Nylander kan slå legendarens VM-rekord

avMats Wennerholm

KOSICE. Att vara stjärna i Tre Kronor då och nu är som skilda världar.

Dagens stora stjärna William Nylander tjänade motsvarande 80 miljoner kronor på sex månaders hockeyspelande i Toronto vintras.

1960-talets stora stjärna Nisse Nilsson åkte runt och sålde lösviktsgodis i 30 år efter karriären.

Nu är Nylander på väg att sno Nisses 57 år gamla VM-poängrekord för svenskar.

I SVT-dokumentären ”Hockeyns historia” gör Nisse Nilsson sin sista intervju. Han dog den 24 juni 2017 och kommer aldrig få uppleva den dag hans rekord kommer att slås.

För det är nära nu när en 23-årig William Nylander parkerar på 17 poäng (5+12) här i VM i Slovakien.

Två poäng mot Finland i kvartsfinalen och han är ikapp och förbi.

Nisse Nilsson har toppat den VM-statistiken sedan VM i Colorado Springs 1962, då han gjorde arton poäng (12-+6) och åkte hem med ett VM-guld runt halsen.

1 av 2 | Foto: Aftonbladet arkiv

Storstjärna på 60-talet

En av Tre Kronors största, en artist som öste in mål i ett landslag som följdes av miljoner svenskar.

Han var dåtidens tidens William Nylander.

En av de som skapade Sveriges folkkäraste landslag.

De tiden minns inte William Nylander. Och inte Dubbel-Nisse heller, som han kallades.

– Nisse Nilsson. Nej, ingen aning. Det var för tidigt för mig, sa Nylander när jag frågade honom om rekordet.

Det är naturligtvis en generationsfråga, men Hockeyns historia har väckt minnena till liv.

Jag var hemma hos Nisse Nilsson i hans hem i Forshaga i början av 2000-talet och kan garantera att han kommer att le i sin himmel om Nylander lyckats.

Ödmjukare människa är svårare att hitta.

Med och tog Leksands första SM-guld

Han var en av Sveriges hetaste hockeyspelare när han värvades till Leksand 1952-63. En publikmagnet som lockade mer åskådare än idag.

Övergångssumman?

– Äh, det där var väl den enda övergångssumma jag fick, sa Nisse och nickade åt tre dalahästar som stod på en hylla.

Foto: TT
Nisse Nilsson

Det var i samma Leksand som han avslutade karriären med ett SM-guld 1969.

Han hade redan två VM-guld och ett OS-silver, men det SM-guldet var både hans första och sista.

Det var gruppspel på den tiden och när guldet var säkrat efter sista matchen mot Modo tog Nisse sina skridskor och kastade dem i en soptunna i gamla Kempehallen.

Värre var det inte.

Och sedan?

– Jag åkte runt och sålde lösviktsgodis i 30 år, berättade Nisse.

– Jag måste ju försörja mig.

Foto: Aftonbladet
Nisse Nilsson i jobbet med sitt godis.

Det behöver inte William Nylander göra.

Tiderna har förändrats och pengaflödet har ökat enormt i en sport som hade amatörstatus på Nisse Nilssons tid. Och han blundade inte för utvecklingen.

– Hockeyn har blivit en helt annan sport. Det går inte att jämföra med när vi spelade. När jag började sälja lösviktsgodis åkte jag runt med ett orderblock, en penna och ett suddgummi. När jag slutade hade jag en bärbar dator. Det har varit samma utveckling inom hockeyn, sa han.

Det fanns inga spelaragenter eller talangscouter från NHL på läktarna, ett NHL som bara bestod av sex lag på den tiden - The Original Six som de kallas.

För snäll för spel i NHL

Men trots att Nisse Nilsson var en av de största utanför NHL, hade han inte en tanke på spel i den nordamerikanska proffsligan.

Men han hade inga drömmar åt det hållet. Han drog på sig 45 utvisningsminuter på tjugo år som hockeyspelare. Alltför snäll för att ens fundera över att spela bland dåtidens NHL-busar.

Och han är fortfarande mest ihågkommen för det avgörande guldmålet där i Colorado Springs, det Lennart Hyland gjorde odödligt med sitt ”den gliiiiider in i mål”, och fick en hel nation att jubla.

Men det tyckte han inte var så märkvärdigt heller.

– Nej, det var Hylands mål. Inte mitt, sa han och ryckte på axlarna.

– Vi har hårt pressade av kanadensarna och jag slängde bara iväg en puck som lika gärna kunde gått till icing. Nu gick den in precis vid ena stolpen.

Men det var nog för att skapa hockeyhysteri i Sverige.

När propellerplanet med de svenska hjältarna landade på Bromma, var det första gången ett svenskt guldlag i ishockey möttes av jublande fans redan på flygplanstrappan.

– Ja, det var väl ett par hundra där och mötte. Men det går inte att jämföra med guldfirandet idag, sa han.

Alltid lika blygsam.

Och han hade inte brytt sig ett smack om han svenska VM-rekord slagits redan för flera år sedan.

Snarare tvärtom.

ARTIKELN HANDLAR OM