Snart kan Klüft & co tvingas ställa upp

SPORTBLADET

MONACO

Det är lite lustigt att Carolina Klüft blivit huvudperson på en gala där hon inte ens är med.

Det är bara ett bevis på hur snabbt hon slagit igenom även internationellt.

Men ingen har riktigt förstått vilken speciell människa Carolina Klüft är.

Det är det som skapar problem just nu.

Foto: PETER KJELLERÅS
går sin egen väg Trots starka påtryckningen från det internationella friidrottsförbundet väljer Carolina Klüft att inte åka till helgens stora gala i Monaco.

Jag kan förstå Internationella Friidrottsförbundet (IAAF), som pungat ut med prispengar i miljonklassen till Carolina Klüft den här säsongen.

Hon fick 40 000 dollar för VM-guldet inomhus i Birmingham, hon fick 60 000 dollar för VM-guldet i Paris och hon kommer att få ytterligare minst 50 000 dollar här i Monaco i morgon kväll.

IAAF vill naturligtvis att hon visar upp sig för världen ännu en gång och ger friidrotten ovärderlig PR.

För det finns ingen som är i närheten av Carolina Klüfts PR-värde för fri-idrotten just nu. Bara tjugo år och en vanlig tjej med en ovanlig talang.

Hon är oslagbar som friidrottens omslagstjej, precis som hon är i sjukamp.

Men samtidigt är det hennes totalt omvända syn på sig själv som stjärna som gör henne så unik - och samtidigt så stor.

Självklarheter för NHL-spelare

Jag var på NHL:s prisgala i somras, då Peter Forsberg tog emot priset som NHL:s mest värdefulla spelare och trofén som skyttekung i NHL.

Det var naturligtvis självklart för Foppa att komma dit, även om det i NHL finns inskrivet i kontraktet.

Nu har jag hört rykten om att det kan vara en "lex Carro" på väg inom friidrotten.

Att den som tar emot prispengar från IAAF, även förbinder sig för att ställa upp i den avslutande galakvällen.

Jag har svårt att protestera mot det.

Det tog lång tid för världens friidrottare att få IAAF att överhuvudtaget börja betala ut prispengar i VM och GP-finaler.

Fram till VM i Aten 1997 betalades det inte ut några prispengar alls. I Stuttgart 1993 och i Göteborg 1995 fick världsmästarna nöja sig med en bil från huvudsponsorn Mercedes.

Därför kan jag tycka att idrottsmännen - och kvinnorna - har en viss skyldighet att ställa upp.

Har fullt upp i helgen

Å andra sidan är det en mänsklig rättighet att tacka nej. Jag pratade med Carolina Klüft om det här under Finnkampen i Helsingfors och hon hade litet dåligt samvete, kändes det som.

Samtidigt hade hon längtat efter sin enda lediga månad på året och redan bundit upp sig att åka till Kenya för Faddergalans räkning.

Hon kom hem i torsdags eftermiddag.

Dessutom flyttar hon den här helgen.

Bara det.

Mats Wennerholm