Född: vår nya världsstjärna

Klüft skojade med kamerorna och lekte med konkurrenterna

SPORTBLADET

MÜNCHEN

Det är inte ofta man får vara med om det.

Men det vi bevittnar just nu är hur en stjärna föds.

Här i München. Och direkt i tv inför miljontals tittare.

Idrottsvärldens nya stjärna: Carolina Klüft, 19, från Växjö.

Foto: REUTERS
linslus Carolina Klüft slog lätt klorna i konkurrenterna i de fyra första grenarna i sjukampen. Sedan visade hon tv-tittare över hela världen hur det gick till. Efter tävlingarna undrade alla vem den 19-åriga, skönt kaxiga, svenskan var.

Det var egentligen en helt osannolik dag.

Det kom fram utländska kollegor hela tiden i en jämn ström. Alla hade de samma undrande, förtjusta min som bara den journalist har som vet att hon snart kommer att ringa från hemmaredaktionen och skrika efter artiklar om denna nya stjärna. Alla hade de samma typ av frågor:

Hur är hon?

Bra, svarade jag.

Hon är... rolig va?

Mycket.

Hon är inte korkad, va?

Jag tror inte det. Duktig i plugget. Ska plugga på universitetet i Växjö.

Hon gör bra reklam för sporten... wow?

Just det.

Så det var egentligen en helt osannolik dag.

Jag har just lyssnat på hennes svar på vanliga svenska normalkorkade journalistfrågor efter 200-metersloppet.

Frågor av typen: Tyngd av stundens allvar? Hon svarade: Nä, det är skitkul där ute, syntes inte det.

Och den bästa av dem alla är när nån frågade nåt om konkurrenterna ute på banan och hon svarade Vem är tvåa? Det är hon Sassa... no... nånting, va?

Jojo. Det låter kanske stort. Men det lät inte dumkaxigt. Inte ens dumt. Det kändes bara myskaxigt. Natürlich. Som ett vältränat och medvetet naturbarns stora men en smula motvilliga uppvisning. Jag tror överhuvudtaget hon driver med journalisterna och spelar på deras förtjusning och förvirring. Och varför inte. Hon pratar nästan bäbisspråk. Jag borde vara trött efter kulan men dom här små armarna kan knappt bli trötta. Det är inte så mycket muskler i dom.

Nä, kanske inte. Hon putar med underläppen. Lite som tjejen i Polarn och Pyretreklamen ni vet. Hur många mål gjorde du? Två.

En osannolik dag

Det var egentligen en helt osannolik dag.

Det började med 100 meter häck och personbästa med två tiondelar. Bäst när det gäller. Och så det där runkandet med huvudet och flirtandet med kamerorna som gjorde att journalistkollegorna hajade till och tittade undrande på oss. Tjoho.

Och så höjdhoppet där hon laddade som ett äkta psycho. Gungande, stirrande, som om hon inte vågade springa fram mot ribban. Men så plötsligt; enorma hopp på låga höjder. 1,74 med femton centimeters luft. Jag tror kroppen konstant var uppe nånstans kring 1,95 men tekniken är inte fulländad så ibland rev hon ändå. Det är lätt att se att med mer teknikträning skulle hon hoppa två meter.

Kamerorna grät av lycka

Så somnade hon på bänken. Eller såg ut att somna i alla fall. Vaknade till. Spände upp kroppen i en enorm båge. Som en bro. Tv-kamerorna grät av lycka.

Så applåderade hon kollegorna inför hoppen. Rena cheerleadertakterna. Himla fint. Kollegorna runt oss suckade av förtjusning.

Sen otåligheten, ivern, energin. Slagen i ansiktet, låren, vaderna. 1,89. En bra höjd. Hade i praktiken räckt till final med Kajsa i damernas höjd för specialister. Hoppsan.

Kulan var en rörande show. Klüfts hatgren. Årsbästa ändå med en meter. 13,16. Andra stöten var mera normal för en kulhatare: 8,16. Woops.

Klüft tappar ledningen efter kulan. Och det finns väl anledning att notera att några av hennes värsta konkurrenter saknas i EM. Upp till fyra europeiska stjärnor är inte med. Två av dem kanske aldrig kommer tillbaka så det är ett svårbedömt läge. Men de som saknas är inga övermänniskor. De skulle inte varit överlägsna här. Kanske inte ens varit i ledningen.

Så kommer 200 meter som jag tror gör att motståndarna på nåt sätt fick en uppgiven inställning till den här tävlingen. De såg en smula trötta ut i ögonen. Vem är denna 19-åring...?

"Det var skitkul där ute"

Hon Sassa... no... nånting som hade bästa tiden tidigare i år satsar stenhårt på ytterbanan. Ända tills hon ser Klüft plötsligt susa förbi och bara susa vidare och vinna med fem, sex meter. Sju tiondelar. Woops. Det var slakt. Det var så förfärande att man kanske inte skulle nöjt sig med att konstatera att Nä, det är skitkul där ute, syntes inte det.

Inte riktigt.

Inte för alla.

Efter loppet när de andra fortfarande springer mot mål rusar Carolina fram mot tv-kameran och klöser och flirtar och äter den med sina ögon. Tjoho. Sassa... no... nånting tittar åt ett annat håll.

Kollegor från alla håll strömmar fram till mig och undrar vem denna människa är.

Klüft... nånting, säger jag. Växjö... ligger... nånstans därnere... i mitten. Funny girl. A star is born. En stjärna föds. Just nu i München.

Det var egentligen en helt osannolik dag.

Förlovad med Patrik kristiansson

Snart kan Carolina vara lika folkkär som våra andra stora idrottskvinnor