Lång väg tillbaka

Förlorade sin bäste vän i fjol – i år ska Laursen komma igen

SPORTBLADET

STELLENBOSCH

Jimisola Laursen, 25, var på väg mot sitt livs bästa säsong då beskedet kom från Sverige.

Hans bästa kompis hade råkat ut för en tragisk olycka och låg för döden.

Det var var bara början på en rad personliga smällar, som ledde till att Jimisola till slut gav upp tanken på EM i München i somras.

Men nu är han på väg igen.

Foto: MAGNUS WENNMAN
Jimisola Laursen hade en tungt år 2002. Det var på väg att bli hans bästa säsong någonsin, men beskedet från Sverige att hans bästa kompis låg för döden var början på en rad bakslag för den svenske 400-meterslöparen. han ställde in säsongen helt och hållet. Nu har Laursen börjat att lägga grunden till en ny succésäsong.

Jimisola Laursen var den stora knallen vid inomhus-EM i Wien i mars fjol, då han tog silver på svenska och nordiska rekordtiden 45.59.

Det var den tredje bästa tiden i världen inomhus i fjol.

– Och det är den femte bästa tiden någonsin inomhus, säger Jimisola.

– Men det var en sådan där dag då jag fick på allt i ett enda lopp.

Då hade han ännu inte hunnit bearbeta sorgen efter sin bortgångne vän, som avled den 16 januari.

– Nej, min tränare sa att jag sprang som i ett rus i det loppet. Och det dröjde ända till sommaren innan jag definitivt bestämde mig för att ställa in säsongen. Men då kom allt på en gång. Det går inte att skjuta saker framför sig.

Flera bakslag

Jimisola drabbades av flera bakslag under året som gick. Under ett träningsläger på Hawaii trampade han på ett snäckskal och skar upp foten.

– Jag hade inte varit i vattnet mer än ett par minuter förrän det hände. Jag fick blodförgiftning och när jag kom hem igen var det som att vrida ur en svamp. All energi försvann ur kroppen.

Nu är han tillbaka i Sydafrika på det årliga träningsläger han akut tvingades avbryta ifjol.

Nu plågar han sig igenom de tunga träningar, som ska lägga grunden till en ny succésäsong.

Det är plågsamma pass, som suger ut varje uns av energi i kroppen och får mjölksyran att värka i musklerna.

– Det gör ont varje gång, men jag har vant mig. Det finns ingen annan väg att gå. Löpgrenarna är tuffa och det är en helt annan konkurrens än i teknikgrenarna. Och det är betydligt tuffare att träna än att tävla.

400 meter är en av friidrottens tuffaste grenar. Konkurrensen är stenhård och Jimisolas svenska rekord utomhus från VM i Edmonton (45.54), räckte bara till en delad 54:e plats i världsstatistiken 2001.

Men mellan fjärde och 54:e plats skiljer det bara 97 hundradelar, vilket visar hur hård grenen är.

– Standarden har sjunkit något sedan Michael Johnson slutade, men han var å andra sidan i en klass för sig. Det kommer att dröja länge innan någon slår hans rekord, både på 200 och 400 meter.

Final i VM är målet

Jimisola Laursen är ingen orealistisk drömmare som tror att han någon gång ska kunna springa på Michael Johnsons tider.

Hans närmaste mål är att försöka ta sig till final i inne-VM i Birmingham 14-16 mars.

– Längre har jag inte tänkt just nu, säger han.

– Men någon gång i framtiden skulle jag vilja springa under 45 sekunder.

Har ett VM-silver

Mats Wennerholm