"Carro har gett mig trygghet"

Glädjetårarnas kväll i Paris: Jag är nog ganska känslosam

SPORTBLADET

PARIS

Patrik Kristianssons VM-brons skapade ett känslosvall som slog alla tidigare svenska VM-medaljer.

Patrik grät, tårarna rann på flickvännen Carolina Klüft och både Patriks och Carros familjer föll i varandras armar på läktaren.

- Så jävla skönt. Det här var han verkligen värd, säger Carro.

Hyllar flickvännen ”Det är skönt att ha Carros stöd”, säger Patrik Kristiansson.

Det var det mest känslosamma ögonblicket i VM hittills, trots två tidigare VM-guld och ett VM-silver.

Förmodligen för att det var ganska väntade medaljer.

Patriks var den första riktiga skrällen.

- Ja, jag fattar knappt att det är sant, säger Patrik.

- Och två VM-medaljer till samma familj. Det kan väl aldrig ha hänt förr?

Då har det gått tre timmar sedan VM-bronset blev klart. Patrik har klarat av dopingkontrollen och står ensam på det väldiga Stade de France, som ser ännu större ut sedan publiken gått hem.

- Nu ska jag hem och försöka undvika att väcka Carro, säger han.

- Hon ska springa stafett i morgon.

Patrik Kristiansson och Carolina Klüft är friidrottsvärldens hetaste par just nu.

En kombination som skapat oanad kraft och trygghet hos båda.

Vågar mer

- Ja, Carro har gett mig den där tryggheten då jag tävlar. Tidigare tog jag stavhoppet på liv och död. Carro har lärt mig att inte vara rädd för att misslyckas. Världen rasar inte samman för det. Det gör att man blir tryggare och vågar mer.

Vad sa du till Carro när hon sprang ner till dig efter bronset? På tv såg det ut som du sa "jag älskar dig"?

- Det sa jag säkert. Det var så omtumlande allting, så jag minns inte exakt vad jag sa eller hur mycket jag sa. Det bara snurrade runt i skallen.

Vad betyder det att ha henne på läktaren?

- Mycket. Nu var inte bara hon där, utan både min pappa Kent och mamma Kristina. Det kändes så skönt att ha dem där, att de fick dela det här ögonblicket med mig. Mina föräldrar har varit mina största sponsorer genom åren. De var värda att få dela den här glädjen. Och så var hela Carros familj där också. Det var underbart.

Du tittade ofta upp mot dem under tävlingen och sökte kontakt?

- Ja, men då är det bara Carro jag har ögonkontakt med. De var så många att jag bara kan koncentrera mig på en då jag tävlar. Och det är Carro. Hon peppar mig, gör tummen och pushar på. Det är skönt att ha det stödet.

Det var mycket tårar?

- Ja, jag är ganska känslosam. Jag är en sådan där typ som kan sitta och gråta mig igenom en hel film. Och mamma kommer säkert att lipa en vecka efter det här. Men man ska visa sina känslor.

Det svenska friidrottsundret kan kanske delvis förklaras med att klubbarna KA2 från Karlskrona och IFK Växjö, bestämde sig för att ett gemensamt träningsläger på Lanzarote vintern 2001.

Det var så Patrik Kristiansson och Carolina Klüft möttes.

- Ja, vi sågs första gången på Lanzarote. Och vi blev ihop en månad senare.

Resten är historia.

"Helt tom"

Det vällde fram mycket känslor hos Patrik sådär timmarna efter VM-bronset.

- Men nu känner jag mig helt tom - och fruktansvärt hungrig, säger han när klockan är på väg mot midnatt och han vandrar pendeltågsstationen i den franska förorten och sneglar bort mot en stor McDonalds-skylt intill.

- Man skulle ge rätt mycket för en Big Mac just nu, säger han.

- Men det blir väl pasta och kyckling som vanligt i VM-byn.

Så sätter sig den svenske bronsmedaljören på tåget hem till VM-byn och hamnar märkligt nog bredvid en fransk madame som jobbar på det företag som tillverkar VM-medaljerna.

- Så här ser bronset ut, säger hon och räcker honom en broschyr.

Och Patrik sitter och tittar på medaljen då vi kliver av vid Gare de Nord i norra Paris.

Själv har han då fem stationer kvar att sitta och njuta.

Tangerade sitt personbästa

Vägen till bronset