Annikas förbannelse lever vidare - kanske ville hon FÖR mycket

SPORTBLADET

DENVER

Den sjufiliga motorvägen mot en Grand Slam var nyasfalterad.

Annika Sörenstam satt i förarsätet, motorerna var påslagna – men världsettan valde en oväntad sidoväg ut till ingenstans.

Bakifrån for amatörkidsen förbi på sina trehjulingar och efter US Open på Cherry Hills har damgolfen förändrats för alltid.

Sex segrar i år, på åtta försök.

En snittscore på mer än två slag bättre än övriga spelare.

Och ohotad mästare i årets två första majors.

Annika Sörenstam hade nävarna på US Open-trofén långt innan hon landade i Denver. Vad som sedan hände kommer hon tillsammans med sina coacher att analysera till förbannelse.

Jag tror hon ville för mycket.

Jag tror hon tänkte för mycket.

Jag tror chansen att nå en Grand Slam blev en belastning, till slut. Kanske ångrar hon idag att satsningen blev så offentlig.

Från den nyasfalterade motorvägen mot den totala succén valde hon en sidoväg och hon vet väl knappt själv hur det gick till. Genomklappningen i årets största turnering är fullständigt obegriplig.

Första hålet, ett par 4, blev symobliskt. Annika använde drivern och var nära att nå green direkt – drygt 300 meter bort. Träffen var bra, men bollen fastnade i en trädkrona till höger och dåk bakåt, ner i en bäck. Så istället för att kanske nå green, för en eagleputt, tvingades hon plikta och gjorde bogey.

– Vad är oddsen att det ska hända, suckade hon efteråt.

Jag talade med hennes spelpartner Rosie Jones, efteråt. Hon konstaterade:

– Annika gjorde vad hon kunde sista rundan. Men jag spelade med henne även första två rundorna och det var nog där hon skulle ha attackerat mer. Hon blev försiktig...

???

Men världsettan tog fyra dagars snytingar på Cherry Hills med rak rygg. Hon lyckades inte med en enda runda under par, hade årets sämsta varv (77 slag) som avslutning, men efteråt förklarade hon öppet sin besvikelse och skrev sedan autografer, och det är oundvikligt att tänka sig hur exempelvis Zlatan Ibrahimovic eller Fredrik Ljungberg eller någon annan internationell superstar hade hanterat situationen. Antar att de, precis som de flesta andra av oss, hade surat i ett omklädningsrum och sedan tagit med sig besvikelsen och ilskan ut genom en bakdörr för att i bästa fall skicka en hälsning via en egen pressagent.

Nu lever förbannelsen i US Open vidare. Världsettan har vunnit 58 olika turneringar i USA sedan sin senaste seger i US Open och det verkar omöjligt att bryta den negativa trenden.

Kanske får världsgolfen trots allt ett lyft av att Annika Sörenstam faktiskt visar sig mänsklig. Nu vet andra spelare att de inte behöver vara dömda till ett golfliv i mörker, i skuggan av en spelare som hittill överlevt generationer av motståndare.

???

Vad for exempelvis genom Birdie Kims huvud i natt? Okända Birdie var bara en av sju koreanska spelare med efternamnet Kim, men avslutade som ingen annan med ett drömslag från bunkern på 18, för en en vinnande birdie och kanske var även det bra för damgolfen, för LPGA-touren är en världstour mer än någonsin tidigare.

Men länge såg det ut som tonåringarna skulle ta hem det. Skoltjejerna Michelle Wie och Morgan Pressel, amatörer med inget annat än veckopeng att använda när de hänger med polarna i en galleria, visade att touren är på väg in i ett dramatiskt generationsskifte.

Kidsen tar över och inget lär bli sig likt.

Tant Sörenstam får skynda sig om hon ska tillbaka till en ny öppen väg mot en Grand Slam.

Thomas Tynander

ARTIKELN HANDLAR OM