Wennerholm: Hur korkad får man bli?

Foto: BILDBYRÅN
HOCKEY

GÄVLE. Tomas Zaborsky tar SM-slutspelet dummaste utvisning när han hånar HV71:s spelarbås efter sitt 3-2 i tredje perioden.

Sedan kan man diskutera rätt eller fel från domarnas sida hur länge som helst.

Enda frågan jag ställer mig är:

Hur korkad får man bli?

Då menar jag inte domarna utan huvudpersonen själv, slovaken Tomas Zaborsky.

Här var han på väg att bli stor matchhjälte efter sitt andra mål i matchen och då skickar han istället en passning rakt in i HV-båset.

Den gesten gick inte att misstolka, oavsett vad han sa där vänd mot båset.

Det VAR hånfullt. Det var inte snyggt.

Och domarna gjorde helt rätt som gav honom en en tvåa, då ”Hån” faktiskt finns inskrivet i regelboken numera:

”REGEL 163 – HÅN – TAUNTING
DEFINITION: En utespelare som när han åker förbi motståndarnas spelarbås, firar ett mål på ett överdrivet sätt eller allmänt hånar motståndarlaget med gäckande gester, provocerande språk, eller på något annat nedlåtande sätt.

I. Överdrivna måljubel, eller provokativt agerande mot motståndarnas spelarbås, ska bestraffas med misconduct penalty.”

Det är solklart

Det Zaborsky gjorde mot HV-spelarna går inte att tolka på något annat sätt än att det faller under den regeln.

Det är solklart.

Men vände det matchen?

Det går att diskutera.

Nu gjorde inte HV71 mål under de två minuter de fick i numerärt överläge, men redan trötta brynäsben blev naturligtvis ännu tröttare.

Och dryga minuten efter att Brynäs blivit fulltaliga startade HV71 sin målfrossa då 2-3 blev till 5-3 på lite drygt sju minuter.

Samtdigt har HV71 en grym statistik just i tredjperioderna i SM-slutspelet.

Jag satt och kollade HV:s svit på tio segrar, två oavgjorda och totalt 21-4 i mål på de tolv tredjeperioder de spelat dittills mellan andra och tredje perioden.

Men även om jag häpnade över siffrorna, satt jag inte och väntade på att den raden skulle fortsätta, utan var mer inne på att den till slut skulle brytas i den här fjärde finalmatchen mot Brynäs.

Det var inte spelarna i HV71.

Efter en målexplosion i tredje perioden vann de sin trettonde slutperiod med 5-3 och matchen med 6-4.

Facit idag är alltså elva vunna slutperioder, två oavgjorda och målskillnaden 26-7. Mot Brynäs är raden 2–1, 2–1, 1–0, 5–3.

Kan inte vara en slump

Jag antar att alla HV-fans skulle vilja stryka de två första perioderna i resten av finalserien, men det kanske räcker med att se till att det står oavgjort inför den tredje.

Naturligtvis har slumpen en viss del med saken att göra, men det kan inte bara vara slump att HV71 levererat i slutet av matcherna. Redan inför den här finalserien trodde jag att HV:s ork och längre vila mellan kvart-, semi och final skulle bli utslagsgivande.

Det är ett vältränat lag, truppen är bred och istiden kan fördelas relativt jämnt mellan kedjor och backpar. Det ger naturligtvis en energireserv att ta till när slutet närmar sig. Lagets tredjeperioder är en klar indikation på det.

Nu går Brynäs aldrig att räkna bort och de har imponerat stort i de två raka matcher de vann på övertid. Dessutom har de redan varit uträknade en gång i det här slutspelet, då de låg under med 2–3 i matcher mot Förlunda.

Men HV71:s seger den här lördagseftermiddagen var lika imponerande som nödvändig. De snodde tillbaka hemmafördelen direkt, sedan Brynäs sänkt deras rad med elva raka hemmasegrar senast i Jönköping.

Frågan är om HV71 kan förlora två hemmamatcher i rad? Jag tvivlar på det, så länge de kan hålla jämna steg med brynäsarna i de två första perioderna.

I den tredje vet ju alla hur det brukar sluta.

ARTIKELN HANDLAR OM