Förstör inte friidrotten!

SPORTBLADET
Foto: NICLAS HAMMARSTRÖM
Irriterad på förbundet Höjhopparen Stefan Holm skriver i dagens sportdebatt om internationella friidrottsförbundets förslag om att ändra förutsättningarna vid tävlingar. Till exempel skulle höjhopparna bara få två försök istället för tre.

Friidrottsvärlden befinner sig i en märklig situation just nu. Det Internationella Friidrottsförbundet (IAAF) har lagt förslag om flera regeländringar, ändringar som ytterst få, om ens någon, aktiv vill ha.

Det är som om en far inte skulle lita på sin son, som om en tränare inte skulle tro på sin adept eller som om en lärare inte skulle våga satsa på sin elev.

De ändringar det handlar om är att diska löpare efter en tjuvstart (i nuläget har man rätt att göra en felaktig start och diskas vid en upprepning), att minska antalet försök i höjdhopp och stavhopp till två per höjd i stället för tre och att minska antalet försök i de övriga teknikgrenarna (längd, tresteg och de fyra kastgrenarna) till fyra i stället för sex.

Med andra ord vill man minska chansen att notera goda resultat, det internationella friidrottsförbundet vill försvåra för sina egna idrottsmän att slå rekord, och man vill låta publiken uppleva sämre tävlingar.

En magisk högsommarkväll på Stockholms Stadion 1987: Patrik Sjöberg ensam på banan med ribban på 242 cm, världsrekordhöjd och tredje och sista försöket"

Ett fantastiskt drama i sex akter i Tokyo: I femte omgången får USA:s Mike Powell på sitt livs fullträff och raderar ut Bob Beamons 23 år gamla och "oslagbara" rekord. Carl Lewis försöker svara i sjätte hoppet och är så när att lyckas"

Två friidrottshistoriska ögonblick, världsrekord i tredje försöket och i femte omgången - en omöjlighet om IAAF:s nya regelförslag går igenom vid kongressen i Edmonton i augusti.

Frågan är dessutom om dessa rekord, som noterats i tredje försöket i höjd och stav och i femte eller sjätte omgången i de övriga teknikgrenarna, fortfarande gäller om de nya reglerna går igenom? Eller ska hela världsrekordtabellen nollställas?!

OS finalen i höjdhopp i Sydney fick se en man klara 235 cm och ytterligare sex glida över 232 cm. Hade det bara varit två försök per höjd hade läget varit ett helt annat: en man över 235 cm och två man över 232 cm. Jag själv hade varit utriven redan på 229 cm, som jag klarade i tredje försöket, medan Matusevich, Strand och Boswell försvunnit på 232 cm.

Jag har oerhört svårt att tro att en friidrottspublik vill betala för att se sämre tävlingar, något som blir följden av att man plockar bort 1/3 av möjligheterna att lyckas.

En tredjedel: Som om Vasaloppet vore sex mil i stället för nio eller som om sommarlovet vore 45 dagar i stället för 70.

IAAF fokuserar helt enkelt på ett problem som egentligen inte finns. Höjdhoppstävlingar kan ta lång tid, det är i mina ögon en del av tjusningen med dem, men det beror inte på att vi hoppare har tre försök på varje höjd utan på helt andra faktorer. Jag är 181 cm lång, när jag står raklång med hälarna i marken når jag lite drygt 230 cm.

Om en höjdhoppsfunktionär då är kortare än vad jag är, låt säga 170 cm lång, måste vederbörande varje gång ribban ska läggas upp på höjder över 220 cm släpa fram en stol eller pall, klättra upp på pallen, lägga rätt ribban, klättra ner från pallen och slutligen bära bort den.

Sånt tar tid! När sen ribban väl ligger på plats tar det ofta orimligt lång tid innan hopparen ropas upp och klockan, vi har en minut på oss att hoppa från det att ribban ligger på plats, börjar ticka ner mot noll.

Det är samma sak i längdhoppet. Teknikens under gör att mätningen av ett hopp i längd eller tresteg tar onödigt lång tid. Det går betydligt fortare att mäta ett hopp med hjälp av måttband i stället för den elektroniska utrustning som används på galor i dag.

Tjuvstarter är ett annat gissel. Men det beror i nio fall av tio på ojämna starters. I dag verkar det inte finnas någon egentlig norm för vad som gäller.

I Norden är det regelboken som gäller: Alla löpare skall ligga stilla på kommandot färdiga innan skottet avlossas. På galor i södra Europa dras ofta färdiga och skottet ihop till ett och samma - för att slippa tjuvstarter.

Vad som i stället vore intressantare än att förstöra en vacker idrott vore att effektivisera domarnas arbete. Se till att uppsatta regler följs och att ge idrottsmännen en ärlig chans att slå de rekord som redan idag är svåra att överträffa. Jag tror inte att varken publiken på arenorna eller folket framför tv vill se sämre resultat.

Jag hoppas att IAAF lyssnar på sina aktiva och tar till sig de protestlistor som cirkulerar på olika GP-tävlingar.

För trots allt måste det väl ändå vara idrottsmännen som står i första rummet eller är det bara pengarna som styr?! I så fall är det ett mycket kortsiktigt tänkande som på lång sikt kommer att se friidrotten, de sommarolympiska spelens flaggskepp, tyna bort och dö.

Stefan Holm (höjdhoppare Forshaga)