Ratad som tonåring – Tre Kronor-stjärna idag

Foto: Instagram/Bildbyrån
Andreas Borgman
HOCKEY

Andreas Borgman om den LÅNGA vägen till landslaget

GÖTEBORG. Ge aldrig upp.
Tre Kronors Andreas Borgman, 21, är ännu ett bevis på det.
– Jag var inte bäst som 14- eller 16-åring. Djurgården ville inte ha mig på hockeygymnasiet. Men ger man järnet på alla träningar så kan man nå sina mål, säger Tre Kronors nya backstjärna.

Tre Kronor i Sweden Hockey Games 2017 är ett ganska anonymt lag.
Många spelare i KHL har tackat nej, eller tvingats att tacka nej, till turneringen och Tre Kronor mönstrar ett lag med spelare, i stort sett, från SHL.
Det gör att vi har många nya ansikten och namn i Tre Kronor.
Som Växjöduon Philip Holm, Calle Rosén och HV71:s Andreas Borgman.
Bakom alla namn och under alla hockeyskydd finns det ofta en intressant hockeyresa.

Som den som Borgman startade en gång i tiden i Tumba i södra Stockholm.
Han var den där vinnarskallen på blålinjen i IFK Tumba 95:or som inte accepterade att förlora.

Han var grinig och kunde inte acceptera att det gick emot, eller en förlust. När det var kört i viktiga matcher så valde han att sätta in en open ice-tackling i Ishuset som fick motståndarföräldrarna att bli tokiga och vilja klättra in på isen och spöa den blonda ynglingen.

Ni vet, en sådan där tackling som får hela hallen att bli tvärtyst för någon sekund.

Sen i utvecklingen

Det var så han var – Tre Kronors nya stjärna 2017.
Han var aldrig en jättestor talang. Hyfsad på hockey, bra timing, orädd. Vinnarskalle som kanske ägnade energi på fel saker, som att vara tjurig på isen.

En talang, men inte tillräckligt bra. När det toppades fick han inte plats. Han fick inga MVP-priser i ungdomscuperna. Valdes till b-laget i tv-pucken och när Djurgården valde sina spelare till hockeygymnasiet så fick inte Borgman plats. Platserna gick till Robin Norell och William Garpenlöv med flera. De som var bättre än Borgman vid den tidpunkten.

Han kämpade hårt, krigade och slet, men var inte tillräckligt bra som hockeyspelare, helt enkelt.

Det är ju så som idrotten ibland är, svart och vitt och en klassindelning, lite för tidigt i ungdomsåren.

Ratades av Djurgården

– Jag tog det inte alltför hårt att jag inte blev vald av Djurgården. Jag sökte andra gymnasier. Kanske var det som jag behövde som tonåring. Komma hemifrån. Byta miljö, säger Borgman efter Tre Kronors träning på onsdagen.
Han flyttade till Sundsvall och Timrå IK som 16-åring.
Så typiskt så bröt han foten på våren innan flytten till Sundsvall.
Första mötet med Timrå-tränarna var speciellt. Det var ingen Borgman i toppform – direkt.
– Nej, så var det. Jag hade kanske inte fattat vikten av bra kost och träning. Jag vägde mellan 85 till 90 kilo när jag kom till Sundsvall. Jag var inte i bra form. I dag väger jag 94 kilo och är i bra form. Jag värderar varje måltid och tränar hårt.
Polletten ramlade ned.

Lyfte sig i Timrå

Borgman blev en A-pojke på alla sätt. Dedikation till träning och bra rutiner i livet.
Han googlade på rejäla matvanor och började intressera sig för god kost.
– När jag fick träna med A-laget i Timrå så blev det en enorm kick. Jag fattade vad allt handlade om, hur man når framgång. Det har jag burit med mig. Mitt mål var att få spela i SHL och när jag fick göra det 2013 var det otroligt. Jag blev så inspirerad.
Nu är han en SHL-back, en duktig sådan.
Som tränar bisarrt hårt. Som inte slarvar med något. Som egentligen inte har några begränsningar för hur bra han kan bli.
– Som liten kille tänkte jag på SHL. Dit vill jag nå. Sedan var det Tre Kronor och det kan jag ju göra ”check” på i Moskva, även fast det bara blev några byten. Nu är det kanske NHL kvar. Jag trodde jag skulle bli draftad för några år sedan. Men blev inte det. Vore oerhört kul om jag fick något intresse efter säsongen i HV71, säger Borgman.
Och Borgmans resa är ännu ett bevis på vad barn- och ungdomsidrott handlar om.
Aldrig ge upp.
– Nej, absolut sant. Jag var inte bäst som tonåring. Men alla jag pratat med säger att jag log varje gång jag hade pucken. Jag älskade hockey och gillade att vara på isen. Det är väl det tips jag har att ge. Sluta aldrig drömma. Jag pratar en del med min lillebror, Linus. Han är tonåring och som så många så tar hockeyn så där och är inte fokuserad. Han får inget gratis, kom inte med i tv-pucken, men jag pushar honom att han ska kämpa. Man kan nå långt genom att ge järnet på varje träning och ha fokus på sin sport.

En ny nivå ska klaras av

Tre Kronor och matchen mot Tjeckien på torsdagskvällen är bara en hållplats för Borgman.

Nästa hållplats kan vara NHL.

– Klart det vore fantastiskt. Vi får se vad som händer efter säsongen.

Han är beredd att ge järnet och göra en Borgman-resa.

Det kan bära långt – som till Tre Kronor.

Och kanske till NHL.

Om man aldrig ger upp.