Numer har ”Byfulingen” min fulla respekt

HOCKEY

Hedberg: Jag blir allt mer imponerad av Hjalmarsson – men mest av Byfuglien

ATLANTA. Vilken match jag såg i går, ja tills ögonen for ihop och jag missade slutet. Men så långt var den mycket underhållande.

San Jose var på inget sätt dåliga utan man försökte på alla sätt man kunde. Chicago imponerade något fruktansvärt på mig. Allt som San Jose skapade fick man slita hund för.

Det var fysiskt över hela banan från bägge håll och jag blir bara mer och mer imponerad av Niklas Hjalmarsson.

Men den jag är mest imponerad och lite road av att se är Dustin Byfuglien. ”Byfulingen” trodde jag att han hette när jag såg honom första gången. På det sätt han spelade den matchen så tyckte jag att namnet var ganska passande.

Han är inte direkt rädd för att gå in i närkamper och är fruktansvärt svårstoppad. Men likväl satt namnet kvar i huvudet tills det var dags för mig själv att få stå öga mot öga med ”Byfulingen”. Han har ett grymt vasst skott och jag ångrade att jag hade gjort narr av honom i mina egna tankar. Så numer är han Byfuglien för mig och han har min fulla respekt.

En liknande sak hände tidigt i min Nordamerikanska karriär.

Min bror hade nämligen spelat NHL–94 på Sega Mega Drive mot en kompis. Till saken hör att min bror var mycket bra och jag hade inte en chans mot honom vilket nästan ledde till tårar av ilska. Men den här kompisen kunde en sak som ingen av oss andra kunde och det var att göra mål på slagskott. Han åkte upp över egen blå­linje med den gamle kämpen Brian Noonan och utbrast ”Nu laddar jag Noonan!!” och pucken lyckades via någon egendomlig programmeringsmiss alltid leta sig rakt igenom motståndarmålvakten och in i mål. Detta drev givetvis min bror till vansinne.

Jag glömde inte bort detta och när jag stod och väntade på det första nedsläppet i matchen mellan Manitoba Moose och Chicago Wolves så såg jag till min enorma fasa att var det inte självaste Brian Noonan som stod i höger­forwardsposition för Chicago. Jag blev givetvis smått paralyserad och orden ekade i mitt huvud, ”Nu laddar jag Noonan”... Mycket riktigt, pucken kom omgående till Noonan men som tur var så valde han att skjuta för sent, vid blålinjen, och pucken flög som en projektil förbi en fastfrusen Hedberg och rakt i stolpen.

Då förstod jag att förtrollningen var bruten och att han bara kunde göra sådana mål i tv-spelet...

Jag skrev tidigare en liten hyllning till Brian Boucher som efter sin berg- och dalbane säsong tog Flyers till slutspel och med sitt trygga spel hjälpte laget till avancemang. Det som Michael Leighton gjort efter Bouchers skada är minst lika imponerande.

Att spela mot Philadelphia brukar oftast rendera i hånramsor från hemmafansen. Men mest hånad brukar jag bli av mannen som alltid verkar sitta precis bakom borta­lagets reservmålvakt.

Jag brukar försöka ignorera honom så länge jag kan men en gång efter att han berättat för mig vilken sorglig idrottsman jag var som inte ens fick spela och andra saker som inte lämpar sig för tryck så vände jag mig om till honom. Jag påpekade att jag hade en bättre sittplats än honom och dessutom behövde jag inte betala för den. Jag fick ett fint bifall av hans stolsgrannar och sen var han tyst... Ha!

Håll ett öga på Chris Pronger när det har varit ett långt byte. Han har för vana att dra iväg ett hårt lågt slagskott från egen zon som gärna studsar lite framför motståndarmålvakten. Oftast kommer även den långhårige Scott Hartnell i full fart för att hugga på den retur som skapas om inte målvakten kan kontrollera den . Ganska underskattad variant faktiskt, de har gjort några mål på det sättet den här säsongen.

Det har varit mycket skriverier och rykten om att både Philadelphia och Chicago ska skaffa sig en ”riktig” målvakt till nästa säsong... Hyfsad press för den nye målvakten att vara så mycket bättre än Antti Niemi och Leighton.

Gräset är inte grönare på andra sidan...

Tyvärr får jag knappt se någon VM-hockey då jag inte får in de kanadensiska sändningarna men det känns som att den här skrällturneringen passar Tre Kronor.

Jag tror på GULD!

Atlantas nye GM Rick Dudley var med och byggde upp detta fina Chicago-lag, liksom Dale Tallon som nyligen fick samma roll för Florida Panthers.

Ska bli intressant att följa vad Tallon gör med Panthers. Jag känner dem ganska väl då vi spelar i samma division.

Kul för Niklas Bäckström med nya kontraktet. Trots ­alla pengar så är han ändå i mina ögon underbetald om man jämför med andra spelare av hans kaliber. Men det är nog värt en del att få stanna i Washington i det här läget.

Jag läste Viktor Sjödin Gibbs blogg på nätet, den verkar bli någonting kul att följa.

Jag önskar även att Jensa Bergenström gör comeback med sitt bloggande, för det var något av det mest läsvärda jag vilat ögonen på.

ARTIKELN HANDLAR OM

NHL