Bjurman: De har förvandlat NHL i grunden

Foto: TT
Connor McDavid till vänster Auston Matthews till höger.
HOCKEY

NEW YORK. De inledde säsongen med en varning om att en ny tid är här – skoningslös mot de stora, långsamma och gammalmodiga.

Nu börjar det nästan se ut som att kidsen som ställde till med såna hisnande  hockeyshower i World Cup i höstas kommer att avsluta den med en rungade bekräftelse också.

Connor McDavids Edmonton och Auston Matthews Toronto har ju varit två av den inledande Stanley Cup-rundans verkliga utropstecken. 

När de oförvägna  kidsen i det konstgjorda, nordamerikanska U23-laget for som sommarystra svalor runt mossbelupna statyer på Air Canada Centre-isen i Toronto under World Cup i höstas förstod vi ju att de satte tonen för framtiden.

Men dealen var väl att den framtiden skulle komma först om några år – om inte annat så för att vara schysst mot de normala hockeystjärnor som fortfarande lever och spelar i den HÄR tredimensionella verkligheten?

Nä.

Det är anmärkningsvärt

En ny generation akrobater med jetmotor på skridskorna och metafysisk förmåga att utföra extremt svåra uppgifter i snabbspolningsspeed har förvandlat världens bästa hockeyliga i grunden redan under årets grundserie – och nu fortsätter de allra bästa knocka såväl gamla sanningar som gamla ikoner i Stanley Cup-slutspelet.

Det är verkligen anmärkningsvärt.

Ingen trossats sitter djupare i det kollektiva medvetandet hos den nordamerikanska hockeyns månghövdade old school-garde än att slutspelshockey är en sport för sig – en som kräver rutin och erfarenhet och först efter några års drillning lär sig unga spelare, om aldrig så talangfulla, att leverera när tid och utrymme försvinner och alla satsar som uppretade X-Men-mutanter i varje närkamp.  

Men de samtida kidsen vägrar anpassa sig efter den sortens doktriner.

De är inte bara så bra att skulle kunna  kunna mäta sig med de mest ärrade playoff-rävarna – de är så självsäkra att de utan att tveka gör det. 

Edmonton och Toronto – anförda av de två stora genierna i nya klassen, Connor McDavid respektive Auston Matthews, …– har verkligen varit två av de stora aha-upplevelserna under den inledande playoff-rundan.

Nylander främsta talangen

Sant, Oilers fick sig en liten läxa i första matchen mot San Jose, men sedan har de faktiskt dominerat och otroligt nog nollat fjolårsfinalisten två gånger om – senast i själva Sharktank i San Jose. 

Det går helt enkelt för fort, och händer för mycket i den höga farten, för gamla gudar som Joe Thornton, Brent Burns, Patrick Marleau och Joe Pavelski. 

Efter nattens sudden death-vinst i ett bindgalet Air Canada Centre har Toronto Washington i nästan samma slags strypgrepp och om inte annat för länge sedan visat att de är helt jämbördiga med seriesegrarna.

När Caps lyckats neutralisera just Matthews, vilket de fått ägna en faslig möda åt , har  istället andra valpar klivit fram och gjort det betydligt besvärligare än Alex Ovetjkin & co hade trott att de skulle kunna göra, till exempel Mitch Marner,  Connor Brown, finländska ”Big Moment”-sensationen Kasperi Kapanan och William Nylander – Sveriges främsta hockeytalang sedan Erik Karlsson.

Mycket imponerande.

Kommer mötas i finalen

Washington Capitals är trots världens bästa hockeylag...

Det känns mer eller mindre givet att Oilers och Leafs inom bara något år kommer att ställas öga mot öga i Stanley Cup-finalen.

Jag har dock svårt att helt frigöra mig från alla gammaldags teser och kan inte riktigt se att det händer redan nu.

Men det kan mycket väl bero på att jag är för feg och konservativ. 

Kanske är det bara så att det som startade i World Cup ska knytas ihop i Stanley Cup...

ARTIKELN HANDLAR OM