”Det är otroligt – mer champagne!”

Sportbladet följde med på Annikas Grand Slam-fest

SPORTBLADET

ST ANNES.

Solen gick ner över hustaken när Annika Sörenstam, 32, äntligen fick lugn och ro att njuta av sin seger i British Open.

– Mer champagne! sa hon lyckligt och hällde upp runt bordet.

På grillen förbereddes en mästerlig barbeque.

Foto: Mark Newcombe
Oh, vilket party! Annika Sörenstam firade sin historiska seger i British Open med de närmaste: Systern Charlotta, maken David Esch och caddien Terry McNamara.

Det var en efterlängtad barbeque. För det är med en läcker middag Annika Sörenstam brukar fira sina stora titlar.

– Jag tror knappt det är sant. Att jag vunnit British Open!

Den här gången valde världsettan att laga maten privat, i det lilla hus som hon hyrt i St Annes on-the-sea, bara ett hundratal meter från golfbanan. Vid sin sida i köket hade hon Charlotta, som hade lagt upp festmenyn.

– Det blir grillade filéer med bernaisesås och klyftpotatis, sa Annika och gick ut i trädgården för att känna om gasolgrillen var redo.

Barbeque med tillbehör, alltså, på husets baksida. Med de allra närmaste.

– Vi behöver mer värme på grillen, sa Annika och tittade vädjande mot caddien Terry McNamara.

Maken David Esch förberedde dukningen av bordet. Där fanns både rött och vitt vin.

– Glastrofén måste vara med på bilden, sa han till Sportbladets fotograf och öppnade en kartong vid husväggen.

Vill bo så normalt som möjligt

Ofta bor Annika Sörenstam på hotell under tävlingsveckorna, men vid stora mästerskap vill hon försöka leva så normalt som möjligt.

– Den här gången har det fungerat perfekt. Det är ju nästan som att vara hemma. Man kan tvätta, laga mat själv, det är mer avspänt på något sätt.

– Den här veckan har vi delat hus med Charlotta och Liselotte Neumann och vi har haft jättekul. Vi har spelat mycket kort, för att koppla bort annat man kanske tänker på.

Som golf.

Som att bli historisk, med en egen Grand Slam.

– Det känns ju fantastiskt. Jag är jättelycklig!

– Nu ska vi fira!

Berätta hur det var i morse, med bara timmar kvar till spel?

– Jag såg faktiskt en film, en lite udda film, som inte har nåt att göra med golf. Det var ”Rädda menige Ryan”, som ju är en ganska sorglig film och jag vet inte varför jag såg just den.

– Det är ju ganska läskigt när man tänker efter, och inte alls dom förberedelser som jag har normalt. Men den var bra!

Såg du hela filmen?

– Jag hade nog några minuter kvar, så jag ser väl slutet i kväll.

Tvättade lite kläder

Sen då, i morse?

– Jag hade sovmorgon och en sen frukost. Sen tvättade jag lite kläder och försökte ha det som om jag vore hemma. Jag var verkligen avspänd.

– Jag tänkte inte alls på att det var en stor dag. Jag har varit i den positionen så många gånger tidigare att jag gått upp i varv och ibland inte ens kunnat sova på natten innan. Men den här gången var det inte så.

Nytt lyckohalsband

Kanske var det tack vare en nytt lyckohalsband – en amulett som sedan två veckor hänger runt världsettans hals.

– Jag fick två halsband i posten från en kvinna som tillverkar dom. Ett av dom är för prestation och det andra för harmoni och lugn. Så jag tog på mig det för prestation och David det för lugn.

– Det skulle börja fungera efter tio dagar och i onsdags var det just tio dagar. Jag är inte skrockfull, men det fungerar tydligen!

Och halsbandet, som är gjort av pärlor, lär inte tas av under veckans besök på Drottningholm, för HP Open.

– Nej, jag vill fortsätta spela bra och fortsättar bära det till det inte fungerar längre!

Lång tid framöver, förhoppningsvis.

– Nej, nu måste jag in igen, sa Annika Sörenstam och sa tack och adjö för att gå in i hyrhuset och avsluta förberedelserna för grillen. Charlotta följde med, Terry fixade med värmen på grillen och David avslutade det sista på en segercigarr.

Och bordet var dukat för fest.

Nån timme senare syntes väl stjärnorna.

Thomas Tynander