Från flickfavorit till toffelhjälte

Johan Petersson gör sig redo för 14:e mästerskapet: ”Man är fan så mycket klokare nu”

Foto: MAGNUS SANDBERG
Japanare Johan Petersson och svenska landslaget laddar upp inför handbolls-EM i det japanska badet på Hasseludden utanför Stockholm.
SPORTBLADET

För 2,5 år sedan försvann den blonde flickidolen från världshandbollen.

Nu är han tillbaka – skalligare, mognare och tryggare.

– Man är fan så mycket klokare nu, säger Johan Petersson i en stor intervju med sju dagar kvar till EM.

Rubriken över Aftonbladets sportsidor den 10 mars 2000:

”Tjejerna var helt tokiga”.

Svenska handbollslandslaget hade spelat en vanlig träningslandskamp mot Island i Solnahallen och efteråt stormades planen av hundratals unga tjejer och killar. Alla med samma mål: Johan Petersson.

Under svensk handbolls gyllene epok var den blonda bolltrollaren Petersson den stora flickidolen.

– Men den tiden är förbi, skrattar Johan.

– Nu får de unga pojkarna ta över. Nu är det ledarskap som gäller för mig.

Jo, det är nog en annan Johan Petersson jämfört med förr som i går sjönk ner i det japanska badet på Hasseludden utanför Stockholm tillsammans med övriga EM-truppen.

Och då syftar vi inte bara på den rakade skallen.

Låt oss återkomma till det där.

14:e mästerskapet

I Norge nästa vecka gör Petersson sitt 14:e stora mästerskap – trots att han sa adjö till världshandbollen för 2,5 år sedan.

Efter VM 2005 var Petersson besviken på förbundskapten Ingemar Linnéll. Petersson hade gjort sin bästa säsong någonsin i världslaget Kiel men fick ändå inte mer än hälften av speltiden i VM till förmån för debutanten Fredrik Lindahl.

– Jag var inte van vid det. Under Bengan skulle man slussas in och fick kanske en match i sin första turnering. Jag räknade med och ville spela 60 minuter i och med att det flöt på så bra.

– Samtidigt var jag nog för sliten för att ta de diskussionerna med Ingemar, säger han med 2,5 års distans.

Våren 2005 lämnade han också proffslivet för division ett-laget Hallby från Jönköping.

Petersson var utsliten både psykiskt och fysiskt efter nio år som proffs i världens tuffaste liga.

Han ville också ha mer tid med familjen.

– Som proffs utnyttjar de dig till fullo och du har inget att säga till om. Det funkade så länge man inte hade barn. När vi fick barn så drabbades jag av ångest så fort vi var borta.

”Mycket tryggare”

Nu njuter Johan av livet i Jönköping. Förutom att han är spelande tränare i Hallby är han ansvarig för handbollen på John Bauergymnasiet.

– Jag har fått vara hemma och hålla ledarskap och styra i 2,5 år och då blir man otroligt mycket tryggare i allt man gör.

Det är som sagt en annan Petersson än för 2,5 år sedan.

– Jag har hela tiden velat ha mycket ansvar men det var aldrig min roll, varken i landslaget eller klubblaget.

När försvann ”flickidolen”?

– När jag flyttade hem och rakade av mig håret och tog på mig ledarrollen så att säga. Det är skönt att den biten är över. Jag har hamnat i en annan situation i livet.

Han blev ”väldigt överraskad” när Linnéll ringde upp honom i maj och frågade om han kunde ställa upp i EM-kvalet då Janne Lennartsson brutit fingret.

Lennartsson är nu tillbaka men Petersson är ändå kvar.

Nobbar storklubbarna

Och han är inte bara het i landslaget – av allt att döma går Petersson rakt in i förstasexan i EM – utan också bland storklubbarna igen.

– Kiel, Flensburg och Rhein-Neckar-Löwen är de som varit på mig mest från Bundesliga. Och så Logroño (som Petersson hjälpte i sex veckor i våras) och Aragon (med Dalibor Doder och Robert Arrhenius) i Spanien.

Men alla får nobben direkt.

– Vi har ett jättebra liv hemma med en jättebra mix mellan jobb och familj. Det enda jag skulle tjäna på att bli proffs igen är lite mer ”kulor”. Men då kan jag lika gärna stanna hemma. Jag var ute i nio år så jag har fått en bra grund att stå på.

Målet med Hallby är att gå upp i elitserien i vår.

– Annars lägger jag nog av som spelare. Jag har inte motivationen att spela ett år till i allsvenskan.

Men i nästa sekund säger Johan att om det blir OS kan det nog bli ett år till i Hallby, även om det skulle vara i allsvenskan.

– Äsch, jag vill inte titta för långt ännu.

Tränat extra fys

Steget från allsvenskan till spel mot världens främsta landslag i EM känns långt, men Petersson är lugn.

Han har tränat extra fys hela hösten och har redan hittat tajmingen i avsluten

– Det gick väldigt fort.

I botten finns också ett starkt självförtroende.

– Jag har aldrig haft problem med någon målvakt förutom ryssen Lavrov.

– Och nu har jag allt att vinna jämfört med för ett par år sedan. Målvakterna har väl glömt mig lite och de lär inte ha några videoband på Hallby.

Han har tappat lite i snabbhet i allsvenskan och med åren.

Men man brukar säga att det kompenseras av större rutin?

– Ja, och det är ingen lögn. Man är fan så mycket klokare nu än vad man var innan. Tajmingen när man ska springa och inte springa slår ut det.

Och han kommer inte att gnälla om han inte får spela 60 minuter i varje match.

– Jag har släppt allt sånt. Jag har inte det bekräftelsebehovet att jag måste göra mina fem–sex mål varje match för att det ska kännas bra i kroppen.

Som sagt: det är en ny Johan Petersson.

Återstår att se vad de unga tjejerna i Eriksdalshallen säger i kväll när Petersson är tillbaka i Stockholm för träningslandskamp mot Schweiz.

FAKTA

Johan Petersson kommenterar alla turneringar och betygsätter sina egna insatser

VM 1995 (brons)

Jättelyckad debut för mig där jag gjorde elva mål i premiären mot något ”bonkgäng”. Jag var väldigt glad och nöjd efter den turneringen.

Betyg:

EM 1996 (fyra)

Besvikelse. Dåligt spel. Jag hade åtta spelminuter och ett skott i hela turneringen. Det var inget kul.

Betyg:

OS 1996 (silver)

Ett av de roligaste mästerskapen. Hela upplevelsen var fantastisk, hela resan. Jag spelade bara två matcher, men det gick bra i båda.

Betyg:

VM 1997 (silver)

Jag gick ner fyra kilo av maten i Japan. Det var bara ris och friterat varje dag, man var ju undernärd när man kom hem. Och så ”karaokebussen” – de hade karaoke i alla bussar och vi trimmade in vår guide att hon skulle sjunga hela tiden.

Betyg:

EM 1998 (guld)

Fantastiskt roligt mästerskap. Första gången jag fick chansen tack vare att Pierre Thorsson skadade sig. Otroligt roligt från start till mål.

Betyg:

VM 1999 (guld)

Jätteskoj. Jag fick spela mycket och kom med i All star team. Och så tog vi guld på ett roligt sätt.

Betyg:

EM 2000 (guld)

Roligt mästerskap men för min del var det lite speltid och en dålig prestation.

Betyg:

OS 2000 (silver)

På många sätt ett fantastiskt roligt mästerskap. Men jag fick inte spela varken kvarts-, semi- eller final trots att det hade gått jättebra för mig och dåligt för Thorsson. Jag blev arg och besviken och pratade med Bengan efteråt.

Betyg:

VM 2001 (silver)

Otroligt roligt mästerskap där vi spelade bland den bästa handboll vi gjort men förlorade bittert i finalen. Personligen var det ett av mina sämsta mästerskap. Pierre Thorsson hade slutat och jag skulle komma fram nu. Jonas Ernelind gjorde en fantastisk turnering och jag var bara såå dålig.

Betyg:

EM 2002 (guld)

Den roligaste turneringen man spelat. Hemmaplan och jag har aldrig varit så nervös – inför varje match. Turneringen var som en saga.

Betyg:

VM 2003 (13:e)

Väldigt tråkigt. Arrangemanget var katastrofalt och det blev fokus på det här nya räknesättet om vilka som skulle gå vidare. Allt var tvärtom mot EM 2002.

Betyg:

EM 2004 (7:a)

Det var inte heller något roligt. Spelet fungerade inte. I klubblaget flöt allting på, men inte i landslaget.

Betyg:

VM 2005 (11:a)

Det var inte mycket som stämde där heller. Jag var bättre än i de två tidigare mästerskapen men fick inte spela så mycket som jag tyckte att jag skulle göra.

Betyg: