Folkfest - tack vare de svenska världstjärnorna

SPORTBLADET

HELSINGFORS

Stefan Holm sa det jag gillade bäst i går efter finnkampen.

-Vi har ju en trestegshoppare som ska leka höjdhoppare i Göteborg på tisdag...

I brist på finnar som kan utmana våra svenska världsstjärnor fick det hetsa upp sig - över varandra.

Galan på tisdag på Slottskogsvallen kan bli en klassiker.

Christian Olsson ska hoppa höjd på hemmaplan. Höjd är hans älsklingssport och det är klart att han vill visa att han är bra där också.

Kanske bäst...

Och Strand och Holm - mer Piff och Puff än nånsin i går, de kastade till och med gemensamt ner Kajsa Bergqvist i vattengraven - vill naturligtvis visa att även om Christian Långben kan fuska i diverse sporter ska han akta sig för att tro att höjdhopp är nåt man gör med vänsterhanden.

Eller foten, heter det kanske i såna här kretsar.

Särskilt inte om foten har en trasig häl.

Molto prestigio, som de säger i Skövde.

V ä l d i g t mycket prestige. Christian behöver kylas ner en smula. Han är het nu.

Hoppteknik som en loppa

Själv njöt jag också en smula över 17-årige Linus Thörnblad som hoppade 2,15 och visade att successionen i nationalsporten är säkrad. Holm och Strand har alltid bytt tredjeman i finnkamperna men nu har de en som kommer att stanna.

När Holm var 17 år hoppade han 2,14.

Strand hoppade 1,88 (!).

Thörnblad har en teknik som en loppa. Långsam ansats rakt på och så flipp rakt upp.

-Jag har aldrig sett nåt liknande, sa Holm när jag frågade. Inte jag heller.

Thörnblad är bara 1,80. Kortare än Holm till och med. Han har hoppat 2,18 i år. Det kommer mera.

-Kajsa behövde kylas ner lite - hon är het nu, sa Staffan Strand.

De doppade henne i vattengraven. Efteråt satt hon och vred vatten ur sina ben. Hennes nivå är numera en sällsam upplevelse. 2,01 fast benen kändes tunga.

-Rätt komfortabelt, sa hon och när någon frågade hur det kändes tänkte hon efter en stund och sa:

-Eeeh... ganska bra.

2,01 är en självklarhet numera. Ganska bra. Det är en höjd som hon är ensam i världen om att strömhoppa över. Ganska bra. Kajsas höjning av sin nivå i år är remarkabel. Kanske också komfortabel men mest remarkabel.

Och ganska bra.

Dessutom har hon nu lärt sig av Carolina Klüft - svenskarnas rookie i världstoppen - att man faktiskt kan ha kul på banan.

-När man såg henne i EM och hon hade sitt lattjo lajbans där fick man sig en tankeställare. Jag brukar ha kul men prestationsångesten kan ta bort en del av det roliga.

Carolina Klüft är bra. Inte bara för sig själv, Patrik Kristiansson utan för hela laget. Hennes föreläsningar om hur kul det är med sport har sin plats varje dag.

Finnkampen blev en folkfest till slut och det får man väl tacka publiken för som dök upp andra dagen.

Och de svenska världsstjärnorna.

Utan dem hade det här varit en sällsynt onödig tillställning.

Det finska undret är över

I går var det världsresultat i damernas och herrarnas höjdhopp. Resten var rätt mediokert.

Det gamla finska löparundret finns inte längre och det enda finska under som verkar vara på gång är den unga förtjusande sprintern Markus Pöyhönen.

Vilken magnifik pinuppa.

I veckan skapade han stora rubrikerna genom att vara nära att köra på en älg - när han satt och SMS:ade med sin mobiltelefon medan han körde. Usch och fy.

Och när han skulle göra ett reklamjobb genom att klättra i det enorma tornet vid Olympiastadion fick han till slut ett kraftfullt nej - från sin mamma. Någon ledare som kunde säga stopp fanns knappast.

De finska höjdhopparna var lite ledsna. De är på en nivå att de är ganska duktiga men inte tillräckligt. I går tog deras säsong slut. De får inte vara med mer.

Medan Strand och Holm pratade om galorna som återstår. En del med stora prispengar.

Och så en gala som verkade vara lite viktigare än de andra. Den i Göteborg på tisdag.

-Mmm... jag MÅSTE hoppa mot Olsson, sa Strand.

Molto prestigio, sa Puff.

Lasse Anrell

ARTIKELN HANDLAR OM