Lewis är ingen fuskare - det allvarliga nu är USA:s hållning till dopningen

SPORTBLADET

Carl Lewis dopad.

Det är en motsägelse.

Det är Den Stora Motsägelsen.

Det är som att säga att Saddam var en fin kille.

Det är som att säga att Jesus var en Judas.

Foto: AP
har nio os-guld Namn: Carl Lewis. Ålder: 41. Bor: Los Angeles. OS-guld: 1996: Längdhopp. 1992: 400 meter stafett, längdhopp. 1988: 100 meter, längdhopp. 1984: 100 meter, 200 meter, 400 meter stafett, längdhopp.

Ibland kan jag hata dopningsdebatten.

Den bär på en inneboende lögn. Den blandar äpplen med päron och den låtsas att äpplen verkligen är päron.

Efedrin och anabola steroider är enligt debatten samma sak; dopning. Det är ju löjligt.

Det är som att jämföra snatteri med mord.

Men det Carl Lewis nu anklagas för kallas för dopning. Trots att det har ytterst lite med den dopning som vi normalt talar om att göra.

Dopning för mig är anabola steroider som hjälper dig att bygga upp en muskelmassa.

Dopning för mig är när man fuskar med blodet för att få mer röda blodkroppar så att lungorna får mer syre.

Fusk, fiffel och farligt.

Kokain och hasch är också klassat som dopning. Det ger knappast större effekt än det vin som man kunde höra Gary Sundgren berätta i helgen att spanska fotbollsspelare dricker före match.

Effekten av efedrin löjligt liten

Efedrin har bara en marginell effekt. Efedrindopning är normalt mest ett uttryck för klantighet. Någon slarvar med förkylningsmedicinen. Det kallas dopning men det är mest slarv. Världsidrotten är full av idrottare som slarvat med de flaskorna. Lill-Pröjsarn är vår mest kända. Hans hostmedicin höll på att ödelägga Tre Kronor i den ankdammen. Mattias Öhlund är en annan som tog en ögonmedicin. Hans droppar höll på att ödelägga Tre Kronor i den ankdammen.

Efedrin ger - säger läkare jag talat med - inte mycket större effekt än den ammoniak som tyngdlyftare sniffar för att vidga blodkärlen.

Pinsamt för USA

Det finns en allvarlig sida i den här härvan. Det är det sorgliga kapitlet USA och dopning. USA:s friidrott befann sig inte långt efter Östeuropa när det gäller misstankar om fusk under 80-talet. När nu Östeuropa rensat bort det mesta av fusket så försöker USA fortfarande mörka och dölja fakta med hjälp av domstolar och nedtystning.

Järnridån vad gäller dopning går just nu nånstans norr om Grekland och på Atlanten. Det är sorgligt och ytterst pinsamt för världsidrotten och USA.

Lewis och de andra utpekade är offer eller medskyldiga i en härva som just nu vevas i det amerikanska rättsväsendet och det är ganska svårt att veta vem som är skyldig i de här turerna som handlar om rasism, dopning och amerikanskt pampvälde.

Jag har träffat Carl Lewis några gånger.

Aldrig enskilt men i lite mindre sammanhang, ibland till och med utan tv-kameror. Ena gången handlade samtalet om att han skulle bemöta ryktena om att han var homosexuell. Jag brydde mig inte riktigt. Han fick vara hur homosexuell han ville för mig.

En annan gång var i Atlanta under OS. Carl Lewis skulle avsluta sin karriär med den där längdhopptävlingen och alla ville prata om den men Lewis ville bara prata - om dopning, eller doping som det hette på den aningslösa tiden.

Carl Lewis verkade fixerad. Han gjorde en promenad genom stan med tv-ankaret Tom Brokaw och då var det definitivt ingen privat stund längre. Det blev en enorm folksamling. Tiotusentals människor. Det var som om Claes Elfsberg och Ingemar Stenmark ställde sig mitt i t-banan i rusningstid. Brokaw ville tala rasfrågor och längdhopp. Carl Lewis ville prata - dopning.

Jag kunde inte annat än uppfatta Lewis som ärlig.

Han hatar dopning och han hatar vad dopningen gjort med hans sport.

Jag kunde inte uppfatta honom som annat än ärlig den gången - och kan det fortfarande inte. Carl Lewis hatar dopning. Uppriktigt.

Ska man placera Lewis i skamvrån nu?

Är han en fuskare i klass med Ben Johnson, de östeuropeiska damerna, cyklismen eller den samlade tyngdlyftningssporten?

Svaret är nej.

Naturligtvis inte.

Carl Lewis har - om man ska tro uppgifterna i Sport Illustrated, och det ska man nog för det är en ansedd tidning - tagit medel som innehåller efedrin. Det säljs på bensinmackar i USA. Det äts överallt av alla.

Carl Lewis är ingen Ben Johnson.

Är han något så är han på sin höjd en Lill-Pröjsarn.

Och det är inte mycket i de här sammanhangen.

Det hela rör sig snarare om en lättare storm i provrör.

Lasse Anrell