon gjort 35 mål, säger Olle.

Jag dricker ur och går till sidlinjen för att se efter själv. Spelarna troppar dit, snörar skorna och lufsar i gång. Lätta bredsidor. Jonglering. Små grupper bildas, men Tabitha tillhör ingen av dem. Hon behåller överdragsjackan på och står stilla. När hela gruppen joggar runt planen håller hon sig sist.

Hon verkar inte vara utanför, inte blyg, bara obrydd. Hon verkar inte vara van vid stimmet omkring henne, utan genomför passet på sitt sätt. När det blir tvåmål har hon bollen ett par gånger, men presterar inget märkvärdigt. Ett skott, något ryck, men ingen förstatouch att skriva i tidningen om.

Det enda som sticker ut är hennes löpstil. Tyngdpunkten är låg. Där andra böjer armbågen och knyter nävarna pendlar Tabitha med raka armar och öppna händer. I förstasteget svingar hon armen bakåt i en rörelse som säkert både ger fart och håller undan motståndare. Det ser inte klokt ut. Det ser fantastiskt ut.

När passet är slut knyter hon upp skorna, drar av höger strumpa och klipper upp tejpningen. Säsongens alla löpmeter har slitit på henne, tejpen har en blodfläck, men hon bedyrar att det inte är någon fara.

Marta stora förebilden

Vi sätter oss i klubbhuset och kallpratar om köttbullar och hennes studier i engelska, svenska och matte. Om hemlandet. Trots att lönen är låg skickar hon hem pengar varje månad till föräldrarna och Sunshine. Vi berör Tommy Martinsson, Joyce Banda och Donna’s eggs, men kommer snart in på Tabithas löpstil.

Hur har du lärt dig den?

– Jag kanske springer snabbare än andra. I Malawi tränade jag friidrott mot pojkar. Det var hård träning. Ingen av oss tjejer ville vara sämre än dem, så vi lärde oss att bli lika snabba. Ibland var jag uppe i ett berg och sprang och sprang. Där blev jag stark i benen.

Vad är gör dig till en speciell spelare?

– För mig är Marta den mest speciella spelaren i världen. Hon är teknisk. Om jag ser ut lite som henne blir jag stolt. Jag vill bli som hon.

Såg du på VM i somras?

– Ja.

Hade du platsat där?

– Ja. Jag såg att USA, Brasilien och Sverige hade bra spelare, men hade Malawi kommit till VM hade jag velat följa med.

Du har kontrakt med Kvarnsveden en säsong till och ni verkar gå upp i allsvenskan. Vill du stanna kvar eller gå vidare till ett större lag?

– Senare vill jag gå till en storklubb, kanske i Sverige eller i England. Om de vill köpa mig 2017, när jag är färdig här, så flyttar jag gärna.

Hur känd är du i Malawi?

– De skriver om mig. Journalister hör av sig på facebook efter mina matcher och frågar hur många mål jag gjorde. Sedan skriver de. Folk har börjat känna igen mig också. Förra året var första gången någon jag inte känner sa ”är det du, Tabitha? Spelar du i Sverige?”.

Hur var det?

– Bra. Det är kul att bli igenkänd.

Om tio-femton år. Var är du då?

– Jag spelar nog fortfarande, om jag inte får för många skador.

Du står på 35 mål med fem matcher kvar, trots att du inte slår straffar. Hur många siktar du på?

– Ibland ser jag på Champions league, på tricken som Messi och Ronaldo gör, och tänker att jag ska göra som dem. Om det blir 40 mål i år så vore det fantastiskt. Det skulle bli mitt rekord också.

Så?

– 42. 44. Nej, 45 tror jag.

Det är två mål per match i höst.

– Ja.

Damallsvenskan
SENASTE NYTT

Sportbladet

Visa fler
SPORTBLOGGAR
SPORTKRÖNIKÖRER
Om Aftonbladet