Mycket talar för en upphämtning

Sportbladets Thomas Tynander: Nerverna, positionen, långhålen...

SPORTBLADET

DENVER

Det handlar om jakten på golfens "heliga graal", en Grand Slam.

Ingen sa att det skulle bli enkelt.

Men jag tror att övriga spelares trassliga nerver kan rädda Annika Sörenstam i jakten på en historisk seger i US Open.

Grand Slam är ingen lek.

Det finns ju skäl till att ingen annan professionell golfspelare någonsin lyckats med en Grand Slam. Inte Ben Hogan, inte Arnold Palmer, inte Jack Nicklaus och inte heller Tiger Woods (även om han vann de fyra stora i rad, under två kalenderår).

Så vem trodde att en tjej från norra Stockholm bara skulle kunna glida in i en Mercedes, gå ut och vifta in ännu en major och segla iväg i solnedgången mot British Open och den fjärde av de fyra stora?

Många har dömt ut henne

Grand Slam är ingen lek.

Grand Slam i golf kostar oro, värk och frustration, för så skapas mästerverk. Ingen jämförelse i övrigt; men jag antar att Michelangelo upplevde oro, värk och frustration när han yxade fram David-statyn i Florens, antar att även Leonardo Da Vinci värkte en del med sina uppfinningar och fantastiska målningar och jag vet att många av svensk idrotts allra största stjärnor alla genomlidit svackor som får Grand Canyon att se ut som en sandlåda.

Grand Slam och jakten på det aldrig uppnådda är ingen lek.

I natt står Annika Sörenstam inför sitt livs svåraste golfrunda. Hon måste chansspela och träffa fairways som aldrig förr – och låta puttern göra jobbet. Hon har mycket att förlora – men ändå inte. Många har redan dömt ut henne, fem slags upphämtning på beställning ska vara omöjligt, så det betyder att hon har allt att vinna.

Bäst när det gäller

Det kan bli svensk seger eftersom...

...Annika har hämtat in stora försprång tidigare. Till och med i US Open just i Colorado, för hon var precis fem slag efter i Colorado Springs när hon vann sin första major 1995.

...tjejerna som just nu toppar ledartavlan har dålig rutin och garanterat kommer att drabbas av trassliga nerver. Det kan bli nyckeln för Sörenstam.

...Annika spelar bäst när hon känner blodsmak.

...Annika med en bra start kan få övriga spelare att börja grubbla. Det finns ingenting som skrämmer övriga spelare så mycket som en rad röda siffror intill namnet A SORENSTAM på ledartavlan.

...det finns hål där Annika bör kunna nå nära green, för bra chans till eagle eller birdies. Att hon inte gjort det tidigare beror på att hon spelat konservativt, eftersom hon litat på att par skulle ha räckt långt.

Men...visst kan den här underbart respektlösa jakten på golfens heliga graal, en Grand Slam, sluta i både svordomar och tårar. Ett par bollar i den feta ruffen, ett par koppsnurrar och vi får se att Annika Sörenstam är mänsklig.

Det är nu eller aldrig.

Orkar hon börjar om...?

Jag har svårt att se Annika orka starta om för att efteråt säga att "det är lugnt, jag tar ny fart efter en ny Grand Slam nästa år". Konkurrensen hårdnar och för varje månad som går blir spelare som Lorena Ochoa och Michelle Wie tuffare utmanare.

Och jag kommer inte undan den oroliga magkänslan när hon avslutade andra rundan med tre bogeys eller, exempelvis, fyrputtade på det korta sjätte hålet under tredje varvet. Istället för att öka gasen hamnade hennes växel i neutralt läge och hennes värsta konkurrenter ökade avståndet. Jag fick samma känsla som om Stefan Holm tagit 2.11 i en OS-final eller Anja Pärson pustat ner för ett andra åk i en VM-slalom ett par, tre sekunder efter de övriga.

Så räkna med att det var där Annika Sörenstam upplevde oro, värk och frustration.

Nu återstår att se om hon får avsluta skapandet av sitt mästerverk.

Chansen finns där.

Hon har lyckats för.

Thomas Tynander

ARTIKELN HANDLAR OM