En feg lösning av Luleå

Abrahamsson: Men nu behöver ingen fundera över vem som tränar laget nästa säsong

Petter Lasu Nilsson (mitten) tar över som ny huvudtränare i Luleå efter Stefan Nilsson (vänster).
HOCKEY

SHL-tränarna lever minst sagt farligt de här dagarna.

I går fick Per Hånberg sparken, nu tvingas Stefan Nilsson bort från sin tjänst.

Som Luleå har sett ut under säsongen kan ingen vara förvånad. 

Och nu behöver ingen ens fundera på vem som är Luleås huvudtränare nästa säsong. 

Både Hånberg och Nilsson tvingas alltså bort inom mindre än ett dygn. Men där slutar också likheterna. Medan Hånberg kickas ut i kylan befordras Stefan ”Skuggan” Nilsson till general manager. 

Ingen dålig fallskärm. 

Från och med nu är Nilsson, som under säsongen inte alls lyckades få ordning på Luleås spel, plötsligt högst sportsligt ansvarig i hela organisationen.

Utifrån sett framstår det givetvis som rent vansinne.

Berglund tar över om några månader

Förklaringen är dock enkel, utan att för den skull imponera på mig.

Rollen som huvudtränare i Luleå nästa säsong är öronmärkt åt Brynäs nuvarande tränare Thomas Berglund. Det är något av hockeysveriges sämst bevarade hemlighet. 

Då fanns det helt enkelt inte plats för Nilsson, som har ett år kvar på kontraktet.

För att inte behöva ta ett obekvämt beslut och stöta sig med klubbikonen Nilsson valde Luleå i stället att befordra honom till general manager. En tjänst han nu inleder omgående.

Så kan man också slippa ta obekväma beslut. 

Lite samma scenario som i Färjestad för tre år sedan då Tommy Samuelsson kom hem till Karlstad och Leif Carlsson hade kontrakt som huvudtränare.

Bättre att ta tuffa och obekväma beslut

Det löste Färjestad genom göra Carlsson till sportchef. Ingen kan direkt påstå att Carlssons två år som sportchef var någon succé.

Carlsson är för övrigt tillbaka där han trivs bäst: som tränare.

Nu väljer Luleå samma väg och jag är långt ifrån säker på att det är rätt väg. Bättre att ta tuffa och obekväma beslut direkt i stället för att skjuta problemen framför sig.

För ibland måste man trampa på några ömma tår för att ta sig framåt. Det här känns som ett fegt beslut och något av en halvmesyr. När Luleå för första gången tvingar bort en huvudtränare väljer man en sån här lösning.

Luleås säsong har så här långt varit ett stort misslyckande. Det började med ett lagbygge som hamnade helt i obalans när de tilltänkta toppcentrarna Tim Kennedy och Kael Mouillierat floppade å det grövsta. Kennedy försvann efter bara några månader och Mouillierat har under säsongen i princip degraderats till fjärdecenter.

Stefan Nilsson har inte heller varit tränaren som lyckats få ut maximalt av den spelartrupp han nu hade att tillgå.

Tvärtom.

Har varit platt fall på sistone

Resultatet är en sak, det är egentligen hur det har sett ut på isen som varit mest alarmerande. Jag har under hela säsongen försökt förstå vilket typ av lag Luleå egentligen vill vara. 

I samband med dubbelmötet med Brynäs blev det definitivt klargjort hur illa det egentligen är.

Tanken var ju att Luleå – nu när truppen i stort sett var skadefri – skulle börja lyfta. I stället har det bara blivit sämre.

Ett minst sagt formsvagt Brynäs, med i princip halva laget på skadelistan, kunde utan större problem vinna båda matcherna.

Nu tar de assisterande tränarna Petter Lasu Nilsson och Anders Burström över. Det kan egentligen inte gå sämre.

Men just nu känns det här ändå som en förlorad säsong för Luleå

ARTIKELN HANDLAR OM