...men arenan visar högre klass än ett handsklager

HOCKEY

Lasse Anrell: Den håller världsklass

LEKSAND

Håller Leksands nya ishall elitserieklass?

Ja.

Håller Leksands nya lag elitserieklass?

Nej.

Ejendals Arena håller mer än elitserieklass. Jag skulle vilja påstå att den håller världsklass som evenemangsarena och ishall. Allt ger ett intryck av att vara genomtänkt, man har tagit de bästa bitarna av Karlstads, Jönköpings och Linköpings arenor och hittat ett eget stuk som gör att 7 650 kan gå dit match efter match och konsumera för hundratusentals kronor.

Kul för dem. Kul för Leksand. Kul för kassören.

Arenan placerar Leksand i centrum för arenaidrotten i Sverige, medan exempelvis arvfienderna Gävle och Stockholm ligger kvar nånstans strax före metropoler som Vänersborg.

Det enda jag saknar från den förra, nästan ofattbart fula arenan i Leksand, är resterna av taket. Jag hoppas någon sparat lite av glasfiberullen som stack fram ur taket på ett så trevligt sätt. Jag hoppas det finns på något museum.

-Äh, det har vi sålt till Stockholm, sa Ejendal själv när jag frågade honom i går.

De skämtar så i Leksand just nu. De är lite kaxiga. Onödigt kaxiga, kanske, för de må ha en snygg hall men det de fyller hallen med är inte lika sexigt. I Mora skämtar man om att Leksand har Sveriges största handsklager. (Ejendal tillverkar handskar. Därav skämtet.)

Och skämtet håller på att fastna i halsen - på leksingarna. Fyra raka förluster svider. Fyra raka förluster antyder att laget kan gå raka vägen - till kvalserien. Och den som går raka vägen till kvalserien kan hamna i nån serie nånstans i Vänersborgstrakten. Det är en realitet för Leksand.

Linköpings coach Roger Melin sa att det kändes som att spela på bandyis - så stora ytor var det stundtals i går. Så lite fysiskt försvarsspel hade Leksand. Det var inget bra betyg.

Ingen matchvinnare

Själv var jag mest fascinerad av att den nya isen var grå. Men det var den enda arkitektoniska skönhetsfläcken i den nya arenan.

Däremot är det på alla platser i laget som det haltar för Leksand. Målvakten Tomas Duba var osäker i början men spelade upp sig. Han känns ändå inte som en matchvinnande målvakt. Snarare som en målvakt som inte skapar trygghet i försvaret.

Bland backarna ser det rätt stabbigt ut. Några är gamla, några hinner inte med och importen Yan Golubovsky var direkt dålig. Han slarvade, spelade fel och tillförde ingenting. Jag vet faktiskt inte på vilket restlager Leksand hittat honom men scoutningen av honom måste skett av någon som har en väldigt optimistisk syn på scouting eller av någon som tyckte att Yan var värd en chans att komma bort från Novsibirsk, långt, långt borta i Ryssland.

Stort hjärta är nödvändigt

Calle Steen gjorde comeback i går och hans tyngd kommer att behövas. För om den här upplagan av Leksand överhuvudtaget ska ta några poäng så behövs det spelare som går in i matcherna med stort hjärta.

Centerförvärvet Jimmie Eriksson från Skellefteå hade jag väntat mig mer av. Jag tyckte inte han tog sitt ansvar som en av spelarna som ska kliva fram nu och visa hur nya Leksand ska spela både med glamour och speed och hjärta.

Christer Abrahamsson har sagt att det är för mycket handväska i Leksand i år. (I den mån han inte sa att det var för mycket handskar, jag kanske hörde fel...)

Tror på sig själva

Jag vet inte vad han menar med det, men jag antar att den gamla mansgrisen tycker att spelarna är för tantiga i sin spelstil. Det vet jag inte. Men jag tycker att de spelar alldeles för naivt. De tar det lugnt i början av matcherna och låter motståndarna ta kommandot istället för att visa att de tror på sig själva och demonstrera tydligt och effektivt vilka som bestämmer.

Ungefär på samma sätt som Jonas Bergqvist, med sitt ekonomiska tänkande, kommit fram till att några bra backar som han tecknat kontrakt med ska komma lagom till elitseriens andra period - för att kunna skatta som artister.

Det kanske är en ekonomisk realitet, jag vet inte, men det kan vara för sent för artister när de anländer.

Lasse Anrell

ARTIKELN HANDLAR OM