Seger - men ”Masken” vågar nog ännu inte köpa mjölk

HOCKEY

Mats Wennerholm: Ny förlust – då är snacket i gång igen

Foto: utsvulten publik Ny arena, och fyra hemmamatcher utan vinst. I går fick Leksandspubliken äntligen jubla.

JÖNKÖPING

Elitserien har precis börjat känns det som.

Men ändå mår folk dåligt, tränare har redan fått sparken och paniken kryper längs läktarna både i Globen och i Ejendals Arena i Leksand.

Att både Djurgården och Leksand vann i går hjälper inte.

Det är bara en kort paus inför nästa helveteskval.

Det är bara hockeyn som kan vara så grymt otålig.

Jag minns Anders "Masken" Carlsson som svensk VM-hjälte i Moskva 1986 med sina två mål mot Finland i slutminuten.

Inte som någon nervöst vandrande sportchef i Leksand, som knappt orkar hålla snuset kvar under överläppen.

Jag tror att "Masken" mår en aning bättre idag.

Men bara en aning.

Leksands första seger i elitserien måste ha kommit som en befrielse, men samtidigt är det bara två dagars vila till nästa match.

Då är han där igen.

Ny förlust och snacket är igång igen.

Det är problemet med att vara chef i Leksand.

Man kommer aldrig undan från hockeyn. Det går inte ens att gå ner till snabbköpet och köpa två liter mjölk, utan att få veta vad man går för.

Leksand kan vara rena himmelriket. Så länge laget vinner.

Men när det går dåligt så är det ett rent helvete.

Jag minns att en tidigare leksandstränare (han får vara anonym) berättade för mig att han tagit en kopp kaffe på väg ner till ishallen en förmiddag och när han klev in i hallen mötte han en vaktmästare som sa:

- Jo, jag hörde att du tog en fika på vägen ner.

Jag kan tänka mig att det stämmer ganska väl.

Du kan inte ens släppa en fjärt i smyg huvudgatan, utan att hela byn talar om det.

Upplands Väsby - inte som Leksand

Nej, ska man vara hockeyledare är det lugnast i storstan.

Där finns lugnet, avskildheten, distansen.

Challe Berglund kan åka hem till sitt trevliga hus, utan att hela Stockholm vet att han stannade på Burger King i Upplands Väsby på vägen hem.

Men samtidigt finns det för- och nackdelar med allting.

Hade det gått bra för Leksand, hade "Masken" varit kung i byn och Pirro stått kvar som en tryggt tickande Moraklocka i båset.

I NHL finns det också exempel på storsatsande lag som går dåligt.

Och där mixen av olika nationaliteter inte är den bästa.

Kovaltjuk kom in

Atlanta, med nyförvärv som Marian Hossa, Peter Bondra och Bobby Holik hade just vunnit sin andra raka match - med utklassningssiffrorna 8-1 mot Washington.

Då blev ryska skyttekungen Ilya Kovaltjuk spelklar med nytt rekordkontrakt.

Sedan dess har Atlanta förlorat fyra raka och har 2-22 i målskillnad.

Kris är bara förnamnet.

Hade matchen mellan HV 71 och Mora haft NHL-domare, hade det blivit sisådär 180 utvisningar i matchen.

Utan att överdriva.

Jag satt och räknade och kom fram till ett snitt på tre per minut.

Hakningar, fasthållningar och interference som man blåser för i NHL i dag, men som domarna inte ens reagerar över i Sverige.

En hakning är en hakning först då någon faller - eller filmar.

Jag blev ändå imponerad av Mora.

Det blev 4-0 till HV, men hade Mora gjort mål på någon av alla sina chanser i första perioden hade matchbilden blivit helt annorlunda.

Det var faktiskt målvakten Erik Ersberg som räddade HV långa stunder av matchen.

Han var grym.

Inte på grund av någon nybörjartur, utan för ett väldigt moget målvaktsspel.

Det var snudd på Henke-klass.

Nu får Stefan Liv vila även nästa match.

Man blir inte stjärna över en natt - men Ersberg har potentialen.

ARTIKELN HANDLAR OM