Wennerholm: Sällan upplevt sådan en stämning

HOCKEY

JÖNKÖPING. HV71 är svenska mästare i ishockey.

Och vem avgör?

Martin Thörnberg, förstås.

Hans framspelning till Simon Önerud i sudden var matchens helt avgörande prestation.

Inför den här finalen trodde jag att Thörnberg skulle ”pungtera” den här matchen. En anspelning på slutspelets mest omskrivna skada.

I ett slutspel där skador brukar hållas hemligare än en Säpo-utredning, visste hela hockey-Sverige var Martin Thörnbergs skada satt.

Han vädjade till och med till domarna innan matchen att de skulle vara uppmärksamma på eventuella brynäsklubbor mellan benen, nu då han gjorde comeback i den sjunde och avgörande finalen.

Nu blev det här det lyckligaste slut som kunde skrivas för Thörnberg och hans HV71.

Ja, det var en värdig lagkapten som fick lyfta SM-bucklan i ett fullkomligt galet Kinnarps Arena. Jag hade gärna sett en decibelmätare när Simon Önerud petade in Thörnbergs passning. Det var inget något skyddsombud i världen skulle tillåta på en arbetsplats. Möjligen på en flygplats med startande jumbojetar och krav på öronskydd.

Dramatik på hög nivå

Det här var definitivt en av de mest dramatiska SM-finaler jag sett.

Ett värdigt slut på en finalserie som pendlat fram och tillbaka och där fansen prövats mer än en gång.

Men jag kan inte låta bli att lida med Brynäs lagkapten Jacob Blomqvist. Han som varit en sådan jätte i den här finalen. Han som drivit på, slitit i varje byte och gjort så avgörande mål. Nu gjorde han sitt fjärde i finalserien, när han pricksköt 1–0 till Brynäs 12.55 in i första perioden. Jag trodde länge att det skulle räcka och att Blomqvist skulle få lyfta SM-bucklan.

Som han kämpat.

Men Christoffer Törngrens 1–1 tog den här matchen till förlängning och det var prickskytte i världsklass.

Han var nästan nere vid förlängda mållinjen och nästan ute vid vänstersargen, då han skickade in pucken på chans mot mål. Den smet in i den enda lilla lucka som David Rautio glömde att täcka vid sin högra stolpe.

Det var som att pricka ett brevinkast från tio meter.

Man kan kalla det tur, man kan kalla det tillfälligheter och Törngren skulle kanske sätta en sådan puck på hundra i normala fall. Om ens det.

Repris på 1995

Men det målet gav den förlängning, som till slut blev en repris på SM-finalen 1995. Då var det HV-tränaren Johan Lindbom som sköt hem det första historiska SM-guldet till HV71. Mot samma Brynäs.

Nu var det Simon Önerud som tryckte in avgörande 2–1, suveränt framspelad av Martin Thörnberg, som satte på turbon när han kom in i Brynäs zon på högerkanten och skickade in den målgivande passningen.

Men jag var inne på det redan innan den här matchen. Vissa gånger känns det som guldet skulle gå att dela rättvist mellan lagen. Det här var en sån finalserie.

Brynäs även vinnare

Få SM-finaler har varit jämnare än den här och det känns inte som Brynäs åker hem ifrån Jönköping som några förlorare. Tvärtom.

Jag måste säga något om de här båda lagens fans också.

Jag har sällan upplevt en sådan stämning åå läktarna, eller ett sådant tryck på biljetter i en SM-final: Det har varit sju utsålda hus. Här i Jönköping kunde HV71 ha sålt dubbelt så många biljetter till den här sjunde och avgörande finalen.

De som fanns sålde slut på nolltid och en del såldes sedan vidare för ockerpriser på nätet. Det var samma sak i Gävle, där folk köade som inför en Bruce Springsteen-konsert när biljetterna skulle släppas.

Det var länge sedan jag upplevde ett sådan enorm hockeyfeber.

Mäktigt bara det.

ARTIKELN HANDLAR OM