”Jag är inte frisk från anorexin”

Sara Wedlund i stor intervju om sjukdomen, skadorna och längtan tillbaka till friidrotten

SPORTBLADET

BORGHOLM

Sara Wedlund vill göra comeback och bli bäst igen.

Men skadan hindrar henne och dessutom är hon ännu inte frisk från sin anorexi.

- Jag är inte helt bra till hundra procent, säger hon till Sportbladet.

Foto: mattias carlsson
"JAG KÄNNER MIG FRUSTRERAD" Sara Wedlund deltog i går i firandet av kronprinsessan Victorias födelsedag i Borgholm på Öland. I en stor intervju berättar hon om viljan att komma tillbaka till friidrotten. "Det är oerhört psykiskt påfrestande att jag vill, men inte kan", säger hon.

Hon var löparstjärnan som blev Sara med hela svenska folket 1995. Men tiden i rampljuset blev kort och efter bara två år krossades karriären för Sara Wedlund.

De kommande åren skulle bli förödande för den hyllade idrottshjältinnan.

I en öppenhjärtig intervju med Sportbladet talar nu den tidigare löpardrottningen ut om vilket helvete hon har haft sen hon slutade att tävla. Men också om att hon ännu inte är frisk från anorexin, känslan av att inte räcka till och hennes allvarliga tankar på en comeback.

Sara Wedlund är på Öland där hon i går var en av alla de inbjudna Victoriastipendiaterna som firade kronprinsessan på idrottsplatsen i Borgholm.

Ger ett varmt intryck

Det är ingen självklarhet att få en intervju. Via hotelltelefonen förklarar hon först att hon inte brukar säga ja när frågan ställls. Men den här gången ändrar Sara sig, även om hon inte riktigt gillar hur tidningarna tidigare har framställt henne.

- Jag kommer alltid få leva med epitetet "lilla Sara". När man är stor och stark bryr man sig inte. Men nu är det lite annnorlunda, säger hon och ler.

Vi sitter i två av hotelbarens stora fotöljer. Sara Wedlund liknar en späd fågelunge bakom sina ovala glasögon. Hennes leende är alltid nära och den 27-åriga tjejen ger ett varmt intryck.

Men de senaste åren har varit en psykisk tuff match för henne. Ett rent helvete.

Viljan att komma tillbaka, att verkligen få springa proffessionellt igen har alltid funnits där. Ända sen hon slutade.

- Jag tävlade under två år och sen tog det slut. Det känns som jag har mycket att ge. Men det är oerhört psykiskt påfrestande att jag vill men inte kan, säger hon.

När vi ställer frågan om vad Sara gör i dag så suckar hon.

- Jag är så trött på den frågan. Några få kanske förstår hur jobbigt det är att försöka komma tillbaka. Den psykiska biten är värst.

I dag är det tankarna på comebacken som upptar hela ditt liv?

- Ja, så är det tyvärr, säger hon lågt.

Spasm i ljumsken

Det är skadan i hennes ben som har hindrat henne sen karriären krossades.

- När jag springer får jag en spasm i ljumsktrakten som resulterar att jag springer snett, det drar liksom åt ett håll, säger hon.

Sara har gjort en rad läkarundersökningar, men ingen kan förklara vad skadan beror på.

- De har dragit och slitit under en massa nervundersökningar. Men ingen vet vad det är.

Sara titttar ner i bordet innan hon fortsätter:

- Jag känner mig bara frustrerad. Jag började med friidrott när jag 13 år och sysslade med fotboll innan och har alltid idrottat. Nu är det inte längre så. Jag får ta promenader och cykla i stället, sådär tråkigt.

Hur mår du i dag?

- Ja, du... Det är inte uppåt varje dag om jag säger så. Det är tufft och när det är stora säsonger i friidrott känns det bara tyngre. Jag vill ju vara där, och om jag kunde träna så hade jag varit det också. Jag har alltid haft en längtan att komma tilllbaka, att få bli bra i dag.

Är dina problem med anorexin över?

- Nej, inte till hundra procent. Men det är inget som jag vill prata om. Det är en jobbig bit i samband med skadorna. Det är lätt att falla tillbaka, men jag är övertygad om att man kan bli helt frisk från anorexi.

Om du själv skulle beskriva ditt livsmål?

- Nej, mina mål i livet håller jag för mig själv. Det känns bäst så.

Blev "Sara" med folket 1995

I VM - 95.

"Hon kan klara det om hon har rätt drivkraft och motivation"

Här är Sara Wedlunds sjukjournal

Daniel Nyhlén