Drömduon som sprack

HOCKEY

Nu lär vi inte få se Foppa ta SM-guldet han längtat efter

ÖRNSKÖLDSVIK

Det är ödets brutala ironi.

När Den Grandiose äntligen är hemma igen blir Den Fabulöse svårt skadad.

Markus Näslunds comeback blev ett helt annat drama:

Peter Forsberg kan vara borta för resten av säsongen och vi som följt hans karriär vet att ännu en skada kan vara det som slutgiltigt gör att han är borta för resten av karriären.

Foto: Markus Näslund kom hem till Övik och Kempehallen för att spela med Foppa... . ..PETER FORSBERG blev dock skadad direkt och därmed går modos drömmar om superduon i kras.

Det är så sorgligt.

Foppa som dragit fulla hus vart han än spelat tvingas kliva av.

Det var efter sex minuter i tredje perioden. En tackling på blå linjen från Linköpings Johan Franzén. Den tar ganska lågt men jag har sett flera repriser och kan inte se nåt annat än att det är en förhållandevis juste tackling. Lite låg, men det är av allt att döma en olyckshändelse som gör att Foppas hand kläms så illa att benen i handen mosas.

Båtbenet, spricka eller brutet. Jag är ingen ortoped men de första rapporterna talar om åtta veckor. Minst. Slutspelet startar fjärde mars. Alltså om sex veckor. Efter sex veckor är det slut. Summa summarum tolv veckor. Det betyder att Foppa kanske kan vara med, men det betyder väl knappast att han hinner bli fullständigt återställd. Det betyder sannolikt att vi inte får sen Foppa Den Grandiose mer den här säsongen.

Det är ett snöpligt slut.

Det är ett sorgligt slut.

Foppa kastade handsken direkt efter smällen och åkte till båset och grinade illa. Han lämnade båset snabbt med matchläkaren och ute i omklädningsrummet fattade de beslutet att åka till sjukhuset direkt. Det var ingen tvekan. Det var allvar.

lll

Markus Näslunds comeback kunde blivit roligare. Den kunde blivit den triumf den såg ut bli. Hyllningen före matchen var magnifik. Stående ovation i ett par minuter och det var magiskt i Daniel Alfredsson-klass.

Näslund såg strålande ut

Sen började matchen och Näslund såg strålande ut. Tog för sig, åkte skridskor och visade prov på en enorm vilja.

Han hade några bra chanser och när Modo gjorde sitt mycket vackra 1-1-mål var det Näslund som gjorde grovjobbet med en hård tackling (!) på

LHC:s bridgeexpert Christoffer Norgren som blev så överraskad över att Näslund faktiskt kunde tackla att han bara släppte pucken.

I två perioder var Näslund alldeles strålande och det var lätt att se vad laget saknat i år - fart och speed. Det finns många i Modo som är duktiga men Foppa och Sedinarna och de andra spelar alldeles för ofta nästan stillastående. Näslund satte fart och sköt när andra spelare passar ute i sarghörnen.

Men matchen slutade i moll för Näslund.

Plötsligt var det han som stod stilla.

När LHC:s pansarkryssare Andreas Pihl dribblade framför mål i sudden death var det Näslund som skulle agera back och bryta. Det gjorde han inte. Han flyttade bara på sig och Pihl - av alla - kunde göra ett billigt mål.

Ridå. Modo förlorade igen på det sätt som man vant sin hemmapublik med. Försvarsspelet är dåligt och båda målen kom till efter usel defensiv. Snart måste Kent Forsberg svara på frågan varför försvarsspelet inte fungerar.

lll

Men Modo spelar paradoxalt nog bättre just nu utan Peter Forsberg - i går var han rätt osynlig fram till sin skada och det var Sedinarna, Salomonsson, Aucoin och Svartvadet som glänste. Foppa syntes knappt.

Det innebär att Foppas skada på kort sikt inte är någon nackdel. Nu måste laget ta sig samman och spela för heder och en bra placering inför slutspelet. Det bör de klara. De har ett världslag - utan Foppa.

Foppa behövs i slutspel

Men i ett slutspel är det en annan sak. Då behövs Foppa. De behövs hans geni när det är täta matcher och små utrymmen. Därför är hans skada så sorglig den här magiska Modovintern. Vi får nog inte se Näslund och Foppa ihop mer. Vi får nog inte se Näslund-Foppa ihop med Nicklas Sundström.

Vi får antagligen inte se Modo ta det första SM-guldet sen 1979.

Vi kanske inte ens får se Peter Forsberg spela hockey mer. Det vore så sorgligt, så trist, och i så fall var torsdagen den 20 januari en historiskt svart dag för svensk hockey - dagen då en olycklig krock på isen satte punkt för karriären för den störste av dem alla.

Men vi vet inte om det är så.

Låt oss hoppas att det bara är falskt alarm och att han står på isen igen om åtta veckor. Låt oss hoppas att han gör come back i finalmatcherna, sannolikt mot Frölunda.

Låt oss hoppas att han gör comeback då och blir den frälsare för Modo som han alltid innerst inne velat blir sen den där andra olyckliga finalserien mot Malmö för många, många år sen...

Lasse Anrell

ARTIKELN HANDLAR OM