Strömberg: ”Det är Jagr som driver mig”

HOCKEY

OSLO. Ny klubb, nytt land, ny frilla.

Evighetsmaskinen Conny Strömberg, 41, är i sin 22:a klubb i karriären och har inga planer på att sluta.

– Nej, Jaromir Jagr är min Gudfader. Det är han som driver mig. Kan han fortsätta spela så kan jag, säger Conny.

Foto: Mats Wennerholm

Norska Lörenskog är en förort till Oslo och Connys nya hem.

Hur länge vet han inte, då kontraktet bara gäller till och med sista oktober och han inte fått besked om någon fortsättning än.

Det är en råkall dag utanför Oslo och ishallen är svår att hitta, där den ligger inklämd mellan köpcenter och bostadshus. Det enda som skvallrar om att det spelas hockey här är en stor banderoll på en rostig container utanför. Annars är skyltningen minimal.

Det speglar väl ungefär vad som händer innanför väggarna. Lörenskog är ett bottenlag i norska Getligan och har haft en snittpublik på 791 åskådare den här säsongen.

Västervik, där Conny var i fjol, framstår som rena publikmagneten vid en jämförelse.

Foto: Mats Wennerholm

Det var lagkompisen från samma Västervik, norrmannen Mats Fröshaug som fixade det nya jobbet.

– Ja, han har spelat här så det var han som låg bakom att jag hamnade i Norge. Problemet för mig i dag är att få ett kontrakt, mer än att jag fortfarande har motivation och kan leverera. Det finns en jäkla åldersdiskriminering. När du bli över 35 märker du att klubbarna börjar rygga.

Det var inte så att klubbarna stod i kö direkt?

– Nej, som det är idag är jag bara glad om jag får ett jobb. Men jag är öppen för alla förslag. Alla vet vad de får.

Det var aldrig aktuellt att vara kvar i Västervik efter succésäsongen i fjol?

– Jo, det var väl meningen, men så försvann tränaren Mattias Karlin till Mora och då blev det ingenting. Vi är gamla barndomsvänner och har mycket kontakt privat också. Men jag tycker det var kul att han fick en skjuts som tränare. Han var värd det.

Vad är det som driver dig egentligen?

– Att jag fortfarande tycker det är så jäkla kul att spela och tävla. Det finns inget bättre. Att komma hem efter ha gjort ett mål och en assist och känna att man bidragit. Men det är matcherna som är det roliga. Det tar längre och längre tid innan jag blir laddad inför match. Här börjar matcherna 18.30 och 18.29 blir det roligt. Allt innan dess är vardag.

Foto: ANDREAS L ERIKSSON / BILDBYR N
Med Västervik under förra hösten.

– Och så Jaromir Jagr då. Han är tre år äldre än jag och varje gång jag känner mig lite sliten, så tänker jag att kan han spela, då ska väl för fan jag kunna det också. Allt sitter i skallen.

Är det för mycket åldersfixering i hockeyn?

– Absolut. När jag började var du gammal om du var 30 och en dinosaurie när du var 33. Jag är inte sämre än jag var för tre, fyra år sedan. Spelsinnet är detsamma och jag är fortfarande explosiv de första tre skären. Många säger att jag inte kan åka skridskor, men så länge har har de där första skären känner jag att jag hänger med. Även om det inte händer så mycket efteråt. Och titta på Per Ledin och hur svårt han har haft att få ett nytt jobb. Jag tror inte han är sämre än tidigare. Det har bara med åldern att göra.

Du gillar inte dagens, moderna hockey?

– Tja, gillar och gillar. Det har ju blivit så att alla ytterforwards måste backchecka så djävulskt. Jag kan inte säga att jag gillar det. Jag försöker fortfarande spela mitt spel, men det går ju inte alltid. Jag vill inte vara någon som dumpar pucken.

– Och ibland funderar jag på hur hockeyn ser ut om tio år. Kan det bli värre? Kan det gå fortare? Kan man träna mer? Det är ju bara hårt jobb idag. Det ingen fel med hårt jobb, men det kommer inte fram så många lirare längre. De gallras ut längs vägen.

Det var Jonas Rönnqvist som började med det här i Almtuna för sju, åtta år sedan. Är det han som är boven?

– Ja, det var han som fick alla att jobba hårt. Innan dess hade vi ytterforwards det bra. Man åkte till röda och sedan kunde man glida och det var centern och backarna som tog hand om defensiven. Nu har jag backcheckat sedan 2011. Men det kanske var oundvikligt. Kvalitén har blivit sämre, men lagspelet bättre.

Du ångrar inte att du inte blev fotbollsspelare i stället?

– Ja, med facit i hand kanske man skulle valt fotbollen. Där behöver du bara gå ner till mittlinjen och ställa över benet för att upphäva offsiden och bara jobba åt ett håll som anfallare. Jag var ganska duktig och reserv till det som nästan var ett pojklandslag på Halmstadslägret. Men det var aldrig något snack att jag skulle välja hockeyn. Jag fick ljuga för Ångermanlands fotbollsförbund för att komma med på det där lägret och säga att jag inte bestämt mig.

Conny sitter med en av de tio koppar kaffe han dricker varje dag. Han startar varje morgon med tre koppar svartbryggt kaffe och en skål gröt.

Han ser pigg och vältränad ut och hans nya frisyr med vågor i håret gör att han ser yngre ut än sina snart 42.

Ett av de mest klickade namnen

Han fascinerar fortfarande en stor publik och är ett av de mest klickade namnen på de större hockeysajterna. Även om de gamla skandalerna är historia och han numera lever ett lugnt familjeliv.

– Ja, jag kan väl fortfarande ta en öl eller två, men det är inte som när jag var ungkarl. Du måste tänka på kroppen i min ålder. Jag orkar inte vara bakfull längre.

Frågan just nu är om det blir några fler klubbar till den långa listan.

– Jag börjar väl se slutet, men får jag ett kontrakt så spelar jag. Jag vill fortsätta. Jag känner ändå att jag kan spela på en hyfsad nivå.

Annars?

– Ja, jag har inga miljoner att leva på, så jag måste hitta något att göra. Något som har med hockey att göra. Agent, sportchef, scout, andre- eller tredjetränare. Jag har mycket att lära ut, mycket jag lärt mig genom åren.

ARTIKELN HANDLAR OM