Flinck: Saknades Torstensson? Nej

...men var det här ett misslyckande? Ja

SPORTBLADET

GÖTEBORG. En seger på fem matcher och ute ur sitt eget EM med en match kvar i mellanrundan.

Ett misslyckande? Ja.

Ska Henrik Signell sitta kvar? Självklart.

Saknades Linnea Torstenson? Nej.

Foto: MAGNUS WENNMAN
Sportbladets Johan Flinck.

Jag skrev det redan inför matchen och gör det igen nu efteråt.

Det är ingen skam att förlora mot Frankrike.

I synnerhet inte med två mål och på det här sättet. Matchen var Sveriges bästa sedan premiären.

Men det faktum att Blågult är borta från semifinalerna på hemmaplan när det återstår en omgång av mellanrundan efter att bara vunnit en av fem matcher (mot ett uppenbarligen yrvaket och underpresterande Spanien i premiären) är trots allt ett misslyckande för det här laget.

Fiasko?

Nej, det hade det varit om Sverige hade åkt ut i gruppspelet.

Så nu har vi satt in det på någon form av skala.

Och en vinst över Tyskland, som trots allt är det svagare av de tre motståndarna i mellanrundan, innebär att man spelar om en femteplats. Det skulle rädda en del av detta misslyckande vi sitter med nu och det är egentligen först då man ska göra bokslut.

När Sverige, i matchen mot Frankrike, äntligen fick till ett målvaktsspel i toppklass i detta EM föll man bland annat på två delar i spelet som faktiskt funkat riktigt bra tidigare i turneringen: övertalsspelet (ett på sju anfall mot Frankrike) och de tekniska felen (19 mot knappt 10 i snitt i övriga matcher).

Jag till viss del skyldig

Ett sportsligt misslyckande landar förstås i första hand på förbundskaptenen. Han är högst ansvarig.

Jag tror aldrig att jag varit med om att en förbundskapten och hans val av spelare, matchning, coachning och taktik har diskuterats, dissekerats och ifrågasatts så mycket som Henrik Signells. I varje fall inte i svensk handboll.

Jag är väl till viss del skyldig till det då jag fokuserade på Signell i den här kolumnen tre gånger om under gruppspelet.

Nu får jag kommentarer och mejl om att Signell borde få sparken.

Självklart ska han inte få det.

Ja, han skulle bytt ut några spelare tidigare mot Slovenien och behållit Johanna Westberg i slutet av den matchen.

Ja, Jenny Alm och Ida Odén fick nog någon chans för mycket.

Ja, det finns säkert några saker till som Signell skulle ha gjort annorlunda.

Men han vågade byta och försökte hitta lösningar när det inte fungerade.

5-1-försvaret i andra halvlek var en nyckel när man gick ifatt mot Serbien.

Han satsade på en ny typ av aggressivt försvarsspel som slog väl ut och som höjde nivån på försvarsspelet minst en klass jämfört med OS.

Vi har fått se ett par landslagsgenombrott – Anna Lagerquist förstås och Hanna Blomstrand i viss mån. Kanske ska Johanna Westberg och Jamina Roberts på nåt sätt också räknas in där också. Roberts tid, sex år, som joker måste väl vara över nu.

De har inte levererat

Däremot har flera av de rutinerade spelarna inte levererat och jag tänker i första hand på Jenny Alm, Ida Odén och Nathalie Hagman. Men jag kan inte se det falla tillbaka på Signell mer än att de kanske fick några chanser för mycket.

Alm och Hagman var givna i truppen och, faktiskt, givna i en förstasexa. Med facit i hand kan man kanske hävda att Angelica Wallén skulle ha varit med i EM i stället för Odén. Men det är med facit i hand. När Signell tog ut truppen tyckte jag också att det var rätt att ta ut Odén.

Med facit i hand ropar också många nu efter Linnea Torstenson.

Men det är inte i mittförsvaret det har brustit. Och med Torstenson i mittförsvaret hade vi aldrig fått Lagerquists försvarsspel och stora genombrott.

Och även om Alm inte klarade av att axla Torstensons mantel så har inte vänsterniopositionen varit ett problem totalt sett i EM för där har ju Roberts och Westberg klivit fram.

Men hade det inte funnits plats för en Linnea Torstenson bland de 16 ändå, undrar säkert någon.

Jo, men då har man en gruppdynamik att ta hänsyn till. Jag påstår inte på något sätt att Torstenson är besvärlig jäkel men hon skulle, i varje fall under uppladdningen och början av turneringen, gått från att varit en av landslagets förgrundsgestalter i ett decennium till att vara något slags tredjeval bakåt och framåt. För vem skulle hon, ens med facit i hand, gått före på vänsternio? Roberts? Westberg?

Nej, Torstenson saknades inte.