Kaoset efter VM i Göteborg födde fram dagens stjärnor

SPORTBLADET

BIRMINGHAM

Från konkursbo till guldgruva.

Efter VM i Göteborg 1995 var svensk friidrott konkursmässig och helt utan framtidstro.

I dag vill hela världen ha förklaringen till det svenska friidrottsundret.

Jag har följt friidrotten på nära håll sedan VM i Helsingfors 1983.

Jag har varit med om tider då de flesta svenskar åkte turistklass till mästerskapen och då en enstaka bronsmedalj nästan betraktades som en bragd.

Sara - ett ljus...

När Sara Wedlund lyckades springa in bland de tio första i Göteborg och i OS i Atlanta, sågs hon som en frälsare i ett kompakt friidrottsmörker.

Ludmila Engquist blev i och för sig svensk medborgare och sprang hem ett OS-guld i Atlanta 1996 och ett VM-guld i Aten 1997.

Men det kändes mest som konstgjord andning i en sport som var på väg att dö.

Jag minns en ung Kajsa Bergqvist från VM i Göteborg, där hon gjorde sitt första stora seniormästerskap.

Jag minns Patrik Sjöberg, som gjorde sitt sista stora mästerskap utomhus, då han skadad fick åka hem från OS i Atlanta året efter.

Och jag minns notan som kom efter festen i Göteborg.

Miljonnotan som höll på att stjälpa hela friidrottsförbundet.

Kanske räddningen

Men kanske var just det räddningen.

Alla fick plötsligt klara sig själva, utan centrala pekpinnar eller hopplösa projekt.

Ur den röran växte Christian Olsson, Kajsa Bergqvist, Carolina Klüft och Stefan Holm fram.

Fyra svenska världsettor som dominerar sina grenar.

Alla fyra med duktiga tränare som jobbat långsiktigt och tålmodigt med att utveckla dem - och framförallt hålla dem skadefria.

Ingen hets, ingen pengajakt i de stora tävlingarna.

Det är också en stor del av hemligheten.

Svenskarna håller sig friskare än andra, slipper långa träningsuppehåll som är en friidrottares värsta fiende.

Jag har aldrig varit med om ett sådant mästerskap som det i Birmingham.

Även om jag trodde att det skulle bli fyra guld. Det såg ut så på papperet innan, men det är sällan den typen av prognoser slår in i en sport där millimetrar skiljer succé från fiasko.

Nu är inomhussäsongen över.

Men det väntar en sommar och ett VM utomhus i Paris.

Då kan det bli ännu roligare - hur märkligt det än låter.

Mats Wennerholm

ARTIKELN HANDLAR OM