Wennerholm: Ett landslag behöver alltid nytt blod

Foto: ANDREAS L ERIKSSON / BILDBYRÅN
HOCKEY

KÖPENHAMN. Rikard Grönborg har ett år kvar på kontraktet som förbundskapten.

Och även om förbundets Tommy Boustedt vill förlänga, vill jag vinka adjö.

Ett landslag behöver alltid nytt blod.

Vem ska ta över då?

Det är alltid den svåra frågan.

Men Rickard Grönborg fick jobbet för att han var kompis med Svenska Ishockeyförbundets generalsekreterare Tommy Boustedt.

Därom råder ingen tvekan.

Han fick jobbet efter sina år i juniorlandslaget och några VM som assisterande till Pär Mårts, men utan att någonsin ha tränat ett SHL-lag.

För tjugo år sedan hade det väckt ett ramaskri hos tränarkåren, men numera anses den meriten inte lika viktig.

Inte heller i mina ögon.

Förbundskaptensjobbet handlar idag mer om att han god kontakter med de bästa spelarna, och eftersom de numera finns i NHL är det helt avgörande för hur det ska gå i turneringar som det pågående VM:et här i Köpenhamn.

Det har varit Rikard Grönborgs bästa gren.

Pyeongchang ska vi inte prata om

Men han har också visat att det inte får finnas för många att välja på. Eller alldeles för få.

Det är de två gånger av tre möjliga det faktiskt slutat med fiasko för Grönborg & Co.

World Cup 2016 blev nästan smärtsamt efter utskåpningen i sista gruppspelsmatchen mot unga Team Nordamerika, där svenskarna turligt lyckades rädda 3-3 vid full tid och ta sig vidare, följt av och slutspelsförlusten mot anonyma Team Europa.

Och OS i Pyeongchang tidigare i vinter ska vi inte prata om.

Det var pinsamt dåligt och en turnering Grönborgs hockey bar både hängslen och livrem. Tråkigare lag, större säkerhetstänk och mindre framtidstro (läs: en misshandlad Rasmus Dahlin och en petad Elias Pettersson), var länge sedan jag såg.

Sedan slutade det som det gjorde också.

Det hände ingenting, det blev inget lyft, för att det inte fanns någon som kunde lyfta.

Sedan vet jag ju att Grönborg vill tillbaka till USA och allra helst in i en NHL-organisation. Han är redo för nästa steg i karriären och det är kanske är dags för det också.

Han är min kandidat

Ny förbundskapten, då?

Det flesta skulle säga Sam Hallam.

Jag skulle säga Robert Ohlsson.

Djurgårdstränaren gjorde succé i vintras, men det är inte det viktigaste när jag ser honom som min kandidat.

Det är att han har perspektivet och kontakten bakåt med de spelare som ska frälsa Tre Kronor i framtiden. Han var assisterande coach för J18-landslaget 2007–2010 och hade sedan tre nya år i samma funktion i det äldre J20, följt av tre säsonger som assisterande coach till Roger Rönnberg i Frölunda.

Han har det internationella perspektiv som Sam Hallam saknar.

Han känner spelarna Tre Kronor behöver få hem för att konkurrera om framtida VM-guld.

Rickard Grönborg ska ha all cred för att han fixade ett nytt svenskt VM-guld i Köln förra året, men det stora jobbet där var att han fick hem spelare som Henrik Lundqvist, Nicklas Bäckström och Willian Nylander. Och backar som Victor Hedman, John Klingberg, Oliver Ekman-Larsson och Anton Strålman.

För att nämna några.

Med sådana spelare behövs knappt en coach.

ARTIKELN HANDLAR OM