Abrahamsson: Jätten och Giganten visade vägen

Juniorkronorna kunde inte ha fått en mycket bättre start på den här turneringen

Av: Hans Abrahamsson

Publicerad:

Ja, det gick på kryckor under första halvan av matchen – sedan visade Jätten och Giganten vägen.

När jag summerar premiären mot Tjeckien kunde det inte ha känts så mycket bättre.

Juniorkronorna fick den start vi önskade och kommer bara att växa i turneringen.

Det fanns så mycket som var bra med den här öppningsmatchen. Juniorkronorna har äntligen fått komma ur sin karantän och har nu gått från träningar till att spela matcher.

Nej, det gick definitivt inte på räls under den första 30 minuterna.

Men vad hade vi egentligen förväntat oss?

Jag menar, ingen kan väl ha missat hur trassliga Juniorkronornas förberedelser har varit. Inte en enda landskamp tillsammans under hela säsongen och sju dagar i karantän på varsitt hotellrum inför premiären. Spelare, och inte minst ledare, som fallit ifrån till höger och vänster.

Alla som följt Tjeckien på JVM-nivå vet att de kan se hur bra som helst ut i en period, men att man har lika svårt att hålla ihop spelet över 60 minuter. Det är går-det-så-går-det-hockey som gäller. Bra i medgång, lika svagt i motgång.

Den här upplagan var inget undantag.

Tvärtom.

Nyckeln när man möter Tjeckien är att behålla lugnet för förr eller senare blottar de sig och tappar spelet. Tjeckiens enda chans i den här matchen var att få en stor ledning att gå på och det satte Hugo Alnefelt stopp för.

När sedan Albin Sundvik kunde göra 2–1 nio minuter in i mittperioden var det här Sveriges match.

Till slut blev det förkrossande 7–1 och 53:e raka svenska segern i gruppspel.

Hugo Alnefelt klappas om efter segern.
Foto: JASON FRANSON / TT NYHETSBYRÅN
Hugo Alnefelt klappas om efter segern.

Alnefelts sanslösa räddning

Utöver att Juniorkronorna äntligen fick en match tillsammans – och tog en bekväm seger mot ett helt okej motstånd – var det en hel del annat som var bra med den här premiären.

Som målvaktsspelet.

Hugo Alnefelt visade redan för ett år sedan att han älskar hetluften. Nu stod den verbala stockholmaren där stor och trygg när hans utespelare behövde honom som bäst. Inte minst med en helt sanslös plockräddning vid ställningen 1–1 i den första perioden.

Lagkapten Philip Broberg var precis sådär majestätiskt som jag hade hoppats på. Backgiganten var inblandad i samtliga tre mål i segerrycket i mittperioden. Både Alnefelt och Broberg spelar med ett sånt självförtroende och sådan pondus att det bara är för de övriga att haka på. De här två har vunnit guld tidigare och har inga andra tankar än att göra det igen.

Brobergs backkollega Victor Söderström var bra redan för ett år sedan och ser nu ut att bli än mer dominant i det offensiva spelet. Spelade klart mest (nästan 22 minuter) och svarade även han för tre poäng.

Vi fortsätter med positiva svar.

Inför turneringen hade jag önskemål om att fler offensiva spelare måste kliva fram för att avlasta Alexander Holtz och Lucas Raymond.

Och just den biten var det absolut bästa den här kvällen.

Inte orolig för Raymond/Holtz

Sju mål från sju olika forwards – och då var både Holtz och Raymond mållösa.

Det var ett helt gäng forwards som klev fram och visade att de kan producera på JVM-nivå, åtminstone mot Tjeckien.

Jag kan räkna upp stora delar av forwardsuppställningen bakom Raymond/Holtz. Sundsvik, Heineman, Costmar, Holmström och inte minst Elmer Söderblom. Det är sällan (eller aldrig) vi ser en så stor spelare på internationell nivå, inte minst en svensk.

Foto: JASON FRANSON / TT NYHETSBYRÅN
Elmer Söderblom firar sitt mål.

Jätten Elmer Söderblom mäter 202 (!) centimeter och väger 108 (!) kilo och har trots sin enorma kropp en hel del spel i sig. Det har han stundtals visat i Frölunda och det visade Söderblom när han i powerplay trädde in klubban mellan sina väldiga ben och lekte in pucken.

Nu är Tjeckien Tjeckien. USA och Ryssland, som Juniorkronorna avslutar gruppspelet mot, är något helt annat.

Men att spelarna längre ner i kedjehierarkin får en sådan här start och självförtroende-boost försämrar i alla fall inte möjligheterna att de levererar även mot tuffare motstånd.

Vi ska också komma ihåg att både Holtz och Raymond är underåriga även i den här turneringen. Samtidigt har de definitivt talang att vara ledande spelare även mot de bästa lagen.

Behåller de bara lugnet kommer det att lossna även för de här två, det är jag inte det minsta bekymrad för. Säkert redan mot Österrike vid midnatt på måndag.

Jag tror det kommer att krävas om Juniorkronorna ska vinna mot USA och Ryssland.

Publicerad:

LÄS VIDARE

Sportbladet – SHL

Prenumerera på vårt nyhetsbrev om SHL ishockey: Avslöjandena, åsikterna, profilporträtten, djupanalyserna och listorna!