Gud bevare mig för alla stolliga dumheter i NHL

HOCKEY

Sportbladets Lasse Anrell: Det har inte blivit roligare

JÖNKÖPING

Jag försökte se matchen mellan HV 71 och Färjestad genom de nya NHL-glasögonen.

Jag försökte se bortom hakningar och stora målvaktsskydd.

Det jag tänkte var: Gud bevare mig för alla stolliga dumheter från NHL-bossarna.

Vi har fått rapporter om att målsnittet ökar i NHL. Visserligen har det bara spelats några få omgångar, men ändå. Det påstås bero på att det är nolltolerans mot hakningar, på att anfallszonen blivit större och på att målvaktsskydden blivit mindre.

Biggest in the world - neat is sweet. Typ.

Klåfingriga NHL-big shots om ni frågar mig.

För det jag sett av NHL-matcher via tv i år säger inte att matcherna blivit roligare. Snarare tvärtom. Mycket mål behöver inte betyda att det är jättekul med hockey. Snarare tvärtom. Fotbollen blir inte roligare bara för att det blir 5-4. Snarare tvärtom. Det skulle ju kunna vara så att det är just få mål som är kul. Att varje mål faktiskt betyder något.

Det skulle kunna vara likadant i hockey som i fotboll.

Jag vet att det kanske är att häda men våga tänk tanken.

Jag har sett några NHL-matcher i år. Det var roligt stundtals men långa stunder var det helt bisarrt. Det var som att se en all star-match. Och är det nåt som är tråkigt i idrottens lilla värld så är det all star-matcher.

Spelarna fick inte haka och använda klubban för att stänga av spelvägar. De fick knappt ens använda sina kroppar för att förhindra snabba förflyttningar. Följden blev att de försvarande inte hann med riktigt. De fick aldrig grepp på motståndarna. De hann inte ens tackla. Det såg lite konstigt ut. Lite ofysiskt. Lite trist. Lite lite NHL.

Gnälldes över nolltollerans

Men jag har sett för få matcher för att kunna ha en klar uppfattning om hur regelförändringarna påverkar spelet i Nordamerika på lite sikt.

Jag tror att samtliga inblandade har sett för få matcher.

Jag minns häromåret när nolltolerans mot hakningar skulle införas i Sverige. Det gick bra ett par matcher. Sen började spelare gnälla, tränare började gnälla, media började gnälla, publiken började gnälla och alla pratade hånfullt om att svensk hockey börjar likna hockeybockey - och efter fem matcher var allt tillbaka vid det vanliga. Ryggsäckshockeyn kunde börja sitt återtåg och Färjestad vann väl SM-guld vill jag minnas. De klåfingriga i förbund och Hockeyliga fick bakläxa.

Matchen i går var en ganska snäll historia.

Nästan nolltolerans. De som hakade åkte ut. Det var 21 utvisningar. Två av målen tillkom i powerplay.

-Det är smarta killar - de löser det här. Man får väl ge fan i att haka, sa Pär Mårts efter matchen. Han såg sig som konservativ. Gillar inte förändringar.

Han talar i egen sak. Han har två femmor som kanske är landets som helhet starkaste med den majestätiske Andreas Karlsson i spetsen. I går överglänste han till och med Jörgen Jönsson - på alla sätt. Medan Jönsson dessutom missade några frilägen på slutet så satte Karlsson sitt samtidigt som han efter 19.13 i tredje perioden effektivt brottade ner Jönsson som hade öppet mål och bara att skjuta in pucken.

Hannula - seriens bästa nyförvärv

Och medan Färjestad saknar sin Peter Nordström som med sin speed öppnar upp motståndarna så har HV 71 sin Nordström - som heter Mika Hannula och är sannolikt seriens bästa nyförvärv så här långt. Han åker skridskor som en konstnär. Och tacklar som en huligan.

- Karlsson är en fältherre och Hannula en jordfräs, sa Mårts.

Jag kunde inte uttryckt det bättre själv.

Färjestad har en del problem just nu. Raggarhockeyn från de fantastiska matcherna mot Leksand och Frölunda hade ersatts med betydligt försiktigare spel. Det var bara på slutet det blev full fart framåt och då kunde de både kvitterat och vunnit om de haft en smula flyt.

Men nu förlorade de och då är det bristen på fart och speed man minns mest.

Färjestad behöver samla ihop sig och hitta ett eget spel om det här ska hålla till ännu en SM-final.

Lasse Anrell

ARTIKELN HANDLAR OM