Bjurman: Det kan nå ”jag-var-där”-status

HOCKEY

BUFFALO. Nej, jag såg inte Mats Sundin debutera i NHL – och inte Nicklas Lidström, Peter Forsberg, Henrik Zetterberg eller Erik Karlsson heller.

Men jag får se Rasmus Dahlins premiär med Buffalo Sabres i Keybank Center i natt.

Den lär i framtiden komma att ha samma sägenomspunna ”jag-var-där”-status.

I natt är det alltså dags.

Efter år av skriverier och spekulationer och draft-ståhej begår Rasmus Dahlin – den största svenska hockeytalangen på en generation – sin NHL-debut.

Buffalo Sabres möter Boston Bruins i sin säsongspremiär i Keybank Center och ”Ras” – som han redan kallas i sitt nya hemland – bildar andra backpar med Jake McCabe.

Det känns som ett stort privilegium att få uppleva ett så historiskt ögonblick live. Att se hockeyspolingar som får den livslånga drömmen om NHL uppfylld värmer förvisso alltid ett ärrat hjärta. Lystern i deras ögon är så rörande; det går att de hur de tänker tillbaka på kvällarna när de som små telningar låg i sina pojkrumssängar och fantiserade febrigt om hur just den här stunden skulle kännas och vara.

Kan bli en av de allra största

Men denna gång, när de framåt halv två är klara med lagpresentationer och andra preludier och släpper pucken i den väldiga arenan vid Erie-sjöns östra vrå till strand, råkar det också vara en karriär som mycket väl kan bli en av den svenska hockeyhistoriens allra största som tar sin början.

Att jag inte kommer kunna säga ”Jag var där när Rasmus Dahlin spelade sin första match” till mina barnbarn beror bara på att jag inte har några barn och således inte heller gör mig några överdrivna förhoppningar om barnbarn, men istället lär avkomman till den förtjusande skock gudbarn jag förärats få höra den ramsan till leda, för jo – det känns som en happening av den digniteten.

Som ”Foppas” debut. Som ”Suddens”. Som ”Lidas”, Henrik Lundqvists och Erik Karlssons.

Bara nu alla, framförallt här i norra New York, inser att Rasmus inte ÄR den sortens stjärna ännu – och inte kommer att bli på en gång bara för han byter SHL mot NHL.

Förväntningarna på honom här uppe är helt vilda, det framgick redan när jag blev hitskickad på campen förra veckan. Han är inte enda nya, hoppfulla ljuset som tänts på traktens mörka hockeyhimmel – Sabres general manager Jason Botterill har ju jobbat hårt under sommaren och knutit till sig även sådana som Jeff Skinner, Connor Sheary och Patrik Berglund  – men han är det största.

– Sabres kan sälja hopp nu och det kan dom för att dom fick plocka Rasmus i draften, som krönikören och reportern Mike Harrington på lokala bladet Buffalo News uttrycker det.  

Ha tålamod!

Inte så konstigt.

Lidköpings största attraktion sedan Anders Järryd och Bröderna Djup besitter verkligen sanslösa mängder talang.

Men han är fortfarande bara arton och inte ens Erik Karlsson var Erik Karlsson vid arton års ålder, om jag får uttrycka det så.

Det vore således önskvärt med lite tålamod i supporter- och medialeden – åtminstone tillräckligt så att ingen blir besviken om han inte lägger 80 poäng på hög under rookie-säsongen. 

Men just nu, just i natt, kan vi alla ändå ta oss friheten att bli lite upphetsade och hysteriska.

Det är ju en debut för historieböckerna som äger rum när Rasmus Dahlin glider ut på Keybank-arena-isen. 

avPer Bjurman

ARTIKELN HANDLAR OM

NHL