På väg ut: Uppväxt och genombrott

Foto: CHRISTER HÖGLUND
SPORTBLADET

En sagolik karriär är snart över.

Annika Sörenstam gör den här veckan sin sista turnering som proffs och går in i en ny fas i livet, där hon vill bli mamma och skaffa sig en annan karriär i golfvärlden.

I en serie dokument berättar Sportbladet historien om den blyga förortstjejen som skrev egna kapitel i golfens historieböcker.

Hon höll om sina föräldrar, Tom och Gunilla. Och tårarna rann.

Annika Sörenstam var 19 år gammal och tog farväl på Arlanda inför resan till USA. Det var starka känslor, den där morgonen i augusti 1990.

På Annikas slutbiljett stod; Tucson, Arizona. Vid University of Arizona skulle hon plugga företagsekonomi och spela golf.

Alla var nervösa.

– Äh, du vet var vi finns, tröstade Tom.

– Finns det flyg dit så finns det flyg hem. Det är inte längre bort än så, sa Gunilla.

Och lillasyster Lotta kramades hon också, förstås.

Annika Sörenstam hade ingen aning om vad hon ville med sitt liv. Senare har hon berättat för Sportbladet:

– Jag åkte väl mest över för att plugga och uppleva något nytt?...

Bakom sig lämnade hon ett flickrum i Bro norr om Stockholm, framför sig hade hon ett liv som en av Sveriges mest framgångsrika idrottsprofiler genom tiderna. Utan att ännu veta om det.

Pappa Tom minns:

– Möjligheterna var stora för Annika, men för oss var det ett stort steg att hon flyttade så långt hemifrån.

Många år senare skulle även Tom, Gunilla och Lotta bosätta sig i USA, alldeles i närheten av Annika. Familjen är i dag återförenad och umgås nästan dagligen.

Kanske skulle hon ha blivit laboratorie-­assistent, efter sina fyra år på tekniskt gymnasium.

Det tror hon i alla fall själv – om det nu inte varit för golfen och de belöningar som kom att kanta hennes väg.

Men Annika Sörenstam var egentligen aldrig någon större golftalang. 13 år gammal var hon en blyg tjej i mängden av spelare på Bro Bålsta GK som tränades av en värmlänning med namn Henri Reis.

– Annika var ingen extrem talang på den tiden, men hon hade en jäkla vilja att träna, minns han.

Den viljan skaffade sig Annika efter en mindre utskällning av pappa Tom, som en dag hämtade sin äldsta dotter från ett träningspass – och till sin förvåning fick se andra ungdomar stå kvar och träna extra.

– Men inte du? frågade han sin Annika.

De talade om saken i bilen och därefter var ­Annika Sörenstam alltid en av de spelare som jobbade hårdast på sitt golfspel.

Det var Tom och Gunilla som visade Annika hur golf spelades. Första gången Annika svingade en golfklubba var hon tio år gammal och familjen bodde utanför London, där Tom arbetade för IBM. Familjen sökte medlemskap i Royal Mid-Surrey Golf Club i Richmond, ­söder om huvudstaden, men det var bara Gunilla­ som antogs.

Tom ler i dag åt britternas jättemiss då de nekade en blivande världsetta att bli medlem.

– Tio år efter flytten hem träffade jag några bekanta på klubben. Jag påminde dem om det där och de skämdes faktiskt, haha.

Men trots Henri Reis förädling av det som senare skulle bli en av världens mest berömda golfsvingar var det länge osäkert vilken sport Annika skulle satsa på. Hon hade redan som ­5-åring börjat spela tennis, då ­familjen bodde i Järfälla, och var senare med i samma träningsgrupp i Kungsängen som Niclas Kulti. Men 16 år gammal valde hon bort tennisen.

– Min backhand var sämre än min forehand och det utnyttjades av de jag spelade mot. Jag blev vansinnig, har hon berättat.

– I golf styr du själv ditt eget öde.

Annika valde även bort sitt alpina intresse. Trots att hon vid ett tillfälle var inbjuden till ett träningsläger i ­Sälen med ungdomslandslaget.

Golfen blev Annika Sörenstams stora intresse, ju äldre hon blev. Tillsammans med lillasyster Lotta sommarjobbade hon som banskötare på Bro Bålsta GK och skulle senare arbeta deltid på svenska PGA’s kansli.

Och i de äldre tonåren kom framgångarna. Tack vare stundtals hänsynslös träning vann Annika ­Sörenstam det mesta, både som amatör och landslagsspelare i ­Sverige och collagespelare i USA.

– Annika var uppe före klockan sex på morgnarna för att hinna träna en timme före lektionerna, har rumskompisen i Arizona, Leta Lindley, berättat för USA Today.

Kanske tränade den tysta­ svenskan lite extra eftersom coachen i skollaget faktiskt sågade hennes sving, i inledningen.

En mental nyckel till framgången hittade Annika redan en morgon i juni 1988.

När hon 17 år gammal såg kvällstidningarnas löpsedlar med Lotta Neumann, som sensationellt vunnit US Open, fick hon tänd­vätska som skulle räcka en hel karriär.

– Då förstod jag att man kunde komma från Sverige och bli bäst i världen, har hon berättat.

Redan efter två år på universitetet i Tucson, där träning i behaglig värme året om skyndade på hennes utveckling, valde Annika att bli proffs.

Som en i mängden av svenska spelare på Europa­touren, med ­enstaka inhopp i USA, slipade hon under två säsonger sin sving och puttning – och började vinna titlar. Och 24 år gammal var hon till slut själv framme vid Den Stora Drömmen; på Broadmoore Golf Club i Colorado vann Annika Sörenstam US Open – sin allra första seger på USA-touren. Året var 1995 och när säsongen var avslutad kunde­ förortstjejen från Bro för första gången ­fira platsen som världsetta.

Det skulle bli fler stora titlar.

Miljonerna började trilla in.

Och både medspelare och media började jaga henne.

Men tårarna från den där morgonen på Arlanda var sedan länge torkade och bortglömda.

FAKTA

1995

Året då Annika blev världsetta Det var fortfarande veckor kvar till den där magiska söndagen i slutet av juli – då Lotta Neumann vann US Open i Baltimore. Annika Sörenstam var 17 år och debuterade i sin första seniortävling, andra veckan i juni, 1988. Hon slutade fyra i Ängsö Ladies Open och var sju slag efter segraren Pia Nilsson, som var Annikas coach och senare menator. Året därefter fick Annika debutera på Europatouren – i Gislaved. Hon missade kvalgränsen. Sommaren 1990 fortsatte hon att spela på svenska Telia–touren och vann sina första turneringar, i Mölle och på Stora Lundy. I augusti blev det avresa till USA och spel på universiet i Arizona. I landslaget var hon med att bland annat vinna VM för amatörer, 1992. För skollaget i USA vann hon sju stora titlar och blev första icke-amerikanska att bli mästare. Andraplatsen i US Womens Amateur gav henne en första chans att spela US Open, 1992, då hon slutade 63:a. Hon fick nya chanser. Efter två år som proffs på Europatouren, med första vinsten i Australien, vann Sörenstam US Open 1995 och fick jubla precis som förebilden Neumann. För det fick hon både Bragdguldet och Jerringpriset. Och blev världetta.

Viktigast fram till 1995: Tiden i amatörlandslaget, som blev en grund för Annikas målmedvetna fokusering på golf.

1996

Året då Annika på nytt vann US Open Redan 1996 var Annika Sörenstam en etablerad stjärna. Hon vann tre turneringar på USA-touren och firades hemma i Sverige då hon vann Trygg Hansa Ladies Open, på Europatouren. Men det var med segern i US Open hon skrev historia, som första icke-amerikanska att försvara sin titel. Trots trassliga nerver. US Open spelades på Pine Needles, North Carolina. Inför avslutningen var Annika Sörenstam så nervös före uppvärmningen att hon skakade och grät. Men coachen Pia Nilsson tog henne åt sidan och förklarade: ”Om vi satt riktigt långt bort, ända på månen nu och tittade ner nu. Vad ser vi då? Oavsett vad som händer i dag så kommer det inte att ändra världhistorien”.

Annikas svar med ett leende blev: ”Jamen lite viktigt är det väl?” Nilssons metafor fick Annika att förstå att det bara handlade om en golfturnering. Hon vann turneringen med åtta slag före tvåan(!), hennes första titel för året i USA. När säsongen var över hade den svenska världsettan för första gången passerat en miljon dollar i inspelade pengar på USA-touren. Nu började reklamkontrakten trilla in på allvar och det blev allt större pengar.

Viktigast 1996: Annika besegrade sina nerver och vann trots att hon jagades.

ARTIKELN HANDLAR OM