Marcus Leifby: Nu behöver ni inte ens hålla örat mot rälsen

Foto: ANDREAS L ERIKSSON / BILDBYRÅN
Michael Marchal, tillförordnad vd i SHL.
HOCKEY

Alla ni SHL-dignitärer som påstår att ni håller ”örat mot rälsen”.

Här kommer ett tips i all välmening.

Flytta på er, det kommer ett tåg dundrande. 

”Örat mot rälsen” var ett lindgrenskt uttryck som jag hörde senast för två-tre veckor sedan när vi intervjuade honom i en podcast på Sportbladet.

Frågan gällde upp- och nedflyttning och Jörgen Lindgren, vd för SHL i 7,5 år och kickad tidigare i veckan, menade att, och nu citerar jag honom ordagrant, ”det är klart att man lyssnar, har örat mot rälsen”.

I ärlighetens namn finns det inte många tecken som tyder på att varken SHL centralt eller de 14 ägarklubbarna har haft några öron överhuvudtaget.

På vissa håll har klubbarna och de som styr varit helt oemottagliga och osynliga, i andra fall bara tondöva och korkade.

Det är skillnad på tomma ord och ett rejält handtag, att slänga ur sig ett ”vi vill värna om svensk ishockey” hit och ett ”för svensk hockeys bästa” dit räcker inte längre.

Hjälper inte att bygga om fasaden

Ni är genomskådade.

När Michael Marchal klev in som tillförordnad vd i veckan gick han snabbt ut och pratade om hur SHL:s fasad måste snyggas till och att han nu vill ta reda på varför folk skriker ”SHL – Hockeymördare” på arenorna.

Men snälla någon, här pratar vi om en person som suttit i SHL-styrelsen ett bra tag, och han vet fortfarande inte vad upprördheten beror på?

Har han haft ”örat mot rälsen” eller bara huvudet långt uppstoppat i ni-vet-vad.

Och det hjälper inte att bygga om fasaden när hela innandömet är mögelskadat på gränsen till genomruttet.

Påminner om en förskola

Nu har 28 supporterklubbar gemensamt skickat ett brev till svensk ishockeys makthavare där de noggrant redogör för vad rörelsen önskar.

Brevet riktar sig till SHL- och HA-styret, det är riktat till SHL:s marionettdocka Svenska Ishockeyförbundet, det skjuts in under dörrarna till varje förenings styrelserum, de som stått reglade alldeles för länge nu.

Järnkaminer, Goa Gubbar, Lakejer, Superstjärnor, Gröna Jävlar och Rödhökar är överens, de vill samma sak.

För att få alla lomhörda direktörer och styrelseledamöter att förstå vad de vill, och att de menar allvar, har de känt sig nödgade att vara distinkta.

Punkterna som radas upp i brevet bär på en övertydlighet som påminner om förhållningsregler på en förskola.

Supportrarna – och jag tror att vi pratar om en majoritet av de som vecka ut och vecka in går på ishockey i Sverige, de som köper årskort och sjunger och lever jävel och skapar en stämning som lockar mer än ugnsbakad lax –  vill att det ska vara lättare att åka ur en serie, smidigare att avancera ett snäpp.

Drömmen om att vinna guld ska vara lika stor som mardrömmen att åka ur. 

De vill skrota idiotiska arenakrav som helt saknar verklighetsförankring eller hållbarhetstänk och samla SHL, Hockeyallsvenskan och Hockeyettan under en gemensam ledning.

Alla ser ju ändå bara till sitt eget bästa.

Det räcker om de är läskunniga

Brevet bär tydliga spår av kamratskap och karaktärsfasthet och det går stick i stäv med hur utvecklingen i svensk ishockey har sett ut de senaste åren. 

Det nya, transparenta SHL bjöd in till pressfika under onsdagen, det dukades fram kaffe, bullar och, som vanligt, en oändlig klichébuffé. 

Nu ska det bli intressant att se hur de svarar på de önskemål som kommer från den rörelse deras verksamhet vilar på.

De behöver inte ens ”hålla örat mot rälsen”, det räcker om de är läskunniga.

Jag hoppas för deras egen skull att de skippar snacket om ”processer”, ”förbättringsarbeten” och ”kundkategorier” och bara säger;

– Okej, vi förstår.

Om en månad presenterar ”ensamutredaren” Ola Lundberg sitt förslag om hur seriesystemet och kvalmekanismerna ska se ut framöver.

Jag tror att innehållet i den påminner väldigt lite om vad fansen vill se. 

Vad jag har hört så har Ola Lundberg fått träffa vilka Hockeyettan- och Hockeyallsvenska-klubbar han har velat, medan SHL själva kände att de behövde ”snacka ihop sig” och i stället komma med ett gemensamt förslag.

Nu får det vara slutsnackat. 

Nu är det dags att ni lyssnar och tar till er, för den här rörelsen kommer ni aldrig kunna tysta eller stoppa.

Den får sin näring på pubarna före nedsläpp och på läktarna under matcherna, den organiseras i slutna Facebookgrupper och i sms-trådar, den har redan flyttat på en vd och bestämmer den sig kan den flytta på fler, eller sparka in dörren till vilket styrelserum som helst.

Svensk hockey är inte skakat i sina grundvalar, det är grundvalarna som nu försöker skaka liv i svensk ishockey.

Lyssna nu.

Den här kraften bör ni inte underskatta.

ARTIKELN HANDLAR OM