Flinck: ”Är Sveriges egen CL-final”

...men Kristianstad är större favoriten än Real Madrid

SPORTBLADET

Atlético Alingsås vs Real Kristianstad.

Välkomna till svensk handbolls Champions League-final.

Med Mikael Franzén som Diego Simeone och Iman Jamali som Cristiano Ronaldo.

Sportbladets Johan Flinck.

En stor tänkare – eller om det var Emil Berggren ;-) – gjorde tidigare i veckan den smått briljanta jämförelsen mellan Alingsås och Atletico Madrid.

Alingsås är förstås svensk handbolls svar på Atlético Madrid:

Ett stenhårt arbetande kollektiv där spelarna offrar allt för varandra.

Ett oerhört svårforcerat försvar och ett högt tempo när man går till attack.

Visserligen några stjärnor (Griezmann och Godin respektive Konradsson och Aggefors) i laget men inte på samma nivå som de värsta konkurrenternas.

Position för position är man svagare än de största rivalerna. I stället blir helheten (laget) större än summan av delarna (spelarna).

Taktiskt oerhört slipat.

Man vet att de alltid är med där framme men de tippas aldrig ta guld.

Och allt det där personifieras av tränaren, Diego Simeone respektive Mikael Franzén. Eller som Franzén, som var rätt förtjust i jämförelsen, hellre säger:

– Jag är Diego och Dennis är Simeone.

På lördag spelar Atlético Madrid Champions League-final mot Real Madrid (igen).

Och visst kan Kristianstad sägas vara svensk handbolls Real Madrid: rikaste klubben med ett lag fullt av storstjärnor (även om vi hittar ligans två största i Ystad, som då får bli Barcelona här i den här spalten – en i slutspelet utslagen talangfabrik med några fantastiska spelare) och som tränas av en av de största genom tiderna – Ola Lindgren respektive Zinedine Zidane.

Kristianstad stor favorit

Iman Jamali får väl bli Cristiano Ronaldo då. Två offensiva vapen med okej bössor, om man säger så, och som Alingsås respektive Atlético måste få stopp på. Portugisen är för övrigt den person Jamali beundrar mest i världen.

Där sätter vi stopp för de halsbrytande, men ändå giltiga, jämförelserna och konstaterar att Kristianstad är en större favorit i kväll än Real Madrid är på lördag.

När 161 elitseriespelare fick säga sitt inför finalen fick handbolls-Sveriges flaggskepp 74 procent av rösterna.

Det speglar nog oddsen och förväntningarna i stort.

Men vi kommer hela tiden tillbaka till att här bara är en match – och då kan allt hända.

Och just för att det är Alingsås så är jag övertygad om att det kommer att bli en kamp in i det sista.

För det är som Dennis Sandberg säger:

– Kämpa är ett ord som många säger, men som man har svårt att förstå vad det egentligen innebär, men där är Alingsås helt enkelt bäst.

■ ■ ■

Fjolårets final var nog den bästa matchen som spelats mellan två svenska lag på väldigt många år. 

Det finns alla förutsättningar för att det blir en ny, fantastisk final i år.

■ ■ ■

Målvaktsspelet, försvaret och de enkla kontringarna – där har ni (de vanliga) nycklarna för Alingsås om man ska ha en chans på guldet.

För Kristianstad handlar det om att hålla nere de tekniska felen, klara man-man-duellerna framåt, ta hemspringen och få Alingsås i uppställt anfall. Då vinner man det här.

Minimera felen

Kristianstads bredd kan förstås fälla avgörandet. Alingsås är mer beroende av att Jesper Konradsson och Mikael Aggefors levererar toppinsatser.

■ ■ ■

Ettan och tvåan från grundserien i finalen på både dam- och herrsidan – gott så.

■ ■ ■

En annan parallell mellan finalerna: de kommer att spelas i ett högt tempo, det blir ett jäkla springande från alla fyra lagen.

■ ■ ■

I fjol spelade man mycket 5-1-försvar. Hela kvartsfinalserien i år gällde 3-2-1, varpå man bytte till 6-0 i semifinalserien.

Skurus flexibilitet i försvarsspelet är intressant inför finalen.

■ ■ ■

Annars är det lite roligt att följa hur Sävehof och Skuru bollar över favoritskapet till det andra laget hela tiden.

I min värld är Sävehof klara favoriter. Men det här är ändå Skurus största chans hittills, och kanske på flera år, att bryta Sävehofdynastin.

Det var längesen jag såg fram emot en damfinal så här mycket.