Sportbladets Patrik Thornéus: Om lockouten fortsätter efter jul – stäng elitserien

Publicerad:
Uppdaterad:

Zdeno Chara, Sheldon Souray och Olli Jokinen ska spela i Sverige.

Nu väntar vi bara på Mario Lemieux, Steve Yzerman och kanske Wayne Gretzky.

Elitserien har blivit galen.

Fullständigt galen.

Och fruktansvärt orättvis.

Som åskådare, journalist, korvförsäljare, pressvärd, huligan och publikvakt – ja, jag har säkert glömt någon grupp – skrattar vi hela vägen till arenan.

Elitserien har aldrig varit bättre.

Aldrig någonsin.

Vi kommer kanske inte att uppleva någonting liknande i svensk ishockey och det gäller att njuta av varje sekund i stjärnhimlen.

Och det kommer mera.

Men är allting bara positivt med NHL-lockouten?

Nej, naturligtvis inte.

Jag tycker fruktansvärt synd om klubbar som Mif Redhawks.

Valde unga hungriga spelare

Percy Nilssons havererade skrytbygge gjorde en ordentlig omstart i somras. Istället för pensionerade finländare och svenskar, som hade kända namn på ryggen – men som inte orkade bära upp tröjan, värvade Mif hungriga killar i Björn Melin, Marcus Matthiasson och Mika Hannula för att nämna några.

Mif skrev långa kontrakt med spelarna och räknade med att dessa skulle bilda stommen i framtidens Mif Redhawks.

Satsningen var sensationell, eftersom Percy Nilssons tidigare strategi var att namnen på nyförvärven först och främst skulle chocka, skrämma och imponera på motståndarna – inte nödvändigtvis deras kunskaper på isen.

Nej, nu skulle han för första gången bygga från grunden och strunta i mediavänliga luftslott.

Och så kommer NHL-lockouten och förutsättningarna förändras i ett nafs.

Mora hade – om säsongen skulle ha varit normal – förmodligen varit avsågat redan i december, men elitserien modell 2004-05 är allt annat än normal.

Klubbdirektören Jan Simons måste i somras ha blivit bönhörd i sina blommiga träskor.

Han har lockat NHL-proffsen Shawn Horcoff, Daniel Cleary, Anderas Lilja och Marcel Hossa till Mora och det är spelare som inte ens tänkt tanken att pissa i den riktningen innan konflikten.

Nej, jag överdriver inte.

Jaha, och vad vill jag säga?

Jo, här har klubbar som Malmö lagt ut stora summor på bra elitseriespelare medan Mora kallt väntat och hoppats på en NHL-konflikt och fått bingo.

I den nya ekonomin är Shawn Horcoff mycket billigare än Björn Melin och den ekvationen kunde inte ens en drogad kamel fått ihop i somras.

Okej, proffsen kan försvinna innan jul, men pågår konflikten säsongen ut – som många tror – kan Mora klara sig kvar medan Malmö får lämna elitserien.

Det är fruktansvärt orättvist.

Äventyra inte klubbarna

Problem nummer två uppstår när transferfönstret öppnar igen i november. Klubbar som tappat mark i tabellen kommer desperat att värva NHL-stjärnor och även om det bara handlar om att betala deras försäkringspremier blir det dyrt.

För många föreningar kan baksmällan i vår bli röda siffror och stora underskott – och bittra spelare, som känner sig trampade på tårna, och besvikna juniorer, som inte fått spela.

Låt alla lag stanna och lyft istället upp två föreningar från allsvenskan och spela nästa säsong med 14 lag i elitserien.

Lösningen är inte optimal, men när förutsättningarna ändras och klubbarnas ekonomi hotas måste det tas drastiska beslut.

NHL-konflikten är bra för svensk hockey, men den får inte äventyra föreningarnas framtid.

Så mycket är inte showen värd.

Patrik Thornéus

Publicerad:

ÄMNEN I ARTIKELN