”Skrattade när hon presenterade mig”

Foto: Bertil Ericson/TT
Madeleine Östling
HOCKEY

Madeleine Östling lämnade Brynäs efter fyra år som tränare.

Nu ska den eftertraktade 27-åringen för första gången leda ett guldtippat gäng.

– Kim (Martin Hasson, sportchef) skrattade när hon presenterade mig för laget, säger Östling.

Foto: PETTER ARVIDSON / BILDBYRÅN
Kim Martin Hasson

Madeleine Östling spelade i Brynäs under största delen av sin karriär och valde även klubben när hon la skridskorna på hyllan för att bli tränare.

Men efter fyra år i båset, varav de två senaste som huvudtränare, valde hon att lämna Gävle-laget inför den här säsongen. 

Vännen och kollegan i U18-landslaget, Linköpings sportchef Kim Martin Hasson, hade då tjatat några år. En erfaren tränare var just vad Linköping, som tvingades byta tränare mitt under säsongen i fjol på grund av missnöje, behövde.

– Jag har fått några samtal och när vi har jobbat med varandra har hon varit på mig, knuffat mig lite och sagt: ’men nästa år då, nästa år?’ Hon skrattade när hon presenterade mig för laget. Äntligen liksom, säger Östling.

”Inte föreningsbunden”

Tränaren var redo för en utmaning och Linköpings seriösa verksamhet, där hon även får jobba med hockeygymnasitet, lockade.

Att lämna Brynäs var faktiskt inte svårt, berättar 27-åringen.

– Det kanske låter hårt men mitt hjärta ligger i hockeyn, det är inte föreningsbundet på något sätt. Det är mer att jag är ganska hemkär och att jag har bott i Gävle i större delen av mitt liv och att jag och min fru har familj och vänner kvar där. Men det hockeymässiga, med bredden, får jag lite bättre i Linköping än Brynäs. Så det var inte svårt.

Vad tror du Brynäs tycker om det?

– Det var inga hard feelings när jag flyttade, vi hade ett bra snack och hejade på varandra här (upptaktsträff inför säsongen). Nånstans måste man förstå att vi tränare också vill utvecklas och att man vill vara där man kan få bäst möjligheter. 

Som assisterande coach i U18-landslaget, tränare i SDHL och för hockeygymnasieelever blir det en del hockey för Östling.

– Jag brukar lyssna på min fru som brukar säga att jag ska lägga ner datorn, att det är kväll och att det inte blir några jobbsamtal och så. Är man påkopplad hela tiden så gör man inget bra jobb när det väl krävs så jag försöker andas ut och koppla bort det i bland.

Foto: Maja Suslin/TT
Årets tränare i SDHL

Madeleine Östling ser sig själv och alla andra som på ett eller annat sätt jobbar med damhockey som ambassadörer för sporten. Mycket tid och energi lägger hon på att försöka höja, pusha och få folk intresserade för ishockeyspelande kvinnor. Men det känns aldrig dränerande.

– Jag beter mig inte annorlunda än hemma, när jag är med katten och frugan – kanske lite flamsigare. Men jag tror att det är viktigt att vara sig själv för att det inte ska bli jobbigt. Det är skönt att slippa gå in och ur ledarrollen.

Östling märker att damhockeyn hela tiden går framåt, men att det finns mycket att göra. Som kvinnlig tränare är det till exempel inte alltid så lätt. I Brynäs upplevde Östling att hon fick kommentarer som inte herrlagets tränare Thomas ”Bulan” Berglund fick.

’Skulle du säga samma sak till Bulan?’

– Det är mycket det här att ge råd, klappa på axeln och ’kul det är en tjej’. Men jag skiter väl i vad jag är för kön, jag hoppas att Brynäs anställde mig för att jag är en bra tränare. Jag sa någon gång till någon kollega: ’Skulle du säga samma sak till Bulan?’ och då blev det tyst. Men vi går rätt väg där också. Nu är det många som kommer in med laget som man ska sajna på och frågar vem det är som är huvudtränare istället för att de alltid går till den manliga.

Linköping vann två SM-guld i rad innan bucklan de två senaste åren hamnat på annan ort. I år är LHC favorittippat av SDHL-tränarna och situationen är helt ny för Östling.

– Det är kul och ovant, men också utvecklande tror jag. I Brynäs har pressen alltid varit på andra, vi har kunnat jobba lite i det tysta. Men vi har ett lag där stommen är kvar. De har levt med det här favoritskapet när de vunnit SM-guld och när de inte vunnit SM-guld så jag får nog lära lite av dem. Och på något sätt är jag stolt över att föreningen tror att det är jag som kanske kan vinna ett guld åt dem.