"Lika pigg i dag som när jag var 25"

Merlene Ottey i stor intervju med Sportbladet: "Jag vill bli äldst i världen"

1 av 2 | Foto: gustav mårtensson
Merlene Ottey trotsar åldrandet. I helgen blir den förra jamaicanskanden äldsta EM-deltagaren genom tiderna.
SPORTBLADET

BARCELONA. Merlene Ottey fortsätter att sätta världsrekord som 50-åring.

Och på lördag blir det ett till – som EM:s äldsta deltagare genom tiderna.

Men ett världsrekord hon siktar på att slå ligger 72 år fram i tiden.

– Ja, jag hoppas kunna slå fransyskan Jeanne Calment, Hon är världens äldsta kvinna genom tiderna. Hon blev 122 år, men det känns inte omöjligt att nå, säger Merlene Ottey.

Sportbladet fick en exklusiv pratstund med Merlene Ottey i över en timme i Barcelona i?går.

En glad och uppsluppen 50-åring som är här i Barcelona för att njuta av ännu ett mästerskap.

Och hon ser precis lika vältränad ut som hon gjorde när hon var som bäst.

Det är hon också.

Inte en rynka

Åldern verkar inte bita på Merlene Ottey. Den lämnar i alla fall inga spår. Jag kan inte upptäcka en enda rynka och botox är inte svaret på hur hon stoppat åldrandet.

– Nej, men jag kommer från ett segt släkte. Min mormor lever fortfarande och är pigg trots sina 99 år. Min farmor blev 102. Jag har bra gener och lever ett sunt liv. Det är därför jag siktar in mig på att bli världens äldsta människa och slå 122 år, säger hon och skrattar.

– Men det är inget skämt. Jag känner mig lika pigg i dag som när jag var 25.

Hur bär du dig åt för att hålla dig så ung?

– Jag äter bra. Jag äter lite, men ofta. Jag tar hand om min kropp. Jag tränar fortfarande fyra dagar i veckan året om. Två dagars löppass och två dagar styrketräning. Jag älskar att träna och vet att det är en förutsättning för att jag ska må bra.

Hur känns det när du tävlar, då?

– Det märkliga är att jag inte känner någon skillnad. När jag var som bäst var jag strax över trettio och när jag springer i dag känns det precis likadant som det gjorde då. Det är bara när jag ser på tiderna som jag vet att jag blivit äldre.

Du har satt två nya världs­rekord i år på 100 och 200 meter för 50-åringar. Betyder det något för dig?

– Nej, jag visste inte ens att det fanns världsrekord i min åldersklass. Dessutom vet jag att jag kan springa snabbare än jag gjort den här säsongen. Jag hade inte tävlat på sexton månader när säsongen startade, men hoppas fortfarande ha sprungit 11,50 innan den är slut. Och apropå världsrekord har jag har fortfarande det på 200 meter inomhus, även om man strukit den grenen. Så det kommer inte att slås.

Vad säger du om dagens jamaicanska friidrottsunder?

– Det är fantastiskt. Det har hänt enormt mycket på Jamaica de senaste åren.

Vad är din förklaring till explosionen?

– Pengar är hela skillnaden. Jag fick inte ett enda öre från det jamaicanska förbundet under alla år jag tävlade för Jamaica. Alla pengar jag tjänade kom från sponsorer och prispengar på galorna. Men sedan 2004 har jamaicanska löpare fått pengar från förbundet via sponsorer som vågat satsa. Det har gjort en enorm skillnad.

Hade varken el eller vatten

– Man måste förstå hur det var på Jamaica tidigare. När jag växte upp sprang jag barfota. Varje dag när jag gick till skolan, visste jag inte om jag skulle få någon frukost den dagen. Hemma hade vi varken el eller rinnande vatten. När jag vann mitt första individuella VM-guld i Stuttgart 1993 frågade en reporter om jag hade pratat med min mamma.

– Hur skulle jag kunna göra det, svarade jag. Hon har inte ens telefon. Och det här var 1993. Jag hade ju kunnat köpa ett abonnemang på den tiden, men det fanns inga mobiltelefoner och inga ledningar var dragna till området där hon bodde. Så det var omöjligt. Samtidigt tror jag det livet bidragit till att både min mamma och mormor är så gamla, men ändå friska. De var tvungna att hålla kroppen igång med vardagssysslor hela tiden.

Det påstås att det blev livat på Jamaica då du valde att bli slovensk medborgare?

– Nej, det var väl lite uppståndelse i början, men jag har alltid haft en bra relation med Jamaica. Jag har fortfarande kvar mitt hus i Montego Bay och bor där några veckor om året.

Hur lever du annars i dag?

– Jag lever i Slovenien ungefär åtta månader om året. Men under den kalla årstiden flyr jag. Då åker jag mest runt och besöker olika släktingar. Jag brukar träna i Florida på vintern, jag har en bror i New York och en syster i Los Angeles. Så det blir mycket tid hos dem.

Men du behöver inte jobba nio till fem?

– Nej, jag tjänade tillräckligt under min karriär för att kunna leva som jag vill. Jag är inte beroende av att tjäna pengar, men jag är del­ägare i ett företag i Slovenien som jag även jobbar för ibland. Vi har tagit fram mätutrustning som fungerar ungefär som EKG – fast för musklerna. FC Barcelona tillhör dem som använder våra produkter. Jag har varit och hälsat på dem.

Så då känner du Zlatan?

– Nej, men jag känner till honom. En mycket bra fotbollsspelare. Han brukade spela för Sverige, va?

Ja, och nu ska han göra det igen. Men tillbaka till dig. Hur länge tänker du hålla på?

– Jag ser inget slut. Jag kommer att fortsätta att träna och springa. Det är det bästa jag vet. Jag tänker inte i ålder. Jag har kallats veteran sedan jag debuterade i OS i Moskva 1980. När jag vann mitt första VM- guld var jag 33. På den tiden ansågs man slut när man fyllde 30 och det fick jag höra också. Så jag är så van att jag inte bryr mig längre.

Men du blir inte inbjuden till några galor längre?

– Nej, där räcker tiderna inte till. Det är ingen som vill betala för att jag ska springa, men å andra sidan har jag råd att betala själv för att få vara med. Jag räknar med några mindre galor i Italien eller Österrike nu efter EM.

Det känns som vi skulle kunna sitta och prata en timme till, men det är vi som får sätta stopp av tidsbrist. Och lyckas hon nå sitt sista världsrekord – för det blir det ju i så fall – kommer hon att vara med oss 72 år till.

2082 är det dags. Då får någon annan göra rekordintervjun.

FAKTA

Merlene Ottey

Ålder: 50 år.

Civilstånd: Singel – inga barn. Tidigare gift med amerikanske friidrottaren Nat Page.

Längd: 183 cm.

Vikt: 64 kilo.

Bor: Ljubljana i Slovenien (blev slovensk medborgare 2002). Har även en villa i Montego Bay, Jamaica.

Meriter: Tre OS-silver, fem OS-brons, tre VM-guld, fyra VM-silver och sju VM-brons på 100, 200 och 4x100 meter.

Personbästa: 100 meter – 10,74 (fortfarande fyra i världen genom tiderna). 200 meter – 21.64 (trea i världen ­genom tiderna)

Aktuell: Blir EM:s äldsta deltagare genom tiderna på ­lördag. Hon slår då franska maratonlöperskan Nicole Brakebusch-Leveque tidigare rekord på 47 år.

ARTIKELN HANDLAR OM