Corey Hirsch om sin psykiska ohälsa

Foto: Urban Andersson / AFTONBLADET / 4216
”Foppas” klassiska straff mot Corey Hirsch i OS-finalen 1994.
HOCKEY

Stormålvakten Corey Hirsch släppte in den avgörande straffen – av Peter Forsberg – i OS-finalen 1994.

Nu berättar kanadensaren en mörk, mörk, mörk historia med ett självmordsförsök bara månaderna senare.

– Varje morgon jag vaknade kändes det som att min hjärna brann, skriver 44-åringen på theplayerstribune.com.

Corey Hirsch skriver själv på theplayerstribune.com:

Det här förstod jag inte förrän jag blev diagnostiserad, och jag tror inte att många människor som läser det här förstår heller: När du har OCD säger inte din hjärna ’jag vill göra det här hemska’. Den säger: ’Herregud, tänk om jag gör det här hemska? Hur hemskt vore inte det? Jag hoppas verkligen att jag aldrig gör det’. Så där håller det på, om och om och om igen. Du kämpar mot tanken, och det gör det värre. Ju mer du kämpar emot tankarna ju mer tränger de på. Mörker, mörker, mörker, mörker om och om igen.”

Tänkte köra utför ett stup

Samma år som tvångstankarna trängde sig på för första gången hade Corey Hirsch vaktat Kanadas mål i OS-finalen mot Sverige, pojkdrömmen om NHL hade blivit sann och livet låg framför honom.

Inget av det betydde något för 22-åringen.

Foto: Lasse Allard / AFTONBLADET
Hirsch efter en match i Timrås omklädningsrum 2004.

I juni satte han sig i sin sportbil och planerade att köra över en klippkant hemma i Kamloops. När han nådde upp till över 200 kilometer i timmen tvärbromsade han plötsligt.

Jag bara satt där och grät och grät. Snälla, tänkte jag, någon måste hjälpa mig”.

Corey Hirschs långa text på theplayerstribune är känslosam och personlig. Målvakten, som spelat hockey i både Timrå och Malmö Redhawks, berättar hur han i fyra år kämpade mot sina tvångstankar i ensamhet, om reaktionen från tränaren han tillslut kände sig tvungen att öppna sig för i Vancouver säsongen 1996/1997 då han rasade i vikt och nått botten.

Han tittade på mig chockat, och jag kan förstå varför. På 90-talet kunde du inte prata om psykisk ohälsa. Det var inte så att hockeyspelare inte brydde sig om varandra, men det var inte i kulturen då. Saker och ting har förändrats under åren, men kulturen upplever jag som densamma”, skriver han på theplayerstribune.com.

Spelade hockey länge

Tränaren förde Hirsch samman med en psykolog och redan vid det första mötet fick han diagnosen OCD, tvångssyndrom. Hirsch berättar att det var en otrolig lättnad att få en förklaring till varför hans ’hjärna brann’ och att det fanns hjälp att få.

Det var inte som att allt på ett magiskt sätt plötsligt blev bättre. Men vet du vad? Jag spelade professionell hockey i nio år till – i NHL, AHL och utomlands. Mental ohälsa är inte ett tecken på svaghet. Jag tror att elitidrottare som är sjuka är mentalt starkare än andra. Under dagar när jag knappt kunde lämna sängen, kunde jag lägga eländet åt sidan i 60 minuter och gå ut och vinna en NHL-match. Så säg inte att jag är svag”.

Du kanske känner en person som jag i ditt omklädningsrum. Du kanske inte vill säga något för att det känns jobbigt eller för att det inte är vad ’killar gör’. Men jag hoppas att vi blir bättre på att säga någonting när någon inte mår bra. Det finns hjälp att få”, skriver Hirsch också.