24 timmar som avgör vår framtid

Mästerskapet kan sluta med en mardröm vi inte tar oss ur på tio år

SPORTBLADET

ESPINHO

Jag hade verkligen tänkt låta bli.

Den här krönikan skulle handla om vad som helst men bara inte om knasiga VM-regler, inbördes möten och målskillnader. Jag tänkte för en gångs skull använda datorn som skrivmaskin och inte som räkneapparat också.

Det gick inte.

Foto: ulf höjer
Staffan Olsson, Ljubomir Vranjes, Magnus Wislander och Magnus Andersson vet precis vad som gäller från och med nu: handbollskrig.

Svensk handboll har hamnat i en mardröm som, om det vill sig illa, man kanske inte vaknar upp ur förrän om tio år.

Med ytterligare endags räknande och funderande har jag gett upp målskillnadsvägen till semifinal.

Den innebär att Sverige som absolut minsta tänkbara marginal måste slå Frankrike med fyra mål. Förutsättningen är att Frankrike då vunnit med fyra över Slovenien och att Slovenien vinner över Ungern.

I så fall hamnar Sverige, Frankrike och Slovenien helt lika med målskillnaden noll. Har då Sverige gjort flest mål i lagens inbördes möten går vi vidare.

För varje mål mer - eller mindre - som Frankrike vinner över Slovenien med måste Sverige vinna med ännu ett över fransmännen. Om Frankrike vinner med färre än fyra över Slovenien är det Sloveniens målskillnad vi mäter oss med.

Att slå Frankrike med fyra, fem eller åtta mål gör man inte på beställning. Frankrike är ju faktiskt regerande världsmästare.

Det finns två regler till för att skilja lagen åt innan den absolut sista träder i kraft - lottdragning.

Vem ska genomföra en lottdragning?

En lottdragning som det står i pappren om möjligt ska utföras med representanter för de inblandade lagen närvarande.

Om möjligt?

Vem skulle lita på att en lottdragning här skulle gå schysst till? Som det känns nu kunde man lottat hela skiten från start.

Såg att Staffan Holmqvist i går kallade VM-spelordningen för såväl ett missfoster som ett olycksfall i arbetet och att han tyckte att han borde ha stoppat förslaget.

Holmqvist är ordförande i det mäktiga europeiska handbollförbundet och sitter med i det råd som röstade fram VM-reglerna.

Klart att han skulle ha lagt in sitt veto men Staffan Holmqvist slog inte näven i bordet och sa stopp. Han hade inte ens läst in sig på förslaget innan han gav sitt okej och därför bör han ta konsekvensen och avgå.

Inte för att han är svensk och missat att han röstat fram ett godkännande av ett regelförslag som till slut kom att drabba just Sverige.

Utan därför att han som en av de allra högsta ansvariga med sin försumlighet inte har visat respekt för handbollen. Staffan Holmqvist har inte tagit den sport han företräder på allvar.

Idrottsvärldens globala organisationer talar ofta varmt om sin fläckfria demokratiska ordning där alla medlemmar är lika värda med en röst var.

Falsk matematik - utan Peps...

Det är en så falsk matematik att man inte ens behöver höra Peps Persson sjunga om det för att begripa. Det mesta i idrottsvärlden styrs av maktfullkomliga personer som vet exakt vem och vilka man ska ge förmåner för att få på sin sida.

På vårt hotell går det omkring en glad afrikan som sägs ha fått sin höftledsoperation betald av internationella handbollförbundet. I ett land där man i operationssalarna de senaste åren tvingats att prioritera skottskador före ålderns kroppsslitage är kanske priset för en röst en ny höftledskula.

Det är en grov anklagelse men det är bara en av många som florerar i hotellkorridorerna nu.

Det blir alltid så när stora mästerskap drabbas av skandaler. Då snackar potentater skit om och skyller på varandra samtidigt som de själva gömmer sig bakom sin organisation och säger att de personligen inte kunde ha agerat annorlunda.

Klart som fan att de kunde ha gjort.

De kunde ha varit intresserade av det som deras uppdrag egentligen handlar om - den levande idrotten.

Den inkompetens som då och då visas upp på idrottens högsta nivåer borde kännas förbluffande men den gör det tyvärr inte.

I praktiken finns i hierarkin bara plats för en som är obekväm och det är högst upp. På vägen dit har han manövrerat ut alla andra obekväma för att till slut kunna berusa sig med känslan av absolut makt.

Kvar under finns bara de som är nöjda med att säga ja och tack för att få vara med och sola sig åtminstone lite grand i glansen.

Frågan är när idrottsledare som tar sig fram via förnämliga och viktiga insatser från klubbnivå via nationella förbund och upp i den översta internationella sfären tappar sitt engagemang för sporten?

Bengt Johansson säger att han efter sin roll som svensk förbundskapten vill jobba med internationella frågor inom handbollen.

Han kommer att bli obekväm. Bengt Johanssons engagemang handlar om handboll så som den bedrivs i träningshallar och på matcher oavsett nivå runtom i världen.

Som jag känner Bengt Johansson tror jag inte att han skulle förlora varken sitt bondförnuft eller sitt patos. Han imponeras inte av fina resor, flotta hotell och ryggdunkningar på cocktailpartyn.

Bengt Johansson skulle bli en välkommen frisk fläkt i den internationella ledarkåren. Han skulle aldrig godkänna en spelordning utan att ha läst, analyserat och - om det hade behövts - protesterat mot dumheter i förslaget.

Kanske blir Bengt Johansson obekväm nog för att gå hela vägen till toppen. Jag tror faktiskt att handbollen skulle må väldigt bra av det.

Här är Sveriges hektiska dygn - med måstematcher mot både Ungern och Frankrike

Stefan Alfelt ([email protected])